Den andra filmen som vi gick och såg på Filmspanardagen på filmfestivalen var dokumentären "The space in between: Marina Abramovic and Brazil". Konstnärinnan Marina Abramovic är en fascinerande personlighet som blev världskändis med sin performance-utställning The artist is present på MoMa i NYC. Efter det åkte hon på en resa till Brasilien för att söka efter källan, en spirituell resa in i sitt innersta. På vägen möter hon shamaner, healers och andra människor som besitter förmågor. En del säger att de har hjälp av gud, andra säger säkert att de har magiska förmågor.Marina förklarar i filmen sin inställning till kyrkan. Hon förknippar den allt för mycket med stora institutioner men spiritualitet och andlighet välkomnar hon. Jag kan förstå och hålla med henne i den tanken. Hela filmen är en enda lång betraktelse och fundering som Marina långsamt delar med sig av. Som dokumentär betraktat är den motsatsen till den förra dokumentären jag skrev om från årets festival Life, animated. Denna film är mer lik Laurie Andersons Heart of a dog från förra året.
Trots att jag var klarvaken på Baden Baden en kort stund tidigare blev jag inlullad i ett sömnigt tillstånd när jag lyssnade på Marinas hypnotiska röst. Det är som en kvinnlig variant av Werner Herzogs. Hennes röst är vacker och hennes ansikte är än mer fascinerande. Till slut slöt jag ögonen och efter det såg jag filmen mer eller mindre genom ett töcken. Var gång jag kvicknade till såg jag ännu en scen där Marina utsatte sig själv för det en eller det andra. Hon studerade en galen healer som opererade på folk utan bedövning. De var i trans och uppfyllda av anden. Hon besökte en kvinna som lagade mat med en helig ande i sig (gott blev det). Hon tog en hallucinogen drog och snedtände. Hon renade sig genom att lägga allt ont i ett ägg och efter lång kamp krossade hon ägget. Därefter tog hon drogen igen och allt var bra. Där fanns också några kristaller som hon gjorde en utställning av.
Artisten Marina är nog mer intressant än denna lite flummiga men vackra film om henne. Jag blev aldrig riktigt klok på filmen. Om det berodde på att jag nickade till eller om det var filmens struktur som gjorde det vet jag inte. Det var i alla fall en mysig visning då jag hade Cecilia bredvid mig. Henne hade jag inte sett på länge så det var trevligt.
Jag ger The space in between: Marina Abramovic and Brazil två ögonoperationer av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Haha jag tycker du fångade filmen på pricken trots att du dåsade till emellanåt. Jag gillade däremot den mer än du och skulle nog ha gett "Marina..." en trea åtminstone. Jag är inte jättebekant med Abramovics verk men blev sugen på mer. Hon känns som en rätt "vanlig" människa trots allt hon utsätter sig för och det är väldigt avväpnande... håller med om att hennes ansikte och röst trollbinder. Bra val! Kommer inte gå på SFF så värst mycket mer. Såg Fyren mellan haven i tisdags, kanske går på nåt på söndag oxå. Nästa gång vi ses kanske jag har med mig Mini me! Ha det så gott i filmvärmen så länge.
SvaraRaderaTack. Och vad bra att din kommentar kom in till slut. Jag förstår från ditt mail att det strulade för dig att kommentera...
RaderaFilmen borde engagerat mig mer känns det som nu i efterhand, men jag var väl dåsig helt enkelt. Det var i alla fall *en* filmupplevelse, inte lik alla andra, men ändock givande... :-)
Upplevde också filmen lite "all over the place" men jag blev också lite dåsig :)Hade som sagt gärna fått lite mer info om hennes tankar kring just konst. Lägger nog upp mina tankar onsdag nästa vecka så följer den på Baden Baden. Ordning och reda...
SvaraRaderaJa denna dokumentär var lös i hullet. Ibland var det som att man prövat någon av de hallucinogena drogerna hon testade i filmen...
RaderaSer fram emot din utförliga analys nästa vecka.