Homeland - Season 8 (2020)

Oj, det är inte var dag man ser sista avsnittet på en hel tv-serie. Det är en speciell känsla, en känsla av avsked, saknad, lättnad, förvirring, nostalgi, ja även en sekund senare kan man känna sig nostalgisk!

Jag älskade första säsongen av Homeland men jag kallar mig inte ett die hard fan av serien. Den är ganska bra och tillräckligt engagerande för att jag nu har sett alla säsongerna. Men jag skriver denna revy som ett casual fan inte mer.

Säsong 8 var klart bättre än S7 i och med att vi verkligen fick följa Carrie, Saul, Max när de gör det de är bäst på. Inte så mycket tjafs om vårdnadstvister och sådant som jag inte riktigt ser som denna series styrka. Men tyvärr saknar jag en viktig del, en del som kanske varit den viktigaste för mig under alla säsonger av Homeland sammantaget. Jag gillar mest när våra huvudpersoner samarbetar och är lojala mot varandra. Då uppstår en stark "vi mot dem"-känsla som är göttig. Här i S8 är det snarare exakt tvärt om. Carrie och Saul är emot varandra mest hela tiden, och det ökar snarare än minskar desto längre in i säsongen vi kommer. Max är som alltid lojal men vi får inte se dem samarbeta. Ni som sett säsongen ser säkert vad jag menar.

Personligen var var jag inte speciellt förtjust i kristusbeskrivningen av ledaren för talibanerna eller att Carrie helt plötsligt var bästis med det ryska assholet från S7. Hade svårt att köpa Carries relation med GRU-mannen helt enkelt.

Slutet var nervpirrande och sista avsnittet var en enda lång kavalkad av "fuck me"-scener, twistar  samt scener som teasade om twistar som aldrig hände. En bergochdalbana helt enkelt.

Jag hade gärna sett mer av Saul som ung, men de introducerade detta alldeles för sent i serien för att det skulle kunna få plats. De två karaktärer jag hejade på i denna den sista säsongen var Max och Anna. Sista scenen var uppfriskande, men var den förtjänad?

Betyg: 3/5

Homeland - Season 7 (2018)

Homeland är en ganska stark serie. Carrie är alltid intressant även om hon fladdrar mycket upp och ner. Lite som serien i övrigt också. Jag kände att jag kanske tappat tålamodet lite med Carrie när jag något försenad såg denna säsong.

Som alltid är Homeland som mest intressant när man får följa spioneriet, "the cloaks and dagger"-delarna. Jag gillar att se Carrie, Saul, Max och de andra uppvisa sina specialkompetenser och sin yrkesskicklighet, det är då det blir som mest spännande.

Jag hade missat säsong 7 och fick klippa den innan jag kunde ta mig an den sista och avslutande säsongen som gick nyligen. Tyvärr är inte det övergripande hoten det bästa. Ryssarna försöker underminera den sittande amerikanska presidenten. Idén har potential men det känns som att de skjuter bredvid målet lite. Jag önskar att de gjort hotet bättre på något sätt, för jag brydde mig aldrig speciellt mycket om hur det gick för Keane. Kan ha haft att göra med att hon var blek och att hon verkade vara en idiot så jag kände mycket begränsad empati för henne. Dessutom hjälpte det inte att han som spelade hennes "Chief of staff" var alldeles för intetsägande som figur. Han var inte riktigt trovärdig.

När dessutom halva säsongen hanterade Carries familjeliv och hennes dåliga hantering av sin dotter i kombo med hennes sjukdom blev lite väl tradigt och det var tydligt säsongens sänke. Varje gång serien tog fart var det som att den stoppades upp av händelser som jag fann i sammanhanget oväsentliga. Ge mig antingen en bra familjedrama eller en bra spionthriller, men om de två ska blandas måste det göras bättre.

De bra bitarna var alla scener med Saul, och alla scener med Max, samt de när Carrie gjorde det hon gör bäst dvs "spionar"mot fienden. Och det var en hel del av dessa godbitar, men igen balansen...

Som helhet är det spännande. Den första halvan av säsongen samt avslutningen var bäst. Avsnitten i slutet som utspelades i Ryssland var så kallade "nagelbitare". Mycket spännande. Vi fick något av ett "Pierce Brosnan" slut för Carrie.

Nu är jag redo att ta mig an sista säsongen!

Betyg: 3/5

Homeland - Season 6 (2017)

Previously on Homeland... Första säsongen av Homeland var otroligt bra. Därefter har serien tappat en del men jag kommer åter till den om och om igen. Nu har jag sett den nyligen avslutade sjätte säsongen. Min revy kommer innehålla spoilers så jag varnar er som inte vill läsa sådant.

Första säsongen var en karaktärsdriven dramathriller. S2 och S3 hade allt för mycket fokus på alla turer runt Brody och blev mer actioninriktat, lite som om de sneglat lite för mycket på 24. S4 i Pakistan gav serien en ny energi och den utvecklades mot en ren spionthrillerserie. S5 i Berlin fortsatte i samma spår.

Spoilers för Homeland S6 nedan!



Här i säsong 6 befinner vi oss mestadels i New York. USA har en ny kvinnlig president och serien blir mer av en politisk spionthriller. Jag vet inte om showen bettat på att Hillary skulle vinna valet i höstas, men de har trots detta ändå fått med många aktuella frågeställningar som känns igen nu när då Trump och hans pojkar har makten. Det gör att serien får en extra krydda.

Första halvan av säsongen är riktigt vass. Jag binge watchar serien i tre sittningar. det går att hålla ett så högt tempo då avsnitten ofta avslutas med cliff hangers, och den är inte speciellt tung så att man måste låta avsnitt sjunka in mellan tittningarna. Det är inte som med Westworld, Stranger things eller den nya Legion alltså.



Trots att serien är spännande har den flera saker jag inte jublar över. Carrie är som bekant ensamstående mamma till en liten dotter och med henne i släptåg kan inte Carrie flaxa runt som en vettvilling som vanligt. Detta löser showen mer eller mindre krystat med att socialen tar hand om dottern och anklagar Carrie för att inte kunna sörja för hennes trygghet. Vardagsbänken igen och inte det roligaste ämnet i världen för en actionthriller.

Sen är det ju tämligen synd att min favorit Quinn lider av sviterna från den hjärnblödning han tydligen fick i slutet av S5. Jag hade nästan gissat på att de skulle ha låtit honom dö där i S5. Men nu när vi ändå har honom så fokuseras en stor del på honom. Jag gillar det men känner mig lite blåst på konfekten då han bara antydningsvis kommer tillbaka till att vara den bad ass vi alla vet att han är. Under hela säsongen byggs det upp emot att Quinn ska åter igen blir en total bad ass, men det sker aldrig. Det sker aldrig!



Hela slutet av säsongen är som en pyspunka. Det politiska spelet blåser in och över och lämnar en massa frågetecken inför S7. Gott så, men alla de små scener där enskilda personer får betala för sina gärningar hoppar de nästan helt över. Det är de små scenerna jag som åskådare sitter och väntar på till stor del. Det gör att jag känner mig väldigt besviken efter sista avsnittet.

Ta till exempel den högerextreme "sektledaren" O'Keefe. Varför fick vi inte se när hans propagandamaskin nedmonterades? Detta efter att den snälle Max riskerat livet för att avslöja dem. Att O'Keefes organisation inte överlevde är nog klart, hans beskyddare och finansiär uppe i högre makter försvann. I sista scenen från O'Keefes studio får jag en känsla av att hans verksamhet är åter till en liten obetydlig skala, men det är inte jättetydligt. Jag saknade tillfredsställelsen att se någon ta ned O'Keefe på jorden.



Ett annat exempel. Quinn följde efter den blonde mördaren under hela sablans säsongen kändes det som. Men slutet på den tråden blev extremt otillfredsställande. Quinn mot sitt gamla team av elitisar!! Hur kunde showen missa den chansen?? Och nu är Quinn expired. Supertrist. Nästan så att jag helt tappar suget efter mer från denna show. Astrids slut? Nja, dramatiskt i alla fall, men det kunde de göra mer av också.

Carrie då? Jodå, vårt gamla "drinking game" med en sup varje gång Carrie säger "I am sooo sorry" eller lipar så att snoret flyter kvarstår. Hon är inte lika intressant längre. Claire Danes gör henne så bra man kan, inget fel på henne, men författarna har börjat jaga sina egna svansar känns det som. Dessutom byggde hela säsongen upp för en show down mellan Carrie och Saul på ena sidan och Dar Adal på andra men det fick vi inte se heller.



Nu låter det som att jag sitter och vill skriva om hela manus, men nej, jag redovisar det jag trodde att showen byggde upp till. Det kändes som det jag skissar på ovan skulle komma men icke. Showen skickade signaler men följde inte upp dem. Tror att det är relevant att ifrågasätta showen i detta fallet.

Som helhet var dock säsongen spännande och engagerande. En show som denna (är nu) bygger väldigt lite på karaktärsutveckling utan istället är det handlingen inklusive alla twistar som är dess värde. Men när säsongen avslutas svagt blir betyget inte tipp-topp.

Jämfört med Angel som jag skrev om igår finns det inga karaktärer i Homeland som jag känner lika starkt för som en fyra fem stycken i Angel och det finns inget enskild avsnitt i Homeland som jag skulle vilja se om som "stand alone" bara för att spendera tid med de gamla "kompisarna". Homeland S6 är jämnare och slukas lättare, men den lämnar inte lika djupa spår i själen. Det är skillnad på serierna på det sättet.

Betyg: 3/5