fredag 8 april 2011

The Girlfriend Experience (2009)



If they wanted you to be yourself, they wouldn't be paying you.

We are not in Kansas anymore. Chelsea är en lyxprostituerad i New York City. Hennes specialitet är att ge kunderna en "flickväns-upplevelse". Hon är exklusiv, hon är vacker och hon har dyra vanor. När hon inte arbetar är hon ute och shoppar eller äter lunch och skvallrar med sin vän/kollega. Kunderna är extremt rika, stressade och längtande män i storstadsvimlet. Ibland är det "bio, middag, sex", som om det vore en riktig dejt. Ibland är det bara en kram i tysthet eller två timmars svettigt, ångande, vildsint... prat.

Chelsea har en sambo och pojkvän, Chris. Han arbetar som PT på ett fashionabelt gym i stan och han drömmer om att starta eget. Deras relation är lite speciellt. Chris verkar inte bry sig så jättemycket över att flickvännen utför den ena akten efter den andra med andra män. Men när Chelsea helt plötsligt börjar visa intresse för en kund blir det svårare att upprätthålla illusionen om ett lyckligt förhållande.

Filmen är fragmenterad, uppbyggd av ett antal episodiska scener. Filmen röda tråd utgörs av en intervju med Chelsea av en journalist på en lunchrestaurang. Vid sidan av journalistens penetrerande frågor hörs Chelsea's voice-over då hon läser i sin dagbok. Hon beskriver varje kundmöte; vad dejten gick ut på, vilka kläder och smycken hon bar, vad kunden pratade om och till sist om sexet.  Hela filmen har en dokumentär känsla över sig. Det är inte en ren dokumentär, men nästa alla personer som flimrar förbi i filmen har samma namn i filmen som de heter i verkligheten. Det är en lite detalj som jag undrar över. Varför gjorde filmskaparna så?

Filmen är regisserad av mästaren Steven Soderbergh. Han har rykte om sig att göra olika kategorier filmer. Allt från stora Hollywoodproduktioner som "Ocean's eleven"-filmerna, till seriösa dramafilmer som "Traffic", till rena experiment som "Bubble". Han är en mästare på filmandet och färgsättande. "The girlfriend experience" måste nog anses tillhöra kategorin experiment. Det som är lite extra speciellt och pirrande med denna film är huvudrollsinnehavaren Sasha Grey. Hon spelar denna roll mycket bra. Hon är helt innesluten i sitt skal och hon låter inte några känslor synas. Men i några scener spricker ändå fasade och känslorna strömmar ut, besvikelse följer på hoppfullhet, förakt följer på ilska. Om det är fröken Grey's excellenta skådespeleri eller om detta är avsaknaden av skådespelartalang har egentligen ingen betydelse så länge slutresultatet blir bra.


Valet av Sasha Grey i rollen som Chelsea skapade en hel del uppståndelse massmedialt. Anledningen till det är att hon också har en annan filmkarriär, i en bransch som stavas XXX, med förnamnet Hård. Sasha Grey är en av de mest eftertraktade porrfilmsstjärnorna idag. Jag vet inte om valet av henne var rent spekulativt, eller om Soderbergh såg något speciellt i henne. Hur gick castingen till kan man undra... Hon och han har i alla fall fått fram ett bra porträtt av filmens huvudperson. Gott så.

Alla scener i filmen håller dock inte måttet. Jag tyckte att hennes relation med sambon inte kändes rätt (filmmässigt), men stora delar av filmen är bra. Filmen ger en modern bild av staden som man aldrig kan bli trött på. Den har fått ett medelbetyg på imdb.com på 5.7 vilket inte är så speciellt högt. Oftast är skillnaden i betyg från män/kvinnor respektive mellan olika åldrar inte stor, men för denna film sticker vissa demografiska grupper ut. Killar under 18 har givit filmen 4.6. Trodde de att detta var ännu en av Sasha Grey's porrfilmer? Då förstår jag att en viss besvikelse kan infinna sig. Flickor under 18 har däremot givit filmen ett medelbetyg på 9.0! How peculiar. Vad ser de i denna film? En varning om brustna drömmar? Eller ett drömyrke? 

I slutändan är jag inte helt såld på filmen, även om jag var uppe och nosade på ett mycket bra betyg ett tag. Jag tycker nog ändå att den är mer intressant än fulländad. Kanske som ett avbrutet samlag? "The girlfriend experience" får tre ögonblick av fem.

Betyg: 3/5

Filmfestivalen 2009

4 kommentarer:

  1. Det där med att ge filmkaraktärerna samma namn som skådespelarna i fråga är rätt intressant. Det var likadant i Brakfesten som jag såg härom veckan.

    Det kanske är ett subtils sätt att få skådespelarna att agera mer "personligt vardagligt" och därmed ge filmen lite mer äkta dokumentär känsla? Det skulle ju kunna stämma även med den här filmen.

    Om jag har rätt kan det inte ha varit kul att vara skådisen i Brakfesten som sket ihjäl sig.

    SvaraRadera
  2. Låter i vissa avseenden som en återgång till gamla Sex, Lies and Videotapes...

    SvaraRadera
  3. Sofia: jag ser inte filmerna som besläktade, "Sex, lies and videotapes" är mer dialog- och relationsinriktad. Men de är tematiskt lika såklart.

    SvaraRadera
  4. Ja, jag tänkte tematiskt och så att handkamera-intervju-greppet ger även SL&V ett element av realism, inte samma sak men åt samma håll som att casta en riktig person som sig själv.

    SvaraRadera