Like a brick in your pocket.
I min jakt på de bästa filmerna från 2010 har jag nu kommit till John Cameron Mitchell's omtalade sorge-drama "Rabbit hole". JCM kommer alltid ha en plats i filmhistorien för hans sensationella debutfilm "Hedwig and the angry inch". Nu har han gjort något helt annat, en renodlad drama om en familj som förlorat en liten son i en meningslös olycka.
Nicole Kidman och Aaron Eckhart har hyllats i rollerna som Becca och Howie. Vid sidan av de två huvudpersonerna är Dianne Wiest som Beccas mor Nat mycket, mycket bra. Det är hennes bästa roll någonsin tror jag.
Aaron Eckhart har jag gillat ända sedan jag såg honom i den underskattade "Thank you for smoking". I denna film är han bra, men framför allt spelar han en mycket sympatisk karaktär. Howie lider själv efter sonens bortgång, men trots de egna kvalen står han ut med hustruns irrfärder och beteenden. Han "slår" inte tillbaka (bildligt). Det är lovvärt och bra. Eckhart har hyllats på diverse filmbloggar nära dig, men jag vet inte om mina ärade filmbloggskollegor till viss del har blandat ihop skådespelarinsatsen med karaktären?
Filmens stjärna är Nicole Kidman. Jag har aldrig gillat henne, hon stryker mig mothårs så att säga. Om hon är med i en film måste jag ha flera andra skäl för att ens vilja se den. Här är hon dock otroligt bra. Hon spelar en modern självsäker kvinna som är van att ha kontroll på allt. När sedan hela hennes värld rasar samman är det som att hennes värld rasat samman. Hon är helt förlorad. Karaktären är inte speciellt älskvärd, men den måste ses i ljuset av livssituationen. Under den korta tid filmen spelas är det svårt för mig att se vad Howie såg i henne. Förutom kanske att hon vägrar att gå i kyrkans gruppmöten.
Filmen är mycket kompetent gjord. Den är effektiv och välspelad. Men den saknar något. Vad lämnade den efter sig? Oklart.
"Rabbit hole" får ett godkänt betyg, den kan rekommenderas till er alla som gillar dramatiska snyftare. Jag ger den tre iPhone-videos av fem.
Betyg: 3/5
Jag blandar mer än gärna ihop skådespelarinsatsen med karaktären. En riktigt bra filmkaraktär gör att jag kan se även en medioker skådis som riktigt bra (Affleck i The town till exempel) eller som i denna med Aarons roll.
SvaraRaderaHan är ju jättefin här, alltså tycker jag om honom, alltså tycker jag att HÄR är han en jättebra skådis. ;D
Karaktären kontra skådisen är ju en så intressant diskussion! Man kan väl inte bara gå på om karaktären är skön, god, häli eller ej? Eller?
SvaraRaderaJag blandar iofs ihop dem också. Tex med favvisen John Cusack, hans sköna karaktär gillar jag i princip alltid. Han spelar ju alltid samma karaktär...
Jag tycker att frågeställningen är välgrundad dock. Jag kanske till och med hyllar Nicole Kidman för mycket i denna film pga motsatt effekt. Jag brukar ogilla henne och hennes karaktärer. Nu gillade jag inte karaktären heller, men jag kände för henne och då blev hon helt plötsligt "otroligt bra"? Svagsint, Henke.
nk har alltid varit otroligt bra, sarskilt i lite mer udda - och forutom hennes insats kanske inte sarskilt bra - filmer som birthday girl, dogville och bewitched. Jag undrar om din tidigare uppfattning var baserad pa eyes wide shut och annat dylikt trams?
SvaraRaderaKanske ett maraton om regnet kommer. Jag tror du skulle kunna andra uppfattning nu nar ett fro har satts.
@Henke:
SvaraRaderaPrecis. Cusack spelar ALLTID samma karaktär vilket innebär att om man avskyr Cusack så avskyr man ALLTID honom. Vilket ju är synd egentligen.
Dramatiska snyftare -- nej. Bra Nicole _och_ Dianne -- JA! Det får nog bli ett kaninhål förr eller senare...
SvaraRaderaNär det gäller karaktär kontra skådespeleri är det väl inte så konstigt ifall man har lättare att ta ett medelmåttigt skådespeleri om man gillar eller sympatiserar med karaktären alternativt gillar skådisen.
Sofia: Nej egentligen inte konstigt. Jag reflekterade bara över det faktumet och skrev vad jag tänkte på. Jag inser att jag gör exakt samma sak själv, och jag skulle inte vilja inte göra det heller...
SvaraRaderaJag menade absolut inte att försöka platta till funderingen -- även om det kanske är naturligt att man reagerar på det sättet är det ju icke desto mindre intressant. Reflektera på du bara, det är bara roligt att ta del av.
SvaraRaderaSofia: Jo jag förstår. :-)
SvaraRadera