Sophie Zelmani, Uppsala (2022)

 

Sophie Zelmani på Uppsala Konsert & Konferens, måndagen den 29:e september, 2022

Första konserten i höstas gick jag på med min systerson Måns, precis som några veckor senare då vi såg The Cure ihop. Men denna gång var det den sökande och drömmande Sophie Zelmani vi såg på scenen. 

 Vi har ganska bred musiksmak, Måns och jag, för om man funderar lite kan man knappast påstå att Sophie Zelmani och Robert Smith har jättemycket gemensamt, förutom melankolin förstås.

Konserten hölls på Uppsala Konsert & Kongress, en byggnad som byggts upp av gubbarna i deras anletes svett efter jag flyttat från Uppsala i mitten av nittiotalet. Det är ett stort fint multikulturellt center med flera scener utspridda på våningsplanen. Det var två om inte tre parallella aktiviteter under kvällen vi var där. Vi leddes in i en mediumstor sal, en renodlad konsertsal med schyssta stolar som tog en sådär 500 besökare.

Jag hade förvarnat Måns om Sophies blyghet på scenen, men nu visade det sig snart att hon tydligen kommit över detta drygt 25 år in i karriären. Bättre sent än aldrig! 

Hon pratade en massa emellan låtarna och hade en skön jargong med bandet och framför allt med hennes musikaliske samarbetspartner Lasse Halapi. Jag måste ha sett henne live snart tio gånger och jag har aldrig sett henne på detta glada humör. Kul var det i vilket fall.

Efter en tågresa från Solna till Uppsala mötte Måns upp vid tågstationen. Därefter intog vi middag på en belgisk restaurant i centrala Uppsala. Trots ivrigt spanande såg jag tyvärr inte till Hercule Poirot, allas vår favoritbelgare.

Vi hade platser på första raden i mitten av högra halvan. Det var mitt framför basisten Thomas Axelsson. Senast jag såg Zelmani var med David i Norrköping våren 2019 då vi satt på första raden i mitten och jag lånade ut min mobiltelefon till Sophie då hon behövde hjälp med att komma ihåg texten till en av låtönskningarna från publiken. Också denna gång tog Sophie önskningar och spelade två obskyra låtar. Trots Måns ivriga påhejande lät vi ett par i mitten vara dem som hjälpte Sophie denna gång. De önskade låten som de spelat på deras bröllop. Sophie blev rörd och nästan generad när de berättade. Det blev passande för konserten med detta ömma ögonblick. 

Både jag och Måns var mäkta imponerade av hur snabbt Lasse spelade några toner från varje låt som ropades ut som för att hjälpa Sophie att välja bland alla förslag. Han behöver tydligen inte ens tänka för att hitta låtarna från deras drygt 25 åriga musikskatt. Musikaliskt geni. 

Sophie släppte nyligen ett nytt album, som inhandlades signerade både på vinyl och cd efter konserten. Hon spelade flera låtar från den nya skivan men också en massa gamla kända låtar. Hennes allra bästa sång ”Oh dear” skreks ut när publiken fick chans att önska men då antydde Sophie att den kanske skulle komma senare i setlistan och mycket riktigt kom de ut med en kraftigt uppdaterad version av låten i extranumret. En intressant detalj var att Axelsson spelade något slags specialinstrument, en combo av bas och gitarr, med tre bassträngar och tre elgitarrsträngar under låten. Trummisen Peter Korhonen var som vanligt mycket njutbar.

Under sista låten före extranumren, den ljuvliga "I can't change", klev Sophie ner från scenen och tackade oss alla för att vi kommit. Oss på första raden tog hon till och med i hand. Det var mysigt.

Tyvärr har inte setlistan från vår konsert kommit upp på internet men jag använder låtlistan från några shower senare på samma turné. Jag tror att alla låtar utom de två önskelåtarna bör vara samma på varje show, det är så hon brukar ha det. Jag har uppdaterat till de två önskelåtar vi fick höra ur minnet.

För mig var denna konsert mycket lyckad mest för att Sophie pratade så mycket med oss i publiken. Rent låtmässigt var det inte den bästa jag sett. Det känns som att hon, Lasse och bandet var lite mer kreativa med utsvävande live-versioner förr i tiden.

Efter konserten stannade vi till vid det lilla bordet med skivor och t-shirts till salu. Efter några minuter kom Sophie och Lasse ut och signerade skivor och småpratade med oss fans. De gör alltid så efter showerna och det är mysigt och känns ganska så intimt faktiskt. Tidigare tillfällen har jag pratat med Lasse om att de borde släppa live-shower på skiva men de har inte nappat på detta (än). Jag köpte en LP och två cd-skivor och lyckades till slut olyckligtvis förnärma Sophie angående omslaget på nya skivan. Oj.

Ungefärlig setlist:

1. Moonlight
2. Gone with the madness
3. This is the place
4. What if
5. Sunrise
6. Going home
7. Mirage
8. Dreamer
9. The world ain’t pretty (med allsång initierad av Sophie)
10. Happier man
11. The Lord
12. Fade
13. If I could
14. One man’s kiss
15. Do you remember
16. Stay with my heart (önskad av publiken)
17. Always you (önskad av publiken)
18. I will be there
19. So long
20. I can’t change 

Encore: 

21. Oh dear
22. Everywhere