"See how they run" är en supermysig pusseldeckare i Agatha Christies anda. Det är en mordhistoria, en fiktiv berättelse, runt teatersällskapet som satte upp Christies pjäs "The Mousetrap" i London under tidigt 50-tal. Den kända författarinnan dyker till och med upp i en liten roll lite senare i filmen. Filmen leker en hel del med oss åskådare på en metanivå, för som vi alla vet har Christies "The Mousetrap" spelats och spelas fortfarande i London. Denna film utspelas 1953 då teaterfolket ska fira att pjäsen visats i ofattbara 100 visningar. Hehe, de kunde inte ana hur länge den skulle vara uppe på repertoaren. Endast en pandemi kunde tillfälligt stoppa den!
Nåväl. Det sker ett mord. Såklart! Detta är ändå en Agatha Christie pastisch. Erfaren och trött polis tillsammans med ung och naiv dito startar sin utredning. Huvudpersonerna är sablans kul, mästerligt spelade av Sam Rockwell och Saoirse Ronan. Rockwell har varit en av mina favoriter ända sedan jag såg honom i Duncan Jones "Moon". Ronan har jag aldrig gillat men här är hon mycket underhållande. Jag har nog aldrig sett henne i en humoristisk roll förut. Hon kan verkligen detta med komedi och jag tror inte att det är en förhastad slutsats att utnämna henne till filmens stjärna.
Filmen har en massa kul birollsinnehavare men jag känner inte igen så många. Gissar att de består av brittiska skådespelare från teatern. En biroll, och viktig sådan, är dock den sliskige amerikanske filmregissören Leo Köpernick som spelas av Adrien Brody. Han är alltid intressant och också vass på humor vilket vi fått bevisat i flertalet Wes Anderson-filmer.
Filmen är kul och underhållande. Den har en skön stämning som påminner mig om gammeldags film-film. Den påminner också i hög grad om Christies filmatiseringar förstås, men mycket mer lättsam än vad hennes alster brukar vara. Moderna filmer som skulle kunna användas som jämförelse kan vara Rian Johnsons "Knives out" och Greg Mottolas "Confess, Fletch". Jag anar, eller snarare hoppas på, en ny trend av mysiga filmer som inte bara fokuserar på mörker, elände och äckligheter. Omväxling förnöjer och nu är det hög tid för mysiga filmer! Jag kan starkt rekommendera denna film då detta är en redigt bra film och jag lovar att jag denna gång inte kommit till en förhastad slutsats!
Betyg: 4/5
Så olika det kan vara -- jag hade alldeles för svårt att finna något nöje i denna produkt :) Upplevde den som väl sökt och "skriven". Övertydlig i sin meta-het. Men det är mycket möjligt att det bara beror på sinnesstämning, den var inte optimal för den här typen av film vid titten :(
SvaraRaderaÅh vad synd. Jag kan sannerligen förstå att man kan vara på fel humör för vissa filmer. Men just denna hade jag nog gillat alla dagar i veckan. Den lägligt i samband med att jag såg Poirot säsong 12 så jag var vänligt inställd! :-)
RaderaJa, jag trodde nog att jag också skulle vara mer välvilligt inställd eftersom jag håller på att ta mig igenom alla Agatha Christie som finns inlästa på YouTube. det är några stycken... :)
RaderaKul projekt! Talböcker alltså. Ska bli kul att läsa om dem på din blogg, för du kommer väl skriva något om dem?
RaderaMjä, där måste jag nog göra dig besviken. Detta är total okynneslyssnande, låter dem bara skvala genom öronen och har dem hopplöst sammanblandade redan :D (utom de mest populära, förstås)
RaderaAhh, då förstår jag. Det är rimligt och lugnt, jag får stilla mig... :-)
RaderaMen det är också svaret du gav angående om att skriva om tv-serier för länge, länge sedan... ;-)
Lloyd Christmas: So you're telling me there's a chance. YEAH!