Spider-Man: Far from Home (2019)

Sådärja, DÅ var Phase 3 slut och med den har vi fått den sista installationen av Infinitysagan. Sista filmen är en liten avrundning och en touch av "vad hände sen". Och liten är också denna film, i alla fall om man jämför med Infinity War och Endgame.  Men det är ok och vad man förväntar sig.

Det finns en hel del bra saker i denna film, men också delar som inte funkar fullt ut i mina ögon. Men låt oss börja med det som är bra!

Jag älskar humorn i filmen. Den lever väldigt mycket på en varm och ibland nostalgisk humor. Ned och Bettys kärlekssaga var den mest lysande subplotten. Men allra bäst var hur filmen knöt ihop Infinitysagan och visade efterspelet. Vilken hjälte Tony Stark blivit! Stora leenden från mig. Såg ni alla målningar och planscher som hyllade honom? Inledningsscenen med skolelevernas hyllning till de fallna hjältarna var underbar, både rolig och känslofull. Jag gillade skarpt att de faktiskt adresserade "the blip"-problematiken. Det var ju något vi nördar funderat över några varv sedan Endgame. Sen gillade jag Happy och aunt May, roliga saker mest hela tiden.

Tom Holland är charmig som Peter Parker, jag gillar honom. Jon Favreau gör mig alltid glad. Marisa Tomei, Cobie Smulders och Samuel L. Jackson var härligt att återse. Jake Gyllenhaal var riktigt bra som Quentin Beck. De lyckades sälja in att han skulle kunnat bli den nye Tony Stark. Men så blev det nu inte riktigt. Det var också riktigt bra att de skalade ner hotet från Endgame till att "bara" bli en galen veetenskapsman. Ett tag var jag orolig att alla big bads skulle vara fantasymonster "over 9000".

Filmen är dock riktigt svag då det gäller actioninnehållet. Dessutom är hela Mysterio-grejen direkt svag. Illusionstricket är ungefär lika dåligt som Bonds osynliga bil i "Die another day". Det kändes inte det minsta rimligt, ens i den värld vi lärt känna i MCU-serien. Detta med att Spider-Man fajtas mot vattenmonster, eldmonster och till sist en stark vind, en bris(?) med sina små klibbiga trådar och sin vighet var smått skrattretande. De actionscenerna funkade inte alls på mig. Jag fick aldrig känslan att det fanns några riktiga stakes, inte ens på en liten eller personlig nivå.

Men karaktärsutvecklingen, relationerna, när Peter fick Tonys glasögon. Det var riktigt najs! Kul manick. Jag undrade länge hur Peter skulle lyckas återfå kontrollen över EDITH efter att han lämnat iväg den (kontrollen). Men det gick ju väldigt enkelt. Så kan det vara ibland.

Filmen har två extrascener, en mid credits och en post credits. Mid credits var en liten charmig scen med Peter och MJ som slutade i en ren cliff hanger inför tredje filmen, av tre får man väl anta? Post credits-scenen hade gärna fått vara en störtskön tease inför nästa Asguardians of the Galaxy, kanske med en staring contest mellan Peter Quill och Thor? Men nej, istället ryckte de undan mattan från under publiken och sköt sin egen film i sank med att vsia att Fury och Hill hela tiden varit några gröna marisaner. Dålig tease inför nästa Captain Marvel och extremt trist slut på denna film.

Som helhet är filmen en mindre "viktig" del av hela Infinitysagan om 23 filmer. Jag kommer se om den med glädje för humorn, nostalgin och karaktärerna, men som helhet var den inte tillräckligt bra för att komma på övre halvan av serien.

Jag ger filmen en stark trea.

Betyg: 3+/5

 

Död Snö 2 (2014)

Död snö 2 tar vid exakt där Död snö slutar. Detta gäller både i handlingen och i stilen. Död snö från 2009 var en frejdig film som var överraskande för den inte ont anande publiken. Kunde norrmännen göra sådana filmer? Den var dock ganska ojämn i stilen. Dess första halva var spänning och påminner mest om de skräckisar den blinkar till och hyllar. Under andra halvan av filmen blir det mer splatterhumor. Den delen är den man bäst kommer ihåg från första filmen. Han som sågar av sig sin arm osv.

Jag hade lägre förväntningar på Död snö 2 än vad jag hade på ettan. Det är ju alltid bra. Filmen är en komedi från första filmrutan. Nu är det splatterkomedi som påminner om  saker från Peter Jackson, Monty Python och inte minst edgar Wright's Shaun of the dead. Att få se denna film i en salong fylld med fans av genren som garvade läppen av sig var en extra krydda som gjorde att visningen blev mycket kul.

I denna uppföljare fortsätter Martin att kämpa mot Herzog och hans nazizombier. Denna gång får han både amerikanska Zombie Squad och ryska zombies till sin hjälp.

Folket bakom filmen har denna gång helt skippat att försöka ge spänning och gått "all in" med humorn och jag älskar det beslutet. Detta är nog en mycket omtittningsbar film. Jag gillade den onda armen, de amerikanska ungdomarna Daniel, Blake och Monica (kan inte köpa vapen i detta land), introduktionen av Glenn (tidningsscenen) samt den olycklige Sidekick Zombie (han som bara kvider och snyftar).

Detta var inte den bästa zombiekomedin jag sett, men den var ett stort steg framåt jämfört med första filmen. I sitt Monsters of Film-festivalsammanhang var den mycket bra! Synd bara att den stora slagsmålsscenen i slutet aldrig riktigt ville ta slut. Den blev lite långdragen.

Fripp funderar: såg alla jag gick på filmen med att man återanvänt en skådespelare från första Död snö i en helt ny roll i uppföljaren??

Jag ger Död snö 2 tre zombies av fem möjliga. Starka sådana!

Betyg: 3+/5

Mina följeslagare på filmen verkar på gott humör och det var en gladlynt skara som strömmade ut ur biografen efter zombieslakten. Kolla in vad de övriga tyckte:
Fiffi
Jojjenito
Jimmy
Har du inte sett den? blog, Johan och Carl
Sofia
Har du inte sett den? podd, Erik och Markus