The man who fell to Earth är en långsam och actionfattig science fiction-film av Nicholas Roeg med David Bowie i huvudrollen. Bowie spelar en utomjording som kommer till Jorden på jakt efter vatten. Han tar det vetenskapligt klingande namnet Thomas Jerome Newton. För att finansiera rymdfarkosten som ska ta honom och vattnet tillbaka till hans hemplanet startar han ett företag vars framgång bygger på ett antal patent på tekniska innovationer han har med sig. Hemma på hans hemplanet väntar hans fru och två barn på hans återkomst medan de sakta törstar ihjäl.
Ok, detta är alltså en tung dramafilm. Det finns inte en enda laserpistol eller ljussabel i hela filmen. Inga skrikande rymdfarkoster i rymden. Nej, ingen action alls egentligen. Det är en satirisk syn på vår samtid. Så, nu har antagligen alla simpla underhållningstörstande actionfilmsjunkies slutat läsa denna text. Låt oss dissekera filmen lite närmare! Nej, det kommer inte att göra ont... Aaaaaaaj!
Filmen är en svart satir och den visar upp ett hemskt samhälle. Newton är av naturliga skäl en ensamstörning (han förklär sig i en människodräkt). Ändå börjar han umgås med Mary-Lou, en sprallig städerska på det hotell han bor på. Det är nära den plats han landade på när han anlände. Med Mary-Lou lär han sig allt som folk i allmänhet gjorde på mitten av sjuttiotalet, saker som vi gör än idag. De har sex, de dricker en massa alkohol och de tittar på tv tills ögonen blöder. Newton tittar på alla kanaler samtidigt. Bilden av samhället är oroväckande välbekant men ändå förvrängt som samhället och miljöerna är i Stanley Kubricks A clockwork orange.
Första halvan av filmen är otroligt suddig. Det är som att Roeg gör det svårare för åskådaren bara för sakens skull. det känns lite för pretentiöst med alla konstiga kameravinklar, hysterisk filmmusik inlagd på "fel" ställe samt alla dessa nakenscener. Jag är inte den som förfäras av en nakenscen, men jag undrar bara vad de har för betydelse. Det är under andra halvan som samhällskritiken mixas med den sorgliga sagan om rymdmannen. Han kommer hit för att hämta vatten så att han kan rädda sin familj. Längre och längre in i Newtons alkoholism får han fler och fler visioner från sin hemplanet och sin familj. Det är torrt så torrt. Detta är en mörk film. Myndigheterna vill som i E.T. dissekera Newtons kropp, de säger att det inte kommer göra ont. Vi vet alla att det kommer göra svinont... Newton vill bara rädda sin familj. Ingen kommer och räddar honom eller dem.
Jag ville se filmen för att David Bowie spelar Newton. Wow, vilken rush det var att se honom och höra hans röst igen. Underbart! Han är bra som den lite mystiske och tillbakadragne gänglige mannen. Han spelar över i vissa scener och har ibland lite svårt att leverera en eller annan replik, men överlag imponerar han som Newton. Jag gillar också Candy Clark i rollen som Mary-Lou. Hon påminner mig om Anna Kendrick. I övrigt är det inte många namn jag känner igen. Måste dock nämna Buck Henry i rollen som Newtons advokat Oliver Farnsworth. Hans stora och extremt starka glasögon kommer jag inte glömma i första taget.
Jag kommer heller inte glömma när Mary-Lou lyfte upp Newton och bar in honom till hans hotellrum. Bowie var utmärglad av sitt kokainmissbruk under denna period, mitt i hans The Thin White Duke era.
The man who fell to Earth är en dyster film med ett stort djup. Jag ger den tre Young Americans av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar