tisdag 29 oktober 2013

Henkes Best of The Cure


Jag upptäckte The Cure via umgänge som jag fick under gymnasietiden. Nya kompisar, nya musikaliska influenser i en ålder då musik, artister och musikstilar var det viktigaste som fanns i livet. Förutom att få ligga förstås. Och de båda var på ett underligt sätt ofta sammankopplade.

Jag började alltså lyssna på The Cure i mitten av 80-talet i och med den förträffliga skivan The head on the door. Jag fastnade snart för depptrilogin Seventeen seconds, Faith och Pornography. Även deras första skiva Three imaginary boys/Boys don't cry var en favorit. Ep'n Japanese whispers tyckte jag var för glad och The top har jag aldrig förstått storheten med.

Efter introduktionen upplevde jag deras kanske mest kreativa period med de tre höjdarskivorna Kiss me, kiss me, kiss me, Disintegration och Wish som kom ut 1992. Efter den skivan har de släppt fyra skivor men de tycker jag är riktigt trista alla fyra. De kan ha någon enstaka bra låt men väldigt låg kvalité om man jämför.


Mina "Best of"-blandningar ska ju vara en blandning av mina privata favoriter och de kända och populäraste låtarna från bandet. Jag har tidigare försökt göra en dubbel-cd med de bästa av The Cure och då prövade jag med en cd med depprock och en cd med de lite gladare eller poppigare låtarna. Resultatet blev inte godkänt så nu har jag bytt taktik. Nedan grupperar jag låtarna efter skiva men skivorna har jag arrangerat i en rimlig ordning med de äldsta skivorna i slutet. Cure brukar alltid avsluta sina konserter nu för tiden med ett gäng låtar från första skivan. Mycket bra för övrigt. I någon konsert från de senaste åren spelade de tydligen hela sista skivan i rak ordning som extranummer. Sagolikt.

Jag vill också nämna de tre bästa/kändaste/ikoniskaste låtarna från varje artist jag behandlar. För The Cure väljer jag ut:


Men de har en massa kända låtar så du kan säkert ha åsikter om det urvalet. Eller hur Johan?

Och på tal om det. Filmitch körde en musikspecial med The Cure. Han har uppenbarligen fattat tycke för de poppiga låtarna nu på äldre dagar. Våra listor har flera låtar som överlappar men listorna har helt olika feeling. För mig är The Cure ett depprocksband fortfarande... Siamese twins, Cold, Faith ...

Bästa skivornas är Kiss me, kiss me, kiss me, Seventeen seconds och Pornography. Samt Boys don't cry/Three imaginary boys.

Och ta det lugnt med pillren nu. Ha de!


Henkes Best of The Cure spotify-listan

Från Kiss me, kiss me, kiss me (1987)
1. The kiss
2. Just like heaven
3. If only tonight we could sleep

Från Disintegration (1989)
4. Lovesong
5. Lullaby
6. Disintegration

Från Wish (1992)
7. Apart
8. From the edge of the deep green sea
9. Friday I'm in love

Från Japanese whispers (1983)
10. Let's go to bed
11. The walk
12. The lovecats

Från The head on the door (1985)
13. Inbetween days
14. Kyoto song
15. Close to me
16. Sinking

Från Pornography (1982)
17. Siamese twins
18. A strange day
19. Cold

Från Faith (1981)
20. Primary
21. Faith

Från Seventeen seconds (1980)
22. Play for today
23. A forest
24. M

Från Three imaginary boys (1979)
25. Three imaginary boys
26. 10:15 saturday night

Från Boys don't cry (1980)
27. Boys don't cry
28. Plastic passion
29. Jumping someone else's train
30. Killing an arab

12 kommentarer:

  1. Tackar för länk - lägger in en till dig på min lista. Jag gillade deppskivorna bäst när jag var yngre och just Pornography är nog en av de mest helgjutna skivor som gjorts - därför är det lite svårt att plocka ut favoritlåtar från den skivan.
    Vi har en hel del låtar som överlappar men ganska många som jag aldrig gillat: 3, 4, 5, 8, 14 och 28 och hemskheten Friday I´m in love ger mig rysningar men på fel sätt ;)
    Håller med om The Top men häromdagen förklarade min lillebror skivan för mig. Han är avsevärt mer musikaliskt begåvad än mig, både praktiskt och teoretiskt. Det gjorde inte skivan bättre men begripligare - den förklaring kan du få på torsdag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ser jag verkligen fram emot! The top har vissa toppar, The empty world tex.

      From the edge of the deep green sea har en speciell plats i mitt hjärta. Den anekdoten kan jag bjuda igen på på torsdag!

      Plastic passion - höjdarlåt! Ju. :-)

      Radera
    2. Asch jag blev så uppspelt av att träffa er två i torsdags att jag helt glömde bort att fråga om anekdoten From the edge of the deep green sea ? Finns det möjlighet att delge den här.
      F.ö mycket trevligt att träffa er två :)

      Radera
    3. Likewise, mycket trevligt att äntligen träffas och få lära känna dig lite mer.

      Anekdoten... Den får vi ta nästa gång vi ses... Det får bli ett incitament för dig att hänga med på december månads träff. :-)

      Din brorsas teori om The top var mycket kul. Jag ska tänka på den nästa gång jag lyssnar på skivan.

      Radera
  2. Ber om ursäkt, men jag backar på det här. Ett par låtar från Filmitch övertygade mig om att Cure inte alls passar mig, inte ens som bakgrundsmummel...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, inget att be om ursäkt för! Även om det är artigt...

      Jag har ju gjort blandband under alla år och prånglat ut dem bland kompisar. Såg mig själv som något av en musikevangelist. Jag gjorde bland annat ett Cure-band åt min studiekompis Peter och han sa som du. Bara några låta räckte för honom också... tills han låg hemma sjuk i influensan en gång och han var helt under isen. I detta fragila tillstånd passade tydligen Cures melankoliska tongångar bra. Han blev ett lika hårt fan som jag med tiden... :-)

      Radera
    2. Haha, då vet jag vad jag har att vänta om flunsan skulle slå till någon gång :)

      Radera
    3. Absolut. Nästa gång du åker på en riktigt svår influensa, färga då håret svart, få det att stå rakt upp, diverse hårda tvålar som man tar lödder från brukar funka bra, och sedan kan du klicka igång min spellista. Njutningen! :-)

      Radera
    4. Det behövs sällan tvållödder, jag ser ut som Robert Smith varenda morgon. Kanske är det därför The Cure aldrig klickat för mig heller ;)

      Radera
    5. Bortsett från håret antar jag att Cure har lite för mycket gitarrer för din smak, Fiffi?

      Radera
    6. Ja, kanske det. Men framförallt är det alldeles för deppigt för min smak. Dom låtar med The Cure som jag gillar är dom (få) som är gladare. Men skulle det göras remix-skivor av The Cures låtar uppdaterade med lite mer blippetiblopp så skulle jag säkerligen gilla det jättemycket. Don´t depp, laugh - you know ;)

      Radera
    7. @Fiffi, då kan jag rekommendera Filmitch's lista före min, om lusten skulle infinna sig någon gång. Han har fler glada poplåtar på sin lista.

      Radera