fredag 11 mars 2011

True Grit (2010)


You must pay for everything in this world, one way and another. There is nothing free except the grace of God.

"True grit" är den senaste filmen från bröderna Coen. De har etablerat sig i den lilla skara av regissörer som bara måste ses, vad de än gör. Nu har de tagit sig an en berättelse som 1969 filmatiserades med samma namn, då med The Duke, John Wayne i huvudrollen. Enligt bröderna är detta dock inte en re-make på den gamla filmen utan en nya adaption av boken som filmerna bygger på. De har också skrivit nytt manus till filmen.

Precis som i deras hyllade film "The big Lebowski" har bröderna valt Jeff Bridges i huvudrollen. Han pustar och stånkar i rollen som Rooster Cogburn. Har är bra men inte jätte. Desto mer imponerad blir jag av den unga Hailee Steinfeld i rollen som den bråmogna Mattie Ross. Miss Hailee var bara 14 år när hon spelade in denna film. Hon utstrålar dock en styrka och frejdighet som vida överstiger hennes låga ålder och späda kropp. Hon är riktigt skön i denna film, orädd, rättfram och allt annat än "obeslutsam" (som hon kallar sin mor). Belöningen blev en oscars-nominering inom kategorin "bästa kvinnliga biroll".


2010 var ett bra år för starka kvinnoroller på film. Förutom Hailee i "True grit" har vi ju filmer som "Black swan", "Never let me go", "The kids are alright" och inte minst "Winter's bone".

The tredje parten i detta intressanta triangeldrama är Matt Damon i rollen som Mr. LaBoeuf. Han spelar här en lite töntig Texas Ranger som ändå har hjärtat på rätt plats. Filmens handling är enkel, det är ju en western! Mattie Ross kommer till staden där hennes far blivit mördad för att hitta någon som kan jaga efter mördaren så att hon kan få rättvisa och hämnd. Hon finner en gammal ärrad veteran inom "man-hunter-yrket" Rooster Cogburn och de träffar på LaBoeuf som också jagar samma man. De tre rider ut i indianmarkerna för att finna den onde Tom Chaney (Josh Brolin).


Bröderna Coen har gjort en mycket stilsäker film. Miljöerna från staden, det ålderdomliga språken och personligheterna känns verkliga. De har också lyckats med manuset då filmen innehåller både spänning och en hel del humor, karaktärsdriven sådan vilket är den bästa sorten som ni vet.

Mest intressant är dock till slut relationerna mellan de tre huvudkaraktärerna. Rooster blir nästan som en gammal morbror till Mattie (tänk uncle Zeb), LaBoeuf blir som den beskyddande storebrodern (tänk Luke) och Mattie driver allt framåt med sin ungdomliga naivitet blandat med en stark rättskänsla och ett brinnande  hat mot sin faders mördare.

Jag kan rekommendera filmen för alla som gillar bröderna Coen eller som vill se en gedigen western. Tyvärr tycker jag ändå inte att denna film kommer i närheten av brödernas bästa filmer (tänk "No country for old men"). "True grit" var bra, men den grep inte tag i mig fullständigt.

Jag ger "True grit" tre skallerormar i magen av fem möjliga.

Betyg: 3/5

3 kommentarer:

  1. True Grit va riktigt bra :)

    SvaraRadera
  2. Elegant men saknade nagot vad det nu kan vara och i langden blev den ganska trakig tycker jag.

    SvaraRadera
  3. Frans: jo den saknade det där extra.

    SvaraRadera