torsdag 23 mars 2017

Tower (2016)

 

Jag gillar bra dokumentärer och Tower var en dokumentär jag hört gott om. Självklart är ämnet en viktig del av en dokumentär, och ibland kan man bli överraskad över hur intressanta till synes ointressanta ämnen kan vara om det bara presenteras på ett bra sätt av en entusiastisk filmmakare. Den andra faktorn som kan göra en dokumentär bra eller great är dess format och innovation.

Tower har båda bitarna. Den handlar om en av de första masskjutningarna i USA's historia då en före detta prickskytt från marinkåren den första augusti 1966 förskansade sig högst upp i "The Main Building Tower" på The University of Texas at Austin. Under 96 minuter dödade han 14 personer och skadade 31 till. Intressant ämne som sagt.


Filmen är också innovativ i sitt berättande. Den blandar stilar med ett lyckat resultat. Under stora delar av filmen har de animerat händelserna och ofta lagt animationerna ovanpå historiska bilder från tv-nyheterna och stillbilder. Vissa partier är enkom de historiska bilderna. senare under filmen syns "talking heads", den vanligaste formen av intervjuer i dokumentärer.

Filmen är kort, endast 82 minuter, och den håller mitt intresse uppe under hela sin längd. Regissören Keith Maitland berättar medvetet om händelsen som taget ur perspektiven från ett antal av överlevarna. Under inledningen av filmen hålls vi åskådare okunniga om vad som händer, vår förvirring ska efterapa offrens dito. Allt eftersom blir bilden klarare och klarare om vad som händer och till slut får dramat sin upplösning.


Det stora valet som folket bakom dokumentären måste gjort är att de inte pratar om skytten alls. Hans namn nämns inte, inget om hans bakgrund eller eventuella motiv, psykiska problem eller annat. Det är som att Maitland inte vill ge honom den uppmärksamhet som massmördare alltid får i media. Han vill istället fokusera på offren. Det är ett modigt val och en bra tanke. Det brukar allt som oftast vara för lite fokus på offren i våldsdåd rent generellt sett (när det gäller massmedia, politikers och sådant folk). Men för denna dokumentär vet jag inte om det var idealiskt. Jag känner att jag gärna hade velat veta mer för att få kontext. Detta speciellt som det var ett så gammalt brott att jag inte hade egna minnen från händelsen (eller rapporteringen av händelsen mer specifikt).

Dokumentären är bra utan att glänsa. Om man gillar genren eller har special intresse av ämnet bör man absolut ge den en chans.

Jag ger Tower tre stekheta dagar av fem möjliga.

Betyg: 3/5




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar