De Dödas Röster (podcast 2016)

När Sarah Koenigs podcast Serial gick på senhösten och vintern 2014 var det något nytt inom podcast för mig. Ett nytt format. Nu har Sara Bergmark Elfgren tagit detta format ett steg vidare med De dödas röster. Serial är en riktig dokumentär medan De dödas röster är en fiktiv sådan. Formaten är annars ganska lika. En berättare (Sarah K respektive den påhittade (?) Emma) gräver sig djupare och djupare in i ett gammalt och olöst mordfall. Båda berättarna är riktigt medryckande. Serial tilltalade min nyfikenhet, De dödas röster min fantasi. Däremot är kanske inte DDR så himla skräckinjagande. Den handlar om spökhistorier, men den är inte en spökhistoria fullt ut. Jag är skraj för det mesta men det var inga problem att lyssna på detta...

De dödas röster är i alla fall otroligt spännande och välskriven. Jag lyssnade på podden på två längre promenadpass i stekande solsken. I mitt huvud var det dock sportlov, kallt och snö på marken. Jag kan bara applådera hela produktionen. Det känns som en talbok deluxe med flera röster och ljudeffekter. Det kändes inte alls som radioteater.

I De dödas röster får vi följa Emma som gräver i mordet på sin bästa kompis Jessica som skedde för tjugo år sedan, 1996. Mordet förblev ouppklarat men i allmänhetens ögon fanns en skyldig. Emma tar oss tillbaka till en tid med rollspel, deppmusik, hemlisar och pakter. Emma försöker ta reda på vad den lilla klick kompisar som hon och Jessica mest hängde med egentligen hade med mordet att göra. Det var Jussi, Frippe, Maria och Alem.

Om du inte redan har lyssnat på De dödas röster tycker jag att du genast ska ladda ner den och lyssna först och komma åter till denna blogg vid ett senare tillfälle. Nedan kommer mina kommentarer och funderingar. Jag kommer försöka undvika att spoila rent ut men jag vill nämna saker jag påmindes om när jag lyssnade på podden så indirekt kan du bli spoilad hårt. Beware! Jag spoilar också någon film och annat nedan...

Blandade notater från min telefons anteckningsblock:

Redan efter första avsnittet funderade jag på filmen Angel Heart och konceptet att privatdetektiven söker en mördare som visar sig vara han själv. Nu var detta inte samma upplägg i DDR, men det fanns andra likheter med Angel Heart...

Under de efterföljande avsnitten funderade jag på flera saker. Jussi påminde mig om Elias i Cirkeln. Det borgade för att han inte var mördaren. Dessutom vore det ju bra snopet om det visade sig att det var han. Polisen trodde att Jussi och Jessica var ihop men jag fick en klar känsla under podden att Jussi kanske gillade killar mer än tjejer.

I det tredje avsnittet spelas en instrumental del  av en depplåt i bakgrunden. Jag tyckte mig känna igen The Cure men var inte helt säker.

Under fjärde avsnittet funderade jag lite på hur många av de spel som nämns i podden som funnits på riktig. Jag antar att DDR inte funnits i alla fall, men Okult? Oklart. Själv har jag bara en sommar av rollspel i erfarenhetsbanken, en sommar med Peter L och hans sambo då jag var kvar (fast) i Uppsala över sommaren (sommarjobbade på långvården).

Sen var det lite kul att Jessicas sviniga bror Ulf var fotbollsspelare. Givetvis! Precis som Erik och Robin i Cirkeln-trilogin. Vad har Sara, författarinnan, emot fotbollsspelare egentligen? LOL. Jag gillar inte ens fotboll och tycker att hon träffat helt rätt med stereotypen så mig gör det intet.

Beskrivningarna av The hunter var spännande. Bilder spelades upp i huvudet på mig där jag gick runt Råstasjön. Jag såg the eyeless från WoT framför mig. De som kallas Myrddraal, de svarta demonerna som kan försvinna in i skuggan. De är minst lika äckliga som The hunter beskrivs. Om det var en sådan som tog Jessica var det inte bra alls...

Men vad var det som sägs på ljudklippet från youtube-klippet?? Jag hörde ingen röst alls. Och då spolade jag tillbaka flera gånger.

Bara att de pratade om och spelade några blandband fick mig att bli helt nostalgisk. Tidsresor finns visst det!

Personligen undrade jag lite över vad de menade med fickpingis. Jag har nog haft en felaktig uppfattning om vad det är...

Slutet! Tja det var rejält vemodigt. Trots den korta stunden jag fick umgås med podden hade jag redan blivit så investerad i historien om Jessica. Det var sorgligt att lämna henne av flera skäl. Podden slut. Hennes öde. Hennes rädsla innan det hemskaste hände.

Tummen upp och tryckning på "like"-knappen. Detta var superbra och fräscht. Ett nytt format är här.
Well done. God job.