The Princess Bride (1987)

The Princess Bride har länge rumlat runt i mitt huvud som en av de bästa filmerna från åttiotalet. Det är en klassisk film som älskas brett av filmnördar. Filmen har varit uppe och nosat på högsta betyget under en stor del av mitt vuxna liv.

Den har en störtskön mix av humor, fantasy och härliga karaktärer. Framför allt humor sticker ut, det är en mix av fysisk humor som funkar och en ljuvlig dialog som firar triumfer med en nästintill brittisk "dead pan" humor. Likheterna med Monty Python finns där, men denna film har flera grader varmare humor. Filmen har ett stort hjärta.

Galleriet av karaktärer är välfyllt. Favoriter är bland andra Iñigo "You killed my father..." Montoya, Inconcievable-Vizzin, Fezzik, Prince Humperdink, Count Rugen, The Impressive Clergyman, The Albino och Miracle Max.

Man får aldrig bra karaktärer utan bra skådespelare som ger dem liv och förutom Cary Elwes och Robin Wright i huvudrollerna njuter vi av Mandy Patinkin, Christopher Guest, Wallace Shaw, Billy Crystal och Peter Falk i ikoniska roller.

Jag må ha sett denna film fler än fem gånger och jag börjar kanske nå en viss mättnadsgrad, men jag älskar fortfarande fäktningsscenen mellan the Dread Pirate Roberts och Iñigo. Det kan vara den bäst koreograferade och genomförda fäktningssscenen i filmhistorien. Extra roligt att den är så bra i en film som inte fokuserar på actioninnehållet.

Jag såg filmen tillsammans med Måns i ett något form av "Filmskolan Redux", dvs de filmer han verkligen borde se för att få en bra start grund att stå på i sitt gryende filmintresse. I alla fall om jag fick välja, och det var det jag fick!

Betyg: 4/5

Homeland - Season 8 (2020)

Oj, det är inte var dag man ser sista avsnittet på en hel tv-serie. Det är en speciell känsla, en känsla av avsked, saknad, lättnad, förvirring, nostalgi, ja även en sekund senare kan man känna sig nostalgisk!

Jag älskade första säsongen av Homeland men jag kallar mig inte ett die hard fan av serien. Den är ganska bra och tillräckligt engagerande för att jag nu har sett alla säsongerna. Men jag skriver denna revy som ett casual fan inte mer.

Säsong 8 var klart bättre än S7 i och med att vi verkligen fick följa Carrie, Saul, Max när de gör det de är bäst på. Inte så mycket tjafs om vårdnadstvister och sådant som jag inte riktigt ser som denna series styrka. Men tyvärr saknar jag en viktig del, en del som kanske varit den viktigaste för mig under alla säsonger av Homeland sammantaget. Jag gillar mest när våra huvudpersoner samarbetar och är lojala mot varandra. Då uppstår en stark "vi mot dem"-känsla som är göttig. Här i S8 är det snarare exakt tvärt om. Carrie och Saul är emot varandra mest hela tiden, och det ökar snarare än minskar desto längre in i säsongen vi kommer. Max är som alltid lojal men vi får inte se dem samarbeta. Ni som sett säsongen ser säkert vad jag menar.

Personligen var var jag inte speciellt förtjust i kristusbeskrivningen av ledaren för talibanerna eller att Carrie helt plötsligt var bästis med det ryska assholet från S7. Hade svårt att köpa Carries relation med GRU-mannen helt enkelt.

Slutet var nervpirrande och sista avsnittet var en enda lång kavalkad av "fuck me"-scener, twistar  samt scener som teasade om twistar som aldrig hände. En bergochdalbana helt enkelt.

Jag hade gärna sett mer av Saul som ung, men de introducerade detta alldeles för sent i serien för att det skulle kunna få plats. De två karaktärer jag hejade på i denna den sista säsongen var Max och Anna. Sista scenen var uppfriskande, men var den förtjänad?

Betyg: 3/5

Homeland - Season 7 (2018)

Homeland är en ganska stark serie. Carrie är alltid intressant även om hon fladdrar mycket upp och ner. Lite som serien i övrigt också. Jag kände att jag kanske tappat tålamodet lite med Carrie när jag något försenad såg denna säsong.

Som alltid är Homeland som mest intressant när man får följa spioneriet, "the cloaks and dagger"-delarna. Jag gillar att se Carrie, Saul, Max och de andra uppvisa sina specialkompetenser och sin yrkesskicklighet, det är då det blir som mest spännande.

Jag hade missat säsong 7 och fick klippa den innan jag kunde ta mig an den sista och avslutande säsongen som gick nyligen. Tyvärr är inte det övergripande hoten det bästa. Ryssarna försöker underminera den sittande amerikanska presidenten. Idén har potential men det känns som att de skjuter bredvid målet lite. Jag önskar att de gjort hotet bättre på något sätt, för jag brydde mig aldrig speciellt mycket om hur det gick för Keane. Kan ha haft att göra med att hon var blek och att hon verkade vara en idiot så jag kände mycket begränsad empati för henne. Dessutom hjälpte det inte att han som spelade hennes "Chief of staff" var alldeles för intetsägande som figur. Han var inte riktigt trovärdig.

När dessutom halva säsongen hanterade Carries familjeliv och hennes dåliga hantering av sin dotter i kombo med hennes sjukdom blev lite väl tradigt och det var tydligt säsongens sänke. Varje gång serien tog fart var det som att den stoppades upp av händelser som jag fann i sammanhanget oväsentliga. Ge mig antingen en bra familjedrama eller en bra spionthriller, men om de två ska blandas måste det göras bättre.

De bra bitarna var alla scener med Saul, och alla scener med Max, samt de när Carrie gjorde det hon gör bäst dvs "spionar"mot fienden. Och det var en hel del av dessa godbitar, men igen balansen...

Som helhet är det spännande. Den första halvan av säsongen samt avslutningen var bäst. Avsnitten i slutet som utspelades i Ryssland var så kallade "nagelbitare". Mycket spännande. Vi fick något av ett "Pierce Brosnan" slut för Carrie.

Nu är jag redo att ta mig an sista säsongen!

Betyg: 3/5

Homeland - Season 6 (2017)

Previously on Homeland... Första säsongen av Homeland var otroligt bra. Därefter har serien tappat en del men jag kommer åter till den om och om igen. Nu har jag sett den nyligen avslutade sjätte säsongen. Min revy kommer innehålla spoilers så jag varnar er som inte vill läsa sådant.

Första säsongen var en karaktärsdriven dramathriller. S2 och S3 hade allt för mycket fokus på alla turer runt Brody och blev mer actioninriktat, lite som om de sneglat lite för mycket på 24. S4 i Pakistan gav serien en ny energi och den utvecklades mot en ren spionthrillerserie. S5 i Berlin fortsatte i samma spår.

Spoilers för Homeland S6 nedan!



Här i säsong 6 befinner vi oss mestadels i New York. USA har en ny kvinnlig president och serien blir mer av en politisk spionthriller. Jag vet inte om showen bettat på att Hillary skulle vinna valet i höstas, men de har trots detta ändå fått med många aktuella frågeställningar som känns igen nu när då Trump och hans pojkar har makten. Det gör att serien får en extra krydda.

Första halvan av säsongen är riktigt vass. Jag binge watchar serien i tre sittningar. det går att hålla ett så högt tempo då avsnitten ofta avslutas med cliff hangers, och den är inte speciellt tung så att man måste låta avsnitt sjunka in mellan tittningarna. Det är inte som med Westworld, Stranger things eller den nya Legion alltså.



Trots att serien är spännande har den flera saker jag inte jublar över. Carrie är som bekant ensamstående mamma till en liten dotter och med henne i släptåg kan inte Carrie flaxa runt som en vettvilling som vanligt. Detta löser showen mer eller mindre krystat med att socialen tar hand om dottern och anklagar Carrie för att inte kunna sörja för hennes trygghet. Vardagsbänken igen och inte det roligaste ämnet i världen för en actionthriller.

Sen är det ju tämligen synd att min favorit Quinn lider av sviterna från den hjärnblödning han tydligen fick i slutet av S5. Jag hade nästan gissat på att de skulle ha låtit honom dö där i S5. Men nu när vi ändå har honom så fokuseras en stor del på honom. Jag gillar det men känner mig lite blåst på konfekten då han bara antydningsvis kommer tillbaka till att vara den bad ass vi alla vet att han är. Under hela säsongen byggs det upp emot att Quinn ska åter igen blir en total bad ass, men det sker aldrig. Det sker aldrig!



Hela slutet av säsongen är som en pyspunka. Det politiska spelet blåser in och över och lämnar en massa frågetecken inför S7. Gott så, men alla de små scener där enskilda personer får betala för sina gärningar hoppar de nästan helt över. Det är de små scenerna jag som åskådare sitter och väntar på till stor del. Det gör att jag känner mig väldigt besviken efter sista avsnittet.

Ta till exempel den högerextreme "sektledaren" O'Keefe. Varför fick vi inte se när hans propagandamaskin nedmonterades? Detta efter att den snälle Max riskerat livet för att avslöja dem. Att O'Keefes organisation inte överlevde är nog klart, hans beskyddare och finansiär uppe i högre makter försvann. I sista scenen från O'Keefes studio får jag en känsla av att hans verksamhet är åter till en liten obetydlig skala, men det är inte jättetydligt. Jag saknade tillfredsställelsen att se någon ta ned O'Keefe på jorden.



Ett annat exempel. Quinn följde efter den blonde mördaren under hela sablans säsongen kändes det som. Men slutet på den tråden blev extremt otillfredsställande. Quinn mot sitt gamla team av elitisar!! Hur kunde showen missa den chansen?? Och nu är Quinn expired. Supertrist. Nästan så att jag helt tappar suget efter mer från denna show. Astrids slut? Nja, dramatiskt i alla fall, men det kunde de göra mer av också.

Carrie då? Jodå, vårt gamla "drinking game" med en sup varje gång Carrie säger "I am sooo sorry" eller lipar så att snoret flyter kvarstår. Hon är inte lika intressant längre. Claire Danes gör henne så bra man kan, inget fel på henne, men författarna har börjat jaga sina egna svansar känns det som. Dessutom byggde hela säsongen upp för en show down mellan Carrie och Saul på ena sidan och Dar Adal på andra men det fick vi inte se heller.



Nu låter det som att jag sitter och vill skriva om hela manus, men nej, jag redovisar det jag trodde att showen byggde upp till. Det kändes som det jag skissar på ovan skulle komma men icke. Showen skickade signaler men följde inte upp dem. Tror att det är relevant att ifrågasätta showen i detta fallet.

Som helhet var dock säsongen spännande och engagerande. En show som denna (är nu) bygger väldigt lite på karaktärsutveckling utan istället är det handlingen inklusive alla twistar som är dess värde. Men när säsongen avslutas svagt blir betyget inte tipp-topp.

Jämfört med Angel som jag skrev om igår finns det inga karaktärer i Homeland som jag känner lika starkt för som en fyra fem stycken i Angel och det finns inget enskild avsnitt i Homeland som jag skulle vilja se om som "stand alone" bara för att spendera tid med de gamla "kompisarna". Homeland S6 är jämnare och slukas lättare, men den lämnar inte lika djupa spår i själen. Det är skillnad på serierna på det sättet.

Betyg: 3/5

Homeland - Season 5 (2015)

Man väljer ju sina tv-serier på ett helt annat sätt nu för tiden än förr. Då gällde det att snällt bänka sig framför tv'n när tv-kanalen valt att visa serien (1-2 år efter den gått i USA). Nu väntar åtminstone jag tills jag har alla avsnitten och så "binge wtachar" jag på säsongen i ett svep. Det finns några få undantag. Game of Thrones ser jag till exempel så snart det går efter den visats, mest för att det är så stor risk att bli spoilad då alla fans ute i världen skriver av sig på sociala och klassiska medier.

Men med en ständigt längre och längre kö av tv-serier som man vill se, hur väljer man vilken serie att se just här och nu? Med binge watching kan man ju lika gärna vänta en en vecka eller två till. Ingen tv-tablå styr ditt tittande, du har världen vid dina egna fingrar. du är din egen tv-kanalschef och bestämmer när en serie ska ses. Men med full makt kommer också fullt ansvar.

Personligen försöker jag hålla koll på vänner och bekanta om vilka tv-serier som är heta och värda att titta på. Tag till exempel serien Homeland. Säsong 1 var en av de bästa tv-seriesäsongerna jag sett. Jag såg säsong 2 och 3 så fort jag kunde och de var båda besvikelser jämfört med första säsongen. Jag tvekade därför länge innan jag såg den fjärde säsongen, den som utspelas i Pakistan. Jag blev till och med tipsad om att den var svag på en av de bloggar jag följer. Jag nöjde mig med det anti-tipset. Men så råkade jag höra från styvsyrran och hennes man att Homelands fjärde säsong var jättebra och jag kom på andra tankar och klippte säsongen i ett nafs. Och mycket riktigt den var ett stort steg framåt. Fortfarande lite ojämn men den hade helt klart flera bra saker. Jag fick upp mina förhoppningar inför femte säsongen, den som utspelas i Berlin.

Än en gång fick jag ett anti-tips om Homeland, denna gång från en annan bloggare. Han sa att fyran var superbra (han gillade den mer än mig) men att femman var jättedåligt och inte sevärd. Återigen kände jag mig villrådig och jag skickade en fråga till styvsyrran och hennes man. Homeland S5, bra eller dålig? Jättebra var svaret och därför valde jag, stärkt av att hennes råd var solid förra gången, att se femman under veckan som gått.

Ja men visst. Detta var ju jättebra. Femte säsongen är i min bok den näst bästa säsongen av serien efter den suveräna första säsongen. Serien har dock bytt stil ganska betänkligt. Nu är det Carrie, Saul och de övriga i CIA i kriget mot terrorn. Serien påminner mer och mer om Jack Bauers serie "24" med skillnaden att huvudpersonen i Homeland gråter mycket mer än diton i "24" och att det är mer drama än action i Homeland. Tänk en tv-serie i samma anda som filmen Zero dark thirty helt enkelt.

Serien är bra på att bygga upp en otrolig nervig spänning samt kör med riktigt dramatiska vändningar för karaktärerna och deras inbördes relationer. Däremot fokuserar inte serien på en parrelation som den gjorde i S1. Kvar har vi Carrie och hennes personlighetsstörning. Hon är briljant och galen vilket gör henne till en intressant huvudperson men lika ofta till en otroligt frustrerande huvudperson. Serien peakar runt avsnitt 9-11 och lämnar det sista avsnittet med en eftertänksam sober ton.

Serien ska dock inte analyseras allt för noga då den innehåller en del logiska luckor och manusmisstag som hos en mer kritisk lagd tittare kanske inte skulle vara acceptabel. Låt oss därför ha lite spoilersnack. Läsarna varnas för känsliga meningar. Titta bort om ni inte vill bli spoilade.

Sättet de hanterade säsongens skurk, den kvinnliga, var för orimligt. Det mest påfallande var att hon släpptes ut "på fältet" igen efter misstankarna mot henne höjts. Det var för orimligt för att vara ok. Tyvärr var det endast en manusploj så att hon skulle få chansen att sabotera fler av CIA's planer. Sen var orsaken till att de inte direkt kunde bevisa att hon var en skurk svag, allt för svag. Hon hittade på att hon hade ryssen Ivan som sin agent. Men det motsades kraftig det faktum att den stora herrgården ute i skogen var fylld av ryska agenter (som förstörde hårddiskar etc när tyskarna stormade). Hur kunde de tyska agenterna undvika att finna dem och hur skulle mullvaden då kunna förklara att det endast var hon och Ivan där och att Ivan var den som hoppade av? Hela den biten med hennes "Hail Mary" var för orimlig och jag hade högre förväntningar om ett smarta manus från en prestige-serie som denna.

Tyvärr var det allt för lite med Peter Quinn i denna säsong. Efter fyran trodde jag att det skulle handla mycket mer om Quinn istället för mindre. Nu fick vi följa de naiva idioterna i The Foundation till leda istället. Mera Quinn åt folket, men det lär väl bli svårt nu som jag förstår det. Det blev dock en känslosam resa att följa honom ända in i mål.

Trots dess uppenbara svagheter med manus tycker jag att serien gjorde ett fall framåt och detta var den näst starkaste säsongen. Jag kommer med all sannolikhet sluta att lyssna på bloggare om nästa säsong och fråga stysyrran direkt om den är något att ha eller ej.

Betyg: 3+/5

Homeland - Season 4 (2014)

Homelands första säsong var otroligt bra. Den andra dippade rejält då den blev svagare en "24"-kopia och tredje säsongen var också ojämn. Ändå var jag ganska sugen på den nya säsongen som gick i vintras. Men så såg jag att Cecilia sågade säsongen på sin blogg och då falnade mitt intresse. Tills jag hörde från flera håll att säsong 4 var jättebra. Ok, jag gav den till slut en chans. De tolv avsnitten betades av i ett huj. En serie som slukas så snabbt kan inte vara bara dålig, eller hur?

Även denna säsong var ojämn. Första halvan var helt ok men inget jämfört med andra halvan som delvis gav oss en helt ny sida av Homeland och var lika nervig som första säsongen. Avsnitt 8-10 var bland det bästa serien levererat. Sen drog de ner tempot i elfte avsnittet och tolfte fick mer en känsla av epilog. Jag tyckte nog att det var trist att de sista två kändes som pyspunka om man jämför med de tidigare tre.

Serien handlar om Carrie. I och med denna säsong gör de en mjuk omstart för tiden efter Brody. Jag är helt enig. Showen hade krämat ut allt som fanns att kräma ut av på-av-relationen mellan Carrie och Brody. Nu var jag helt redo att gå vidare. Serien är som bäst när Carrie och hennes gäng gör CIA-saker, dvs när de utför sitt jobb, politiskt rävspel, spionage eller konflikthantering. Jag vill se henne, Quinn, Max och de andra vara duktiga på sina jobb. Annars faller hela konceptet med att Carrie är en stationschef och så vidare.

De svagare delarna är när Carrie är ett "nut case". Visst var det en bra krydda i inledningen, men nu känns det som att det blir en "plot device" och då funkar det inte lika bra. Istället börjar det bli uttjatat. Hon bryter ihop, hon använder sex i rekryteringen av en "asset" och hon beter sig allmänt galet. Dessa scener undergräver till slut hennes eventuella briljans när hon är som bäst (på sitt jobb).

Däremot älskar jag Claire Danes skådespeleri då hon spelar Carrie med ryckiga huvudrörelser, flackande blick och dessa återkommande "pssst" som hon uttrycker när hon blir irriterad. Annars har Peter Quinn spelad av Rupert Friend blivit en ännu större favorit. Han är riktigt bra i rollen som en mer dämpad version av Jack Bauer. Friend är extra bra i de små scenerna. Hans minimalistiskt skådespeleri är top notch. Vad har vi på Saul då? Spelad av Mandy Patinkin. Hans tråd under denna säsong var mer actioninriktad och han är alltid bra, även om jag hellre ser honom köra sitt spel bakom kulisserna, där han hör hemma.

Ok, vem hade då rätt? Cecilia som spydde galla på serien eller Danne, Cissan och övriga som gillar't? Tycker nog helt klart att detta var mer bra än dåligt. På grund av ojämnheten och den något svagare avslutningen blir dock intrycket splittrat.

Betyg: 3/5

Homeland - Season 3 (2013)

Första säsongen av Homeland var ruskigt bra, spännande, engagerande och lite annorlunda. Den påminde mig till och med om storfilmen Zero Dark Thirty i känsla och persongalleri. Andra säsongen av serien var ett klart steg ner. Den var fortfarande bra men den actionfyllda säsongen påminde mer om en medelbra "24"-säsong. Allt för mycket hände för snabbt och seriens styrkor från första säsongen vittrade.

Jag var därför mycket nyfiken inför Homeland säsong 3. Vilken riktnings kulle serien ta, skulle den fortsätta åt "24"-hållet eller skulle den överraska som tung spionthriller igen? Min kompis Daniel intygade att den var bättre än andra säsongen, men inte lika bra som första.

Det började dock inte så bra och hela första halvan var rejält svag. Utan att spoila allt för mycket valde seriemakarna att återvända till vissa teman som redan avhandlats i serien. Känslan av att serien gick bakåt istället för framåt var nedslående.

Under andra halvan blev det mycket bättre och framför allt mer spännande. Om första säsongen påminde om första delen av Zero Dark Thirty påminde slutet av säsong 3 med slutet av samma film. Jag tror aldrig att Homeland var tänkt att vara en speciellt munter serie, men mörkret i säsong 3 är mer eller mindre oöverträffat tycker jag.

Det är svårt att utse favoriter i denna serie, speciellt i säsong 3. Jag antar att det är Quinn som är den enda som inte ruttnat och brutit mot sin karaktärs samtliga värderingar. Carrie, Brody och till och med Saul har alla bytt fot så många gånger nu att jag har svårt att känna speciellt mycket för dem. Säsongens mest meningslösa tråd var dock den om Dana Brody, dottern. Extremt trist och på gränsen till irriterande så dåligt det var.

En annan sak som jag tycker att serien missat lite i är att den avstår att visa vissa viktiga möten och händelser. Flera gånger byggdes en spänning upp men vi fick inte se upplösningen i bild. Vi får bara höra om vad som hänt. Ett exempel är när de jagar en man som tjuvlyssnat på Saul. Vore det inte bättre om vi i publiken fått se scenen när mannen greps? I en serie som bygger på makt, allianser och politiskt spel är det just scenerna när makten, allianserna och det politiska spelet kommer till användning som jag som publik vill se.

Njae, detta var inte så bra som jag hoppats. Visst, jag såg sannerligen de sex avslutande avsnitten i rask följd och jag var tagen och tämligen mörk i sinnet just när jag sett klart sista avsnittet. Men vill jag att serien ska fortsätta? Nej, jag tycker att detta hade kunnat vara en bra avslutning. Vad skulle en uppföljande säsong ens kunna handla om? Nu tror jag att det kommer minst en säsong till. Vi får väl se vad de hittar på...

Betyg: 3/5