Det var en stor skillnad att se fyran med ettan, tvåan och trean i färskt minne. När jag såg filmen första gången var det en stark trea, men denna gång blev det ett mycket ståtligare betyg. Skillnaden måste ligga i hur färskt minnet är om karaktärernas inbördes relationer och gemensamma historik, men också att en viss mysighetsfaktor smugit sig in över hela anrättningen.
Filmen inleds med en mycket stark prolog som utspelas nio år tidigare. Vi får se hur Bo Peep förloras då hon och hennes får ges bort till någon annan. Woody är bestört och det är dammigt i rummet. Inte för sista gången under denna filmen kan jag lova.
Sen hoppar de fram till "nutid" och vi bjuds på det bästa äventyret av alla. Vid sidan av de äldsta favoriterna Woody, Buzz, Jessie, Rex, Slinky, Mr och Mrs Potato Head och Hamm har vi Bonnies leksaker Mr Pricklepants, Dolly, Trixie och Buttercup. Man älskar att återbesöka dem och deras värld.
Men filmen är så stark till stor del på grund av alla nya bekantskaper. Bonnie bygger en egen leksak, Forky, och han gör ju succé. Inte på samma nivå som Baby Yoda, men något liknande i en mer modest skala.
Andra gången det blir dammigt är när Woody får syn på ljusmönstret från Bo Peeps lampa. Bitterljuva känslor stormar inombords. Tredje gången är när Woody med sitt orörliga ansikte träffar Bo Peep igen. Hon är också "död" då ett barn leker med dem. Känslorna som förmedlas trots att de båda är helt orörliga är starka. Det är en bra film detta!
Det är efter mötet med Bo filmen verkligen tar fart. Vi träffar tjejerna Billy, Goat och Gruff och även den lilla Giggle McDimples. Senare ansluter Ducky och Gunny och Duke Caboom. Gängen är nu kompletta.
Inne i antikaffären möter vi Gabby Gabby och hennes hemska hejdukar som påminner om "The puppet show" för att inte tala om "The Gentlemen" från "Hush". Först känns det som att Gabby Gabby är en tredje antagonist i rad med liknande agenda, men hon visar sig ha "layers", likt Saffron, Bridgette och Yolanda. Att Woody till slut uppfyllde Gabby Gabbys önskan var nog lika överraskande vid denna titt som första gången. Fin scen med den lilla bortkomna flickan. Flickan är rädd och hon vill med en mycket mänsklig projektion trösta dockan. Rart tycker jag.
Jag bara älskar denna film. Manus är så genomtänkt och rent ut smart. De drar nytta av de tre föregående filmerna på ett fantastiskt sätt. Redan etablerade teman och utmaningar förvaltas. Lojalitet står högt i fokus fortfarande, men filmen handlar ännu mer om syftet med livet. Woody ställs inför en livskris då han inte har något syfte i livet längre. Dynamiken mellan Woody, Buzz och Bo Peep är mycket bra.
Jag kände otroligt mycket under filmens gång. Det är något konstigt som händer. Vet inte om det är åldern eller ett resultat av isoleringen under pandemin. Men jag kände mig som en våt trasa när jag såg filmen.
Men filmen är otroligt rolig också. Det är så många roliga saker att jag inte kan komma ihåg alla nu. Jag såg filmen utan att skriva anteckningar då det kan förta känslan av att vara mitt i filmen. Jag älskade hur Buzz följde sin "inner voice" hela tiden, Duke Caboom (Keanu Reeves), Ducky och Bunnys gnabbande (Keegan-Michael Key och Jordan Peele), The girls, "trash" och actionfiguren som först inte fick en "high 5"...
Sen har filmen en massa referenser och kopplingar till tidigare filmer i serien. Som vanligt i denna serie bjuder den på mer eller mindre djuplodande filosofi i massor. Men jag lämnar det till er att upptäcka och uppleva själva.
Jag avslutar som Forky istället:
Forky: I will explain everything.
Knife Toy: How am I alive?
Forky: I don't know.
Betyg: 5/5
Jojjenito ser filmen för första gången så var lite varsamma med honom. Här kan du läsa hans tankar om filmen.
Vilken höjning! Jag har iofs bara sett denna fyra en gång när den gick på bio men passade då iaf på att se alla de tidigare delarna innan. Det känns som om den stora skillnaden mellan våra respektive upplevelser av denna och trean bygger i hög utsträckning att du bondar så otroligt starkt med de olika leksakerna, vilket jag inte alls lyckas göra på samma sätt. Därmed tycker jag heller inte att tex manuset är lika starkt som i de första tre filmerna. Det blir för mycket fokus på Woodys hangups och det blir repetitivt och långdraget när familjen måste stanna kvar i staden för att historien ska hinna få sitt lyckliga slut.
SvaraRaderaDu ger en intressant kommentar om bonding till leksakerna som fick mig att fundera på frågan.
RaderaDet jag kom fram till är att jag inte bondar till random döda leksaker utan till karaktärerna i filmen. När Woody har separationsångest är det en mänsklig känsla av den ångesten jag tar in. För mig är det inte en "bara" leksak, utan Woody som upplever den.
Detta fick mig att fundera på graden av fantasi som ligger som ett filter mellan mig och filmen. Jag har en kompis som notoriskt ogillar sci-fi för att "Det är overkligt". Jag har inte sådana "problem", istället kan jag älska animerat om leksaker till och med! Och är dessa karaktärer så mycket mer overkliga än karaktärerna i MCU eller Bond ens? Jag kan känna för dem alla när de känner sorg, ilska, glädje eller ångest oavsett vilken grad av fantasi som de presenteras i, så länge filmen är bra.
Vad tror du Sofia, kan en film om leksaker ge samma känsla av separation eller ångest som en ren dramafilm som till exempel "Little women"?
Jamen självklart kan man känna lika mycket för "hittepå"-figurer som "verkliga" människor på film (som ju också är hittepå...).
RaderaJag uttryckte mig kanske lite slarvigt med begreppet "leksaker", eller snarare tog en genväg med en paraplyterm :) Det var inte min mening att på något sätt nedvärdera dem -- jag ser det inte heller så. Min poäng handlade enbart om att detta uppenbarligen är ett gäng figurer som som du lyckats hitta en annan kontakt med än jag.
Ok, då blev det klart och tydligt och vi är tillbaka på personliga preferenser helt enkelt. :)
Raderaskippar för en gångs skull din text då jga inte sett rullen men den ligger på listan
SvaraRaderaBra tänkt där. Ska bli spännande att läsa dina tankar om filmen. Det finns utrymme för att tycka olika här... :)
RaderaStrategin att se Toy Story-filmerna i ett svep funkade uppenbarligen bra. Nu upplevde ju inte jag samma känslostormar som du, men jag tror ändå det gjorde filmerna bättre även för mig. Jag kommer fortsätta på samma sätt när jag går vidare med Pixar-filmerna så nästa "serie" blir Monsters Inc + University.
SvaraRaderaFör mig blev det aldrig dammigt under Toy Story 4. Eller kanske när den lilla flickan hade tappats bort och hittade Gabby Gabby. Som du skrev så var det en rar scen. Det andra tillfället då det blivit dammigt i rummet under de andra filmerna är i slutet av Toy Story 3 (då när Bonnie får leksakerna från Andy). Både gångerna är det människor med i scenerna, vilket kanske är talande för hur jag upplevde filmerna. Av nån anledning så blev jag aldrig riktigt berörd av leksaksfigurerna fullt ut. Eller, berörd blev jag men inte så där så att jag delar ut högre betyg än en stark trea. Bra filmer är det dock men inte riktigt min typ av film.
Haha, Forky är som Baby Yoda. Bra fångat.
Jag fortsätter mitt Pixar-tema med orden "To Infinity and Beyond!". :)
Ja det funkade bra att se dem alla i ett svep. Relationerna är viktiga för filmerna och bra att ha dem i färskt minne. Man kan också se likheter och olikheter mellan filmerna lättare.
RaderaFrån Monster's Inc-universat har jag bara sett ettan men skippade tvåan då den inte fick speciellt bra kritik. Är det kanske dags att se om ettan och se tvåan för första gången?
När du skriver att detta inte riktigt är din typ av film blir jag lite undrande om det inte kommer gälla de flesta av Pixars filmer som inte handlar om människor... Vi får väl se!
To infinity and beyond!
Om du gillade Monster's Inc men inte sett tvåan så är väl detta ett perfekt tillfälle att njuta av ettan igen och sen bocka av tvåan. :)
SvaraRaderaJA!! Men så är det såklart. To infinity and Boo!
Radera