Nu är det dags att förkunna domen av ännu en av de dagsaktuella adaptionerna av älskad fantasybokserie. I alla recensioner av dessa är det lika bra att beskriva kontexten med avseende på var i fandomen jag befinner mig. Jag har inte läst dessa böcker och jag är inte fast förankrad i någondera av sidorna i kulturkriget mellan de som älskar serien och de andra.
Första säsongen var helt klart godkänd med ett spännande världsbygge och en stark avslutning där den kvinnliga magikern Yenefer blommade ut och sken som en sol. Hela säsongen berättades också med bruten tidslinje där minst två tidslinjer följdes. Sådant är kul när det görs bra.
Jag hade alltså hyfsat höga förväntningar inför säsong 2. Om detta skulle bli en utmanare till "the mother of all fantasy series" Game of Thrones skulle det varit denna säsong som berättelsen tagit ett stort steg framåt. Tyvärr blev det tvärtom för mig. Säsongen kändes splittrad och ofokuserad. Tyvärr var jag inte imponerad alls.
Världsbygget är bra. Serien känns seriös och med hyfsat bra budget. Där säsongen failar är i karaktärerna och deras relationer. I första säsongen inledde Geralt och Yenefer en relation som byggde på både kärlek och något annat, kanske en gryende lojalitet. Detta krossades totalt i andra säsongen då de separerades i princip hela säsongen.
Yenefers tråd med att tappat sin magi var otroligt tråkig. Och att hon skulle spelas upp som en fiende kändes också fel, och indikerar slappt manusskrivande. Jag fattar inte var de ville uppnå med denna tråd och undrar hur tusan det beskrevs i böckerna. Det kändes malplacerat.
Det pågår en massa politik i denna värld men de har misslyckats att bygga upp starka bilder och stakes. Om man jämför med Game of Thrones och hur tydligt konflikter presenterades och underhölls där kan man bistert konstatera hur svag denna säsong var. Denna show misslyckades gravt med att bygga upp handling och leverera. När de kom till sina pay off-scener kändes det bara futtigt. Jag insåg att det var tänkt att publiken skulle dra efter andan och jubla men scenerna gav aldrig några vilda känslor hos mig. Det är ett stort fail.
Istället fick vi ett antal twistar som kom helt oannonserat från sidan. Det är höjden av dåligheter att köra med surprise istället för suspense. Något som avslutningen av Game of Thrones bevisat en gång för alla.
Säsongens bästa karaktär var Ciri och hennes utveckling. Det är en jäkla fajt i den tjejen. Jag gillar henne. Geralt och hans bröder kändes aldrig så bra som jag gissar att de var i böckerna. Henry Cavill är kul att se men han gjorde ju inget! Problemen blev ännu tydligare när det kändes som att säsongen levde upp när Jaskier kom med i slutet. Han är den perfekta side kicken, kryddan. Här blev han i avsaknad av bra karaktärer en av de bättre.
Tyvärr var jag mestadels vagt ointresserad och tyvärr fick vi inte ens ett slutavsnitt som stack ut över mängden. Trots den stora twisten som fungerar som en cliff hanger inför säsong 3.
Betyg: 2/5
Asch, vad synd! Jag som hade satsat på att du skulle gilla denna andra säsong ;) Möjligen för att jag ännu inte är färgad av GoT tyckte jag tvärtom att detta blev ett steg uppåt jämfört med första säsongen, bättre sammahållet och mer intressant politiskt tjuv- och rackarspel. Hann också bli tillräckligt engagerad i Geralts lilla brödragäng för att det skulle bli jobbigt när det började gå dåligt för dem
SvaraRaderaJa, men det var lite synd, ja. Kul för alla som gillade säsongen, men den gjorde inget för mig. Nu har jag kollat runt lite på internet och det verkar som att många fans av böckerna är negativa. Hela den där turen med att Yenefer förlorade sin magi är tydligen rent påhitt från showen. Det var också en av de saker som var svagast tyckte jag. S1 avslutades så starkt att jag hellre sett dem fortsätta i den riktningen, inte kasta sig iväg i en helt annan riktning.
RaderaFrån Screenrant: "This is very different from Yennefer's story in the books, where she didn't lose her powers and was only blinded temporarily."
Det är jäklans trist med show runners som får storhetsvansinne och tror att de kan skriva bättre än originalförfattarna, ett problem som nu uppstått i Witcher S2, Game of Trones S7-8 (av förklarliga själ) samt Wheel of Time S1.
Jaja, vi har ju alltid böckerna att gå tillbaka till... När är det dags för dig att hoppa i? Wheel of Time menar jag då! ;-)
Fast jag kan tycka att förändringar i sig inte prompt måste vara negativa -- TV/film-mediet är ju ändå annorlunda jämfört med ren text. Så att göra omskrivningar som skapar en vettig dramaturgi måste man ju räkna med. Som jag tror att jag skrev tidigare -- min novellsamlings-intro till Witcher-världen var nog perfekt för att komma in i TV-serien. Bekant med världen, men utan uppfattning om en sammanhängande historia eller tydliga relationer (tex mellan Geralt och Yennefer).
RaderaHaha, än så länge vidmakthåller jag det som mitt pensionärsprojekt :)
Ja jag håller med i princip! :-)
RaderaMin ingång till S2 var ju inte via böckerna. Jag tyckte bara handlingen var undermålig och klart sämre än S1. Jag anade dock ganska snart liknande problem med S2 som jag sett i WoT filmatiseringen... För det omvända gäller sannerligen inte heller, att omskrivningar måste blir bättre än böckerna!
Men om jag skulle våga mig på en generalisering tror jag att det blir bättre resultat desto mer man håller sig till originalet när det gäller huvuddragen i ett verk, inklusive tonaliteten och den världens interna logik. Sen måste adaptioner anpassas till formatet, det är givet, trivialt till och med, och borde inte uppröra någon...