Predestination (2014)

Men va fan, vad hände, hur hände det och vad handlade den egentligen om? Hur kan man glömma en film på två dygn? Får man åka tillbaka i tiden och kolla den igen? Den andra av två Filmspanarfilmen i lördags var den nya australiensiska sci-fi thrillern med Ethan Hawke och Sarah Snook i huvudrollerna. Ny sci-fi med Ethan Hawke? Done. I'll be there.

Hawke spelar någon slags polis som åker omkring i tiden och jagar en lömsk massmördare, en bomb-mördare. Hur var det? Tidsresor upptäcktes 1992? Och man kunder resa 53 år framåt och bakåt från det origo-året. Intressant idé, men varför bara 53 år (eller vad det nu var)? Tidsresehorisonten? Jodå, det fanns en hel del typiska sci-fi-filosofiska saker att fundera på i denna film.

Look och feel påminner en hel del om Star Wars-mannen Rian Johnson's Looper. I Predestination hoppar man tillbaka till 50- och 60-talen och vi får en extremt lång och riktigt seg set up av hela filmen. Den berättas som en story över en bardisk. Känns inte helt ok att halva filmen går åt för en karaktär att berätta "sin historia".

Vissa delar av inledningen (cool första scen) och slutet (en filosofisk twist som inte går av hackor) var ganska bra, men däremellan var det allmän förvirring. Inte speciellt bra. Ethan Hawke är mer cool som person och filmman än jättebra skådespelare, och i denna film var han ganska blek. Den nya Sarah Snook var helt ok i en "showig" roll. Jag blev dock inte bedårad av skådespeleriet. Inte heller om människans öde. Inte heller av tidsresenärselementen. Allt var mjäkigt men inte uselt. Lagom. Som året 1992 ungefär, om det nu var det året som var origo.

Jag ger Predestination två karriärsval av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Efter att vi sett den underbara men skräpiga Död snö 2 valde vi detta sömnpiller till gemensam film. Vad tror du att de övriga filmspanarna tyckte om filmen? Igår, idag, imorgon, 1992?
Har du inte sett den? podd
Jojjenito
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
The nerd bird
Har du inte sett den? blog
The velvet café

Död Snö 2 (2014)

Död snö 2 tar vid exakt där Död snö slutar. Detta gäller både i handlingen och i stilen. Död snö från 2009 var en frejdig film som var överraskande för den inte ont anande publiken. Kunde norrmännen göra sådana filmer? Den var dock ganska ojämn i stilen. Dess första halva var spänning och påminner mest om de skräckisar den blinkar till och hyllar. Under andra halvan av filmen blir det mer splatterhumor. Den delen är den man bäst kommer ihåg från första filmen. Han som sågar av sig sin arm osv.

Jag hade lägre förväntningar på Död snö 2 än vad jag hade på ettan. Det är ju alltid bra. Filmen är en komedi från första filmrutan. Nu är det splatterkomedi som påminner om  saker från Peter Jackson, Monty Python och inte minst edgar Wright's Shaun of the dead. Att få se denna film i en salong fylld med fans av genren som garvade läppen av sig var en extra krydda som gjorde att visningen blev mycket kul.

I denna uppföljare fortsätter Martin att kämpa mot Herzog och hans nazizombier. Denna gång får han både amerikanska Zombie Squad och ryska zombies till sin hjälp.

Folket bakom filmen har denna gång helt skippat att försöka ge spänning och gått "all in" med humorn och jag älskar det beslutet. Detta är nog en mycket omtittningsbar film. Jag gillade den onda armen, de amerikanska ungdomarna Daniel, Blake och Monica (kan inte köpa vapen i detta land), introduktionen av Glenn (tidningsscenen) samt den olycklige Sidekick Zombie (han som bara kvider och snyftar).

Detta var inte den bästa zombiekomedin jag sett, men den var ett stort steg framåt jämfört med första filmen. I sitt Monsters of Film-festivalsammanhang var den mycket bra! Synd bara att den stora slagsmålsscenen i slutet aldrig riktigt ville ta slut. Den blev lite långdragen.

Fripp funderar: såg alla jag gick på filmen med att man återanvänt en skådespelare från första Död snö i en helt ny roll i uppföljaren??

Jag ger Död snö 2 tre zombies av fem möjliga. Starka sådana!

Betyg: 3+/5

Mina följeslagare på filmen verkar på gott humör och det var en gladlynt skara som strömmade ut ur biografen efter zombieslakten. Kolla in vad de övriga tyckte:
Fiffi
Jojjenito
Jimmy
Har du inte sett den? blog, Johan och Carl
Sofia
Har du inte sett den? podd, Erik och Markus

Tusk (2014)

Premiärfilm på Monsters of film. En yster skara filmspanare på plats. Hej Markus! Kevin Smiths nya film Tusk. Förväntningar och spänning i luften. Finns det något Kevin Smith fanboy i salongen? Jaaaaaaaa. Jag har alltid gillat hans filmer. De brukar pendla mellan treor och starka fyror. Hög lägstanivå. Nya filmen Tusk har en story som Kevin Smith och Scott Mosier kommit på under ett av deras SModcast-avsnitt. Jag gick in till filmvisningen med ett stort och stabilt förtroende för Kevin Smith. Förtroende för hans känsla för humor, stora hjärta och filmiska bedömningsförmåga.

Det var då det. Förtroendet som jag hade FT, Före Tusk. Detta var fan det mest bisarra jag sett på länge. Jag gillar bisarrt lika mycket som vilken filmnörd som helst, men inte denna typ av skymf mot mig som åskådare. Det är som att Kevin Smith givit mig fingret. "Fuck you, Mr Henke, best regards, Mr Smith..."

Första halvan av filmen är riktigt bra. Skön Kevin Smith-dialog med en massa kul skämt om podcasts och amerikanarnas syn på Kanada. Justin Long är en favorit och Michael Parks var ju suverän i Smith's senaste film Red State. En bit in i filmen har de två några bra scener där jag framför allt gillade Parks minspel då han pendlar mellan snäll farbror, galen maniac och elakare än döden. Han har tex svårt att hålla sig för skratt när Wallace (Long) upptäcker att hans ben blivit amputerat. En hel del roliga scener.

Men sedan ballar filmen ur rejält. Men vad kunde man vänta sig när man går på en film som handlar om en massmördare som bygger om sina offer till valrossar...? Nåväl, filmen kunde fortfarande ha haft sina poänger med roliga scener och bra skådespeleri. Filmen hade ännu inte brutit mot sina egna logiska lagar. Ni vet det där som jag ibland tar upp... att en film måste förhålla sig till det ramverk av lagar och logik som den etablerat. Tusk är en cinema absurde och det är ok. Men tyvärr faller botten ur filmen och dess historia med det otroligt dåliga slutet.

Det finns en scen som innehåller ett blänkande shot gun i händerna på den lustiga gubben med lösnäsa och rolig dialekt. Där fanns en vägval och Smith valde fel väg. Med detta fåniga slut var det som att Smith gav oss fingret. Han hade lyckas få med oss, alla sina fans, på resan ända in i mål. Han hade lyckats få oss att acceptera valrossen! Men sedan vänder han oss ryggen. Han överger oss i och med detta slut. Fuck you, audience. You made a mistake to trust me.

Nä, sorry, jag litar inte på Kevin Smith längre. Han är dock fortfarande rejält rolig!

Pappa Kevins dotter och Pappa Johnnys dotter:

Döttrarna

Detta var ett slag i ansiktet och jag tycker att Smith har slösat sina resurser och sin kreativa talang på fel projekt. Jag ger Tusk två besvikelser av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Känner du igen honom?

Blev någon av mina vänner omvandlade av filmen?

Fiffis Filmtajm

Har du inte sett den?-Johan
Jojjenito