Top 10 films of 2016

Denna lista är redigt genomarbetad! Jag har manglade den inför Buffypodden Special där jag tillsammans med tre ärade gäster pratade om filmåret 2016. Jag har flyttat filmer upp och ner i listan en massa gånger, och till slut hade jag sett om flera av filmerna för att försäkra mig om att jag fått den för mig bästa möjliga ordningen. Detta är inte en objektiv filmkritisk lista utifrån teoretiska filmtekniska kriterier, utan min personliga lista av favoriter. Den innehåller de filmer jag gillade mest under året och de filmer jag vill se om allra helst.

Topplistan 2016 

10. La la land (Damien Chazelle)

Nyskriven och sprudlande glad bitterljuv musikal med en välförtjänt oscarsvinnande Emma Stone i huvudrollen. De brister ut i sång och dans lite då och då, men det får man ta!



9. Hell or high water (David Mackenzie)

Stämningsfyllt och välskrivet crimedrama från stekheta Texas med Chris Pine och Ben Foster som två företagsamma bröder som jagas av Jeff Bridges' Texas Ranger.



8. Moonlight (Barry Jenkins)

En ung svart homosexuell pojkes uppväxt i tre akter. Huvudpersonen spelas av tre olika skådespelare med samma blick och kroppsspråk. Mahershala Ali vann välförtjänt en oscar för bästa manliga biroll.



7. Deadpool (Tim Miller)

Otroligt rolig superhjältefilm med låg budget, en chansning av FOX som gick hem. Ryan Reynolds bär filmen på sina axlar och Morena Baccarin charmar oss med sin skönhet som vanligt.



6. Paterson (Jim Jarmusch)

Lugn och stilla "slice of life"-film signerad Jim Jarmusch. Adam Driver gör Paterson till en helt trovärdig och älskvärd person som man vill hänga med mycket mer än filmens löptid.



5. Captain America: Civil war (Anthony and Joe Russo)

Marvel Cinematic Universe får här ihop sin filmserie på ett bra sätt och detta är kanske första filmen där de till fullo utnyttjat karaktärer och handling som etablerats i tidigare filmer. Detta blev en otroligt underhållande och på många plan överraskande Avengers-film.



4. Nocturnal animals (Tom Ford)

Nervpirrande thriller berättad i tre tidsrum. Amy Adams är fantastisk. Likaså Jake Gyllenhaal och Aaron Taylor-Johnson. Men filmens huvudperson är ändå kanske dess "look and feel" signerad Tom Ford.



3. Manchester by the Sea (Kenneth Lonergan)

Fantastisk film rakt igenom. Årets mesta film-film. Casey Affleck vann välförtjänt oscarn för bästa manliga huvudroll för hans tolkning av Lee Chandler, en man bruten av sorg och skuld. Förvånansvärt, och livsnödvändigt, humoristisk under stora delar av filmen. Däremellan ett mörker som är avgrundsdjupt.



2. Toni Erdmann (Maren Ade)

Maren Ades helt unika film om relationen mellan far och vuxen dotter. Fadern försöker nå sin olyckliga och känslokall dotter med hjälp av en absurd alter ego namnad Toni Erdmann. Ingenkänningshumor, nervpirrande pinsamheter, skratt och gråt och en stor dos osynlig nutidspolitik i en perfekt blandning.




1. Arrival (Denis Villeneuve)

Årets film är Arrival, geniet Denis Villeneuves första renodlade science fiction. Ytterligare en film-film som är mästerlig i allt från foto, musik, specialeffekter och skådespeleri. Amy Adams är innerlig och intensiv i något som kanske kan vara hennes livs roll. Manus är dock filmens stjärna. Fantastisk adaption av Ted Chiangs novell. Årets film är Arrival...


Bubblare finns de massor av och de finner ni i gårdagens post.

Om du vill lyssna på mig, Niklas, Carl och Johan A snacka om våra favoritfilmer från 2016 kan du hitta de två avsnitten från Buffypodden här:
Buffypodden Special, del 1, plats 6-10
Buffypodden Special, del 2, plats 1-5 och extrakategorier


Andra bloggare som också listat sina favoriter från filmåret (adderas allt eftersom):
Movies-Noir
Fiffis Filmtajm
Jojjenito - om film
Spel och film
Filmitch

Toppfilmer från 2016: plats 11-20

2016 års bubblare. Fina filmer som kunnat platsa på en topp 10 många andra år. Det är blandat sci-fi med creme de la creme från diverse filmfestivaler. Mycket nöje.

Topplistan över filmåret 2016, plats 11-20

20. Småstad (Johan Löfstedt)

Helt unik och singulärt personlig film, som en mix av dokumentär, fiction och hemmavideo. Johan Löfstedt har integrerat halva sins läkt i film om en påhittad version av hans släkt. När gamla fadern dör hittar de fyra vuxna barnen videohälsningar från fadern på hans dator. Hälsningarna sätter igång känslor och tankar som legat begravna. en otroligt fin film om mnniskor, gfamiljen, drömmar och att våga göra det man inte törs.

19. Baden Baden (Rachel Lang)

Underbar europeisk dramakomedi om ung kvinna som inte riktigt vet vad hon vill göra här i livet. Hon beslutar sig för att renovera om sin mormors badrum. En mini-Toni Erdmann och en slize of life-film som sågs på en underbar visning på Filmfestivalen.

18. Indignation (James Schamus)

Älskar miljön i denna filmatisering av en roman av Philip Roth. Ateistisk ung man i en mental envig med systemet och en religiös rektor på amerikanskt universitet under 50-talet. Också en historia om hans flickvän som inte får leva det liv hon vill. En film med en massa upprörande händelser men som är riktigt bra. Sarah Gadon och Logan Lerman är mycket bra som Olivia och Marcus.

17. I am not a serial killer (Bill O'Brien)

Vilken skön rulle. Creepy, annorlunda, american independent. Max Records, kommer ni ihåg den lille killen från Where the wild things are? Här spelar han skum tonåring som drömmer om att döda, extraknäcker på ett bårhus och förföljer en seriemördare på sin fritid. Christopher Lloyd i minnesvärd come back! What's not to like??

16. Everybody wants some!! (Richard Linklater)

Spirituell uppföljare till sin genombrottsfilm Dazed and confused tar Richard Linklater mig med att hänga med några basebollspelare under några dagar före college startar. det blir ett riktigt skönt häng med en underbar cast som faktiskt matchar diton från Dazed and confused. Ingen stor historia berättas här, inget sorgedrama, inga livsomvälvande sanningar blottas. Jag bara njuter av filmen i stunden och det är värt en hel del.

15. The girl with all the gifts (Colm McCarthy)

Årets bästa zombiefilm är brittisk! Här får vi också (som i koreanska Train to Busan) samhällskritik som skrivs oss på näsan. Men filmen har fler otroligt nervpirrande scener (inledningen!!) och ett bättre persongalleri. Den har fler karaktärer jag bryr mig om helt enkelt.

14. Rogue One (Gareth Edwards)

Årets Star Wars-film hade höga toppar men också några irriterande dalar. Jättespännande med nya greppet när de avviker från huvudsagan och berättar en bihistoria. Miljöerna och känslan är på topp. Handling och karaktärer svagare än förra årets The force awakens. Men detta är en av filmerna från året jag allra helst vill se om och det måste ha någon betydelse.

13. Midnight special (Jeff Nichols)

Stämningsfullt från favoritregissören Jeff Nichols. Det är en mix av genrer med sci-fi, familjedrama och raod movie allt i ett. Michael Shannon, Joel Edgerton och Adam Driver alla mycket bra. Stämningsfullt, mystiskt och med en sprakande avslutning.

12. Morgan (Luke Scott)

Spännande och välspelad indie-sci-fi med lågbudgetkänsla. Påminner mig om Ex machina men denna gång handlar det om genmanipulation och inte AI. Anya Taylor-Joy och Kate Mara i huvudrollerna. Flera kända namn i biroller gör filmen till en skådespelarfest.

11. Captain Fantastic (Matt Ross)

Härlig American independent-film med Viggo Mortensen som fanatisk familjefar som tvingar hela familjen att bo ute i skogen. Han förbjuder de sex barnen att ta del av det moderna livet och utbildar barnen i sann kommunistisk anda. Frun driver han till vansinne med hennes självmord som resultat. Underbara barnskådespelare gör filmen till en liten pärla. Komik på hög nivå när familjen åker på road trip och ställs inför det moderna, kommersiella och fria samhällets för- och nackdelar.

Nu är uppvärmningen snart över. Imorgon publicerar jag min "riktiga" topplista för filmåret 2016. Välkommen åter!

Guardians of the Galaxy Vol. 2 (2017)

Såg Guardians of the Galaxy Vol.2 med några vänner nu i helgen. Vi såg filmen i en fullsatt salong mestadels fylld med barn runt tio år. Det var ett ståhej och tjatter mest hela tiden. En liten blond pojke spelade lufttrummor till de låtar han gillade mest och klappade takten till andra låtar. Inget av detta störde min filmupplevelse nämnvärt. Filmen är en sådan film som snarare ska ses i en fullsatt salong fylld av barn som lever sig in i filmen.

När den första Guardians kom ut för några år sedan välkomnade jag den för att Marvel äntligen skapade något nytt. Bara det faktum att de avvek från den vanliga var bra i sig. Jag, Carl och Jojje har för övrigt just startat resan med att analysera de första 14 filmerna i MCU i första säsongen av Shinypodden. I podden ska vi analysera vad de gör med sin serie lite mer i detalj.

Redan under denna filmvisning satt jag och funderade på det faktum att när nu Marvel testar nya saker i sitt filmuniversa vänder de sig alltså sig till en yngre publik. Det är ungefär samma publik som gillar the Mos Eisley Cantina i Star Wars. FOX som kör X-Men har uppenbarligen valt en annan väg. Under det senaste åren har de överraskade mig med två filmer som båda råkar vara barnförbjudna; Deadpool och Logan. Och nu har de släppt den fantastiska tv-serien Legion på den mindre och smalare tv-kanalen FX. I Legion tar de risker och utvecklar hur en superhjältehistoria kan berättas. Jag tror faktiskt inte att en enda av de tioåringar som skrattade läppen av sig till Star Lord, Drax, Rocket och Baby Groot skulle fatta Legion över huvud taget och det är inte för seriens våld utan för dess intellektuellt sett utmanande berättarteknik.

Jag kommer inte ihåg speciellt mycket från första Guardians-filmen men inför tvåan jag gick in med förväntningar om ett underhållande space-äventyr. Jag blev dock tyvärr oväntat uttråkad av denna film. Jag tror att det mycket väl kan bero på att jag såg den mitt i min titt av Legion, jag hade sett fem av de åtta avsnitten av serien. Mitt huvud var inställt på den så mycket vuxnare serien än denna "barnfilm". Nu har jag i och för sig inget emot filmer som tilltalar barnasinnet, men denna gång funkade det inte jättebra på mig.

Under middagen efter filmen var det flera av vännerna som hade spaningar på detaljer i James Gunns film som påminner om saker som Joss Whedon brukar köra. Det var fokus på den informella familjen, cirkulära kameraåkningar, att följa en karaktär i närbild medan en "episk battle" pågår i bakgrunden samt typen av skämt där någon säger något för att genast bli motbevisad eller där någon säger något pompöst för att snabbt tas ner på marken. Jag förstår jämförelserna och de är sanna, men jag saknade något i kärnan av filmen som jag kopplar till Joss när han är som bäst. Jag kände det som min "poddmake" Johan uttryckte sig över vissa svagare delar av säsong 7 av Buffy, att det känns som att någon annan försöker göra som Joss gör men inte lyckas fullt ut.

Eftersom detta är ett actionäventyr i rymden som är totalt over-the-top måste karaktärerna sitta som en smäck för att jag ska falla för filmen. Även humorn blir lidande om jag inte känner för eller med karaktärerna. Tyvärr känner jag inte speciellt mycket för The Guardians. Chris Pratt som spelar Star-Lord är en trevlig kille och helt ok skådis men han är ingen ny Captain Reynolds eller Han Solo. Han är inte ens en ny Tony Stark eller en ny Thor då det gäller karisman. Karaktärerna skulle rimligen etableras i den första filmen men eftersom jag inte kommer ihåg dem med värme, eller över huvud taget, blir det ett problem när folket bakom denna film mer eller mindre skiter i att etablera dem igen. Den karaktär som jag gillar mest i filmen blir absurt nog Baby Groot. Ett litet träd som kan prata. Supergulligt ju!

Baby Groot är till och med gulligare än Jar Jar Binks! Marvel satsar alltså på en konstig blandning av humor blandat med space opera, informella familjen blandat med barnfilm. Jag blir nu ännu mer nyfiken på den första filmen vilken jag kommer se om inom några veckor i samband med Shinypoddningen. Om den är bättre än vad jag kommer ihåg den som kan det ju hända att denna Vol 2 också växer efter en omtitt.

Men om detta är den riktning MCU kommer gå i vill inte jag vara med längre. Jag hoppas att de tar intryck av vad FOX gör med X-Men och adderar filmer i sitt "universa" som vänder sig till en vuxnare publik. Visst, det är väl som Carl säger att så länge de tjänar miljarders miljarder dollars på denna typ av latjo-lajbansfilmer kommer de fortsätta att produceras men jag hoppas att de ändå tar chansen.

Varför inte göra som FOX gjorde med Deadpool? Skriv ett bra manus, skit i barnpubliken (dvs tillåt R-rated) och gör en totalt annorlunda film. Budgeten behöver inte vara så stor, vilket bevisades med Deadpool. Som sedan gick och blev den största kassasuccén de haft med X-Men! Deadpool är den film i serien som dragit in mest pengar, se data på Box Office Mojo X-Men series. Lyckligtvis har inte Guardians 2 gått så himla bra på bio*... Den slåss med den undermåliga The Incredible Hulk om sistaplatsen, se data på Box Office Mojo MCU. Kan vi kanske börja hoppas på en ny inriktning från MCU headquarters?

Under andra halvan av filmen får vi överraskande nog några riktigt sorgliga sekvenser. Systrarna som vuxit upp under aset Thanos bjöd på några hjärtskärande scener. Jag tycker Zoe Saldana som vanligt var svintrist och hennes karaktär Gomorra är tråkig. Jag hejjar på Nebula. Hon har inte haft det lätt den stackaren. Sen var det ju en fin scen när "insert random famous old actor" => Sly Stallone dök upp på begravningen för den blå mannen med den konstiga saken på huvudet. Klumpen i halsen undveks dock med tanke på att samme blå man en kort stund tidigare massmördat en 30-40 av sina närmaste kompisar. Snabba ryck var det.

Filmen var i slutändan vagt underhållande, helt ok för stunden. "Over 9000"-skurken i Kurt Russells skepnad var trist och mycket av alla slagsmål i slutet var allt annat än upphetsande. Hur kul är det egentligen att se gänget slåss mot en... planet? Man pratar ofta om stakes och det var något denna film saknade.

Sen kan man konstatera, som vi gjorde vid middagen, att filmen inte brydde sig alls om människoliv. Det avrättades, till synes tämligen lättvindigt, en massa folk i filmen som om det vore roliga skämt. Självklart såg vi inget blod, åldersgränsen måste ju vara "PG-13" etc, men dess konstiga mix av massmord och skämt gör att filmen inte kan tas på allvar. Om det nu var någon som ens tänkte ta filmen på allvar ändå? Det gjorde inte jag i alla fall.

Jag ger Guardians of the Galaxy Vol. 2 två utbytta kroppsdelar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Filmen har lockat mången filmbloggare till tangentbordet. Hoppa över och läs hyllningarna:
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
The Nerd Bird
Jojjenito - om film
Mackans Film
Flmr
Filmitch
Har du inte sett den? (Johan)


*) Filmen hade just premiär så siffrorna kommer säkert förbättras. Hur mycket vet jag inte.

Toppfilmer från 2016: plats 21-30

Här kommer nästa grupp om bra filmer. I denna del av listan är alla filmer riktigt bra och de flesta skulle kunna platsa som bubblare de flesta år. På platserna 21 till 30 hittar vi flera dramakomedier, någon thriller eller två, nån actionfilm, några BOATS och lite smått och gott.

Topplistan över filmåret 2016, plats 21-30

30. The handmaiden (Chan-wook Park)

Chan-wook Parks filmatisering av Sarah Waters roman Fingersmith. Handlingen är flyttad från västerlandet i nutid till Korea under 1930-talet. Detta är ett intressant mysterydrama. Park är duktig och regi, klippning och scenografi är top notch. Tyvärr blev jag inte helt indragen ändå. Jag hade mycket hellre sett denna bok filmatiserad i den miljö och tid som i romanen...



29. 10 Cloverfield Lane (Dan Trachtenberg)

En spirituell uppföljare till Cloverfield, en film som jag älskar. J. J. Abrams, Drew Goddard och Matt Reeves står nu med som producenter och istället regisseras den av Dan Trachtenberg. Manus är skrivet av en trio där en av de tre är ingen mindre än Damien Chazelle! Spännande mix av genrer; drama, skräck, mystery, thriller och sci-fi... Mary Elizabeth Winstead och John Goodman är kul att se. Spännande film som är engagerande för stunden.



28. Café Society (Woody Allen)

Härlig och kaliforniskt varm stämning i denna Woody Allen-film. Kristen Stewart överraskar mycket positivt och Jesse Eisenberg är bra i den neurotiska rollen Woody ofta vikt åt sig själv. Temat med äldre man och ung flickvän återkommer som så ofta i Woodys filmer, men här verkar det som att han har tänkt vidare några steg. Jag älskar det bitterljuva slutet.



27. The edge of seventeen (Kelly Fremon Craig)

Quirky amerikansk indie-film och "coming-of-age"-historia. Vrång och osympatisk sjuttonåring i fokus, spelad av Hailee Steinfeld. Filmen har flera sköna scener och en härlig relation mellan Steinfelds Hailee och Woody Harrelsons lärare Mr Bruner. Kvick dialog och flera välfunna teser från en tonårings uppväxt.



26. 20 century women (Mike Mills)

Ännu en film som bygger på känslan i miljön och med karaktärerna. Det är ett varmt Kalifornien på sjuttiotalet och vi får inblick i ett kollektiv med tre kvinnor och två män. Annette Benning, Greta Gerwig, Elle Fanning och Billy Crudup försöker sitt bästa med att uppfostra tonårige Jamie spelad av nykomlingen Lucas Jade Zumann. Skön film om mysiga om än okonventionella människor.



25. Hidden figures (Theodore Melfi)

Härlig feelgood-story om tre svarta kvinnliga matematiker som på olika sätt spelade viktiga roller i forskningsarbetet under rymdkapplöpningen på sextiotalet. Detta är bortglömda historiska händelser som med rätta kommer i dagern nu. Bra rakt igenom med två skådespelare som också är med i Moonligt; Mahershala Ali och Janelle Monáe. Taraji P. Henson dominerar men vi får också bra insatser från Octavia Spencer och den gamle silverräven Kevin Costner.



24. Patriots Day (Peter Berg)

Superintensiv dramatisering av bombningen av Boston maraton 2013 och den efterföljande jakten på terroristerna. Speciellt scenerna från explosionerna var mycket realistiska och vidrigt stressande. Stabil regi från Peter Berg och Kevin Bacon som dominerande skådespelare i mina ögon. Också bra från John Goodman, Mark Wahlberg, Michelle Monaghan, J K Simmons och den för mig nye Jimmy O Yang.




23. War dogs (Todd Philips)

En störtskön "buffel och båg"-film i samma anda som The wolf of wall street. Denna är dock lite mer lättviktig. Jonah Hill och Miles Teller är två dudes från Miami som slår sig fram som vapenleverantör till den amerikanska staten. Mycket lustig i partier. Cynisk satir som bygger på verkliga händelser.



22. Other People (Chris Kelly)

Fin, sorglig och lite rolig American independent-film om ung vuxen homosexuell man som återvänder hem till liten stad på västkusten för att ta hand om sin cancersjuka mamma. Jesse Plemons imponerar i huvudrollen och Molly Shannon är detaljrik i rollen som mamman. J. J. Totah stjäl de flesta skratten.



21. The accountant (Gavin O'Connor)

Tuff actionthriller om autistisk mattegeni som extraknäcker som lönnmördare. Ben Affleck är bra men filmen stjäls av den som alltid helt underbara Anna Kendrick. Jag älskar Anna Kendrick! Hon är en av de bästa.


På torsdag fortsätter jag med de "riktiga" bubblarna, plats 11-20 på listan över de bästa filmerna från 2016 enligt Fripps Filmrevyer.

Shinypodden S01E01: Kedjan och så blev han sömnig

Idag startar podden om med nytt namn: Shinypodden.

I denna första säsong deltar Carl och Jojje som permanenta gäster och vi tittar om på Marvel Cinematic Universe. Närmare bestämt de 14 första filmerna uppdelade på sju poddavsnitt. Var måndag morgon, som vanligt alltså.

I första avsnittet pratar vi om första och andra filmerna i MCU; Iron Man och The Incredible Hulk. De kom båda ut 2008, för snart tio år sedan!

Podden och show notes hittar ni på Shinypodden.se.

Prenumeranter av Buffypodden ska får nya avsnitt av Shinypodden automatiskt enligt expertisen. Vi får väl se hur det funkar... :-)

Mycket nöje och välkomna!

Toppfilmer från 2016: plats 31-40

2016 var ett rackarns bra filmår. Så bra att jag tagit mig friheten att knåpa ihop en lista om de fyrtio bästa filmerna från året. Topp 10-inlägget kommer på fredag men innan dess portionerar jag ut tio filmer per inlägg, dvs jag startar idag med platserna 31-40. På tisdag kommer plats 21-30 och på torsdag 11-20.

Filmåret 2016 var så starkt att jag undrar om det inte var ett av de starkaste filmåren på länge? Av cirka 65 sedda filmer från året var nästan 40 filmer bra och värda en rekommendation därav den osedvanligt långa topplistan.

På platserna 31-40 kommer de filmer som är värda en rekommendation, men som jag av olika anledningar inte föll för fullständigt. Här finner vi zombies, thrillers, satirer, action, superhjältefilm och en och annan independent-film.

Topplistan över filmåret 2016, plats 31-40

40. The nice guys (Shane Black)

Shane Blacks actionkomedi som utspelas i Los Angeles undre värld på 70-talet. En plufsig Russel Crowe och en stentrist Ryan Gosling får en skådespelarlektion av unga Angourie Rice. Filmen har ett mycket bra manus och på pappret ser denna ut som en höjdarfilm. Jag är sugen på att se om den någon gång för att säkerställa att jag inte bara var på fel humör dagen jag såg den.


39. Doctor Strange (Scott Derrickson)

Manus är svagt på flera punkter men MCU har en högsta lägstanivå och detta är en film som jag ser fram emot att se en andra gång när det blir dags. Miljöerna och känslan i filmen var bra. Gillade också Rachel Mcadams och The Batch.



38. Wiener-dog (Todd Solondz)

Todd Solondz bisarra episodfilm där den gemensamma nämnaren är en liten men avlång hund. Tredje och framför allt fjärde episoderna är riktigt bra. Synd bara att episodfilmer som denna allt för oftast känns så... episodiska. Det blir ingen fullfjättrad långfilmskänsla i mina ögon.



37. Hunt for the wilderpeople (Taike Waititi)

Hypad uppföljare till What we do in the shadows. Men denna gång lämnar Taika Waititi vampyrernas värld och ger sig in i urskogen på jakt efter en gammal vildmarksgubbe och en ungdomsligist som myndigheterna vill omplacera till nytt fosterhem. Skön skröna med stabile Sam Neill och nykomlingen Julian Dennison. Den absurda humorn står Rachel House för. Nyzeeländsk independent coming of age i dramakomeditappning.



36. Love & friendship (Whit Stillman)

Satirisk bild av det fina folket i England på 1790-talet baserad på Jane Austens förlaga. Lady Susan framförs till perfektion av Kate Beckinsale. Tom Bennett är underbar som korkad lord. Whit Stillman har en säregen stil. Delar av denna film är fantastisk men som en helhet blir det lite för mycket av känslan av "one trick pony".



35. Jason Bourne (Paul Greengrass)

Jag älskar den ursprungliga Bourne-trilogin och denna film med både Paul Greengrass och Matt Damons återkomst till filmserien gjorde att förväntningarna var högt ställda. Extremt högt. Tyvärr har de inte lagt ner speciellt mycket engagemang på manus. Actionscener är staplade på varandra utan någon tanke eller speciellt intressant grundstory. Karaktärsutveckling? Glöm det. Underhållande för stunden, men långt sämre än originalfilmerna.


34. 13 hours: The secret soldiers of Benghazi (Michael Bay)

Intensiv modern krigsfilm om verklig händelse. Bra iscensatt och den följer boken tämligen väl. Långt ifrån lika bra som Ridley Scotts Black hawk down men också långt bättre än Peter Bergs Lone survivor.



33. Train to Busan (Sang-ho Yeon)

Wow, vilken bad-ass actionfilm! Kul med zombiefilm från Sydkorea. Bra gjort och det blir en riktigt svettig skräckis. Tyvärr lyckas inte filmen fullt ut med sina karaktärer. Jag känner inte speciellt mycket för någon av dem som filmen handlar om och då kan den tyvärr inte bli en favoritfilm. Sen kan man hävda att mer eller mindre alla personer i filmen är arketyper för olika grupper och typer i samhället och att filmen är en satir över vad som är fel i vår samtid. Jag såg dock inte filmen med de glasögonen på mig.



32. Split (M. Night Shyamalan)

M Night Shamalan-ding-dong gör filmer som bygger på coola twistar. Och som alltid med coola saker blir de till slut o-coola. Det är smärtsamt när de coola twistarna blir förväntade och repetitiva. Detta är dock något av en come back för den gode M Night. Här har vi en tajt och spännande thriller. Med en twist eller två. Hade han undvikit twistarna hade jag gillat filmen ännu mer. Varför inte bara göra en bra psykologisk thriller om tre inlåsta tjejer som försöker fly från en gärningsman med multipla personligheter? Riktigt bra under stora delar, men den spårade lite i slutet.



31. Hail, Caesar! (The Coen brothers)

Oväntat låg placering för bröderna Coens senaste film. Detta är verkligen en film som jag måste se om. Vid eftertanke känns varje scen i filmen som bra, roliga, underfundiga, satiriska, underbar. Men helhetsintrycket då jag såg filmen var kaotiskt och oförstånd. Jag blev kanske överväldigad av alla intrycken? En film som har en bullet. Efter en omtitt kan den säkert ta flera kliv uppåt i topplistan.


Detta var mina favoritfilmer på platserna 31-40. Bra filmer, men inga toppfilmer från året som jag ser det. Vad tycker du? Var dina favoriter med på den här delen av listan redan? Skriv i kommentarerna dina argument!

På tisdag publicerar jag plats 21-30.