måndag 25 april 2011

Remember Me (2010)


That's why chicks dig you, man. They love this freaky, poetic crap.

Detta var en fantastisk filmöverraskning. Jag hade verkligen ingen aning om vad filmen handlade om. Anledingen till att jag ville se den var att jag sett den på några 2010-topplistor hos ärade filmbloggarkollegor (Fiffi m.fl.).

Jag älskar New York och vad staden står för. Jag kommer alltid älska den, och jag kommer aldrig glömma.

När jag sett klart filmen var jag helt "blown away". Det kändes som en klar femma. Jag lyssnade på den vackra musiken som spelades under eftertexterna. Hur hade jag missat denna film? Varför har de inte pratat om den på Filmspotting? Det måste vara för huvudpersonen spelas av Robert Pattison, vilket är den enda svagheten med filmen.

Ibland vet jag direkt vilket betyg en film ska få och inget kan få mig att ändra mig (ex. True grit). Ibland tror jag att en film ska få ett medelbetyg för att växa och växa under flera dygn i sträck, tills filmen antagit gigantiska proportioner (ex. Never let me go). Men ibland startar betyget i topp och dalar något. Som med "Remember me". Den är otroligt bra, men den kan inte få högsta betyget.

Jag är inte ett stort fan av Robert Pattison. Hans "brooding darkness" går inte hem hos mig. Eftersom han var med som producent av filmen antar jag att det inte var speciellt rimligt att välja en annan skådespelare, men tänk om de valt Joseph Gordon-Levitt istället! Tänk om.

För övrigt fick man se några magiskt bra skådespelarinsatser, speciellt Pierce Brosnan i rollen som Charles Hawkins och Ruby Jerins som spelar lillasyster Caroline. Vissa av scenerna mellan Pattisons Tyler och lillasyster Caroline är hjärtskärande. Scenen i klassrummet i slutet av filmen är så bra.

Tyler går mest och tjurar hela filmen igenom, men hans "stand-off" med sin far är en bra scen som skulle kunnat betytt så mycket mer med två riktiga skådespelare i scenen. Övriga notabla skådespelare inkluderar Chris Cooper, Emilie de Ravin och Lena Olin.

Jag var engagerad hela filmen igenom. Man behöver inte skriva så mycket om handlingen tycker jag, den handlar om Tyler och hans hanteringa av familjens tragedi. I slutet är Tyler dock helt tillfreds med sitt liv. Jag tycker att det var ett fint slut på något sätt.

Jag ger "Remember me" fyra frånvarande fäder av fem möjliga.

Betyg: 4/5


4 kommentarer:

  1. Härligt att läsa dina tankar kring filmen. Det är inte ofta man springer på såna här pärlor men när man gör det är det marvellous! :D

    SvaraRadera
  2. Möjligt att jag hade tyckt bättre om filmen utan Pattinson men det var ingen story eller rollfigur som intresserade mig det minsta. Och slutet kändes som sagt var väldigt påklistrat, lite forcerat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu var det ett bra tag sedan jag såg filmen, men såvitt jag kommer ihåg var slutet en av de bra sakerna med filmen! :-)

      Radera