Bond, James Bond: On Her Majesty's Secret Service (1969)

Bond nr 6: On her majesty's secret service

Utgivningsår: 1969
Regissör: Peter R Hunt
Locations: London, Lissabon, Piz Gloria - Schilthorn

Plot: Bond jagar SPECTRE's ledare Blofeld men blir fråntagen uppdraget. Istället skickas Bond på semester där han träffar på en kvinna som gör honom nyfiken och i samma veva stöter han på spåret efter Blofeld igen och jakten återupptas med omvälvande och ödesdigra konsekvenser.

Cast
James Bond - George Lazenby
Tracy di Vicenzo - Diana Rigg
Ernst Stavro Blofeld - Telly Salvas
Irma Bunt - Ilse Steppat
Grunther - Yuri Borienko
Ruby - Angela Scoular
Nancy - Catherina von Schell
Marc-Ange Draco - Gabriele Ferzetti
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
M - Bernard Lee
Q - Desmond Llewelyn
Shaun Campbell - Bernard Horsfall

Revy
Som planerat ända från starten såg jag On her majesty's secret service näst sist av alla de 23 bondfilmerna. Det var den film jag helst ville återse i hela serien. Har jag sett den fler än en gång tidigare? Knappast. Jag kom ihåg den som ganska bra och det minne som stack ut var att det var i den filmen Bond fann kärleken. Jag kom också ihåg den som en av de mest säregna i serien. Nu har jag äntligen kommit så långt i projektet att jag sett om den och jag blev inte besviken.

För första gången i bondserien hade skådespelare för huvudrollen bytts och detta var första och enda gången som australiensaren George Lazenby tog på sig smokingen. Han levererar också seriens enda replik riktad till publiken, enda gången den fjärde muren bryts.

I och med att en ny skådespelare användes kunde man leka lite med karaktären och vi får se Bond gå undercover som genealogen Sir Hilary Bary. Scenerna mellan Sir Hilary och Blofeld's Angels of Death är hysterisk underhållande och det är rätt typ av humor, inte farsartad och slapstick, utan karaktärs- och situationsdriven. Bra!

On her majesty's secret service har allt man kan önska sig av en bondfilm, en bra handling, action, humor och genuina känslor. Det är nice.

Prologen: 8

Prologens syfte är att introducera den nye Bond och det dröjer ett tag innan vi får se Lazenby's ansikte. Precis om i Connery's introduktion får vi inte se ansiktet förrän han presenterar sig som "Bond, James Bond". Hela sekvensen ger mig en skön känsla inför fortsättningen av filmen. Bond räddar ju kvinnan som blåst om honom i sin bil från ett förväntat självmord och dessutom gör han processen kort med de två busarna som anfaller dem (vilka var de två pajsarna egentligen?). Ändå slutar inte scenen med en leende Bond som belägrar kvinnan i nöd. Tracy som  uppenbarligen går sin egen väg har redan dragit iväg i sin bil och lämnat Bond ensam och konfunderad på stranden. Tracy är spännande och mystisk redan från början.

Scenen avslutas med den klassiska repliken då Bond pratar in i kameran. Egentligen en stor no NO i en film i denna genre, men jag har inga problem med detta val, de får ett frikort för den. Som förväntat tar det en stund innan man ställt om sig i huvudet och ser Lazenby som Bond. För att hjälpa dig på traven ger jag dig flera bilder att vänja dig vid hans ansikte. Detta kommer bli en lång och känslosam revy. Slå dig till rätta, häng av dig smokingjackan, lossa på flugan och låt dig svepas iväg in i historien. Tveka inte, detta är Lazenby's film och nu bjuds vi på en långsamt men mångfacetterat berättad film som är lika dramafylld som actionfylld. Denna film går till historien som ett unikum i serien.

James Bond: This never happened to the other fellow.

Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Titellåten är bra, men den har ingen sång och därmed tycker jag inte att den är komplett på något sätt. Titelsekvensen är som de väl var i början av serien med kvinnor i siluett mot psykedeliska mönster. Det som är så uppiggande för denna sekvens är att man får se bilder från de tidigare fem filmerna som ett collage och sammanfattning av tidigare bondäventyr. Mycket trevlig detalj som höjer betyget i denna kategori. Synd bara att de inte hade en "riktig" bondlåt! Istället får den specialskrivna We have all the time in the world sjungen av Louis Armstrong bli filmens signaturmelodi. Den finner ni längs ner i inlägget.

Storyn: 10

Storyn har allt! Bond fajtas mot alla skurkorganisationers moder - S.P.E.C.T.R.E med Blofeld i spetsen. Han har ett hot mot hela världen att ta hand om, även om det inte är ett måste för en bra bondfilm som vi konstaterat i kommentarsfälten till tidigare bondrevyer. Men det är heller inte en dålig sak. Bond säger sedan upp sig, men Bond och M "räddas" av en som alltid trygg och vis Miss Moneypenny. Men storyn tar verkligen fart då Bond går långt utanför sin trygghetszon och går och blir förälskad. Han överväger på allvar att dra sig tillbaka från spionlivet. I och för sig hade det givetvis inte kunnat ske, men tyvärr får vi ju aldrig se Bond försöka ta det steget. Och om hans egen ambition och personlighet stoppat honom före MI6 skickat en kollega för att undanröja "problemet" får vi aldrig veta.

Bondskurkarna: 7

Telly Savalas är riktigt bra som Blofeld. Han gör kanske urtypen av Bond's nemesis. Det finns många sköna porträtt av Blofeld i serien, men man kan inte passera Savalas version när karaktären ska slutdiskuteras. Irma Blunt är filmens henchman. Hon är mycket effektiv som skurk, och skytt. Hon får mig att tro att Rosa Klebb återuppstått. Det blir ingen bild på Rosa Klebb. Känslor av äckel är för stora.

Bondbruden: 10

Tracy. Countessa Teresa di Vicenzo. Tracy.

Hur kan jag ge något annat betyg än tio i denna kategori? Hon är den perfekta bondbruden. Motsatsen till den hjälplösa skönheten. Motsatsen till våpet. Hon är i mina ögon en drömtjej, egensinnig istället för hjälplös, bångstyrig istället för viljelös och komplex istället för grund. Spännande helt enkelt. Hon har det. Det som är en kombination av karisma, humor och glimt i ögat.

Blofelds Angels of Death är ett underbart komplement till Tracy. Jag kan inte undgå att sitta och le med hela ansiktet när Sir Hilary gör entré i sin skotska kilt. Tjejerna på kliniken är som en buffé av playmates. Allas smaker skulle kunna uppfyllas där uppe på alptoppen var så säker, från banan till ris eller kyckling.

Medhjälparna: 7

Tracys far Draco hjälper Bond både i jakten på Blofeld och i uppvaktandet av Tracy. Bond och Draco har en riktigt skön personkemi, de hade kunnat blir bästa kompisar känns det som. Vad hände med Draco efter Tracy kan man undra. Han är en skön prick, även om filmens ålder med tydlighet visas i hans syn på kvinnans roll som gift. Tidsdokument.

Bond's kollega Campbell tror man ett tag ska få en större roll i handlingen med han fastnar i något och kan därmed inte bidra med så mycket.

Hela det vanliga gänget dyker upp på Bond's bröllop och är det inte en tår vi ser där i Miss Moneypenny's ögonvrå? Jag som trodde att Penny bara retades med Bond hela tiden!

Actionscenerna: 9

Det är lustigt att jag råkade se For your eyes only och denna film så nära varandra för de har stora likheter i actioninnehållet. Speciellt de alpina scenerna påminner mycket om varandra och bobbanan återkommer i båda filmerna.

Slutanfallet mot Piz Gloria är filmens stora actionscen, som för övrigt också påminner lite om slutscenen i For your eyes only, och den är riktigt bra. Man behöver inte modern cgi-tjafs för att göra bra actionscener. Jag gillar också att de inte gör Bond omänsklig. Han tvingas försöka flera gånger innan han tar sig ut via vajern från linbanerummet eftersom han misslyckas först. Sedan kan man ju stilla undra varför Blofeld stängde in Bond i ett rum som man bevisligen kunde ta sig ut ur.

Nu när jag tänker på det är nog hela For your eyes only en stor homage till denna film. Tänker på prologen där Bond lägger blommor på sin frus grav och då han till slut får göra upp med hennes mördare en gång för alla. Det ÄR Blofeld!

Tracy är en bad-ass också!

Klippningen är generellt sett fantastisk i denna film. Actionscenerna är klippta så att åskådaren hela tiden ser vad som händer och har en känsla för "rummet" i scenen. Väldigt många moderna actionfilmer tror att det blir mer spännande med snabba klipp, men det är ofta förvirrande och man tappar kollen på vem som slår vem.

Jag gillar några sekvenser i On her majesty's secret service extra mycket. En är när Bond gömmer sig bland åskådarna runt en isbana och Tracy kommer till hans undsättning. Det är hon som räddar honom och inte tvärt om! Klippningen är fullständigt briljant när vi ser Bond huka sig, skurkarna med Bunt i spetsen letar och vi ser en kvinna på skridskor stanna framför Bond, klipp till Bond, till hennes ben, Bond, Tracy. Tracy. Så bra.

Senare kommer den klassiska biljakten där de hamnar på en stock race-bana och då är det Tracy som kör och hon gillar det uppenbarligen. Även här tar Bond en mer tillbakalutad plats. Lazenby! I liknande scener med andra bondskådespelare ser man annars ofta Bond ta över för att rädda dagen, men denna film har en egen feeling.

Gadgets: 7

Vi får inte se så många gadgets i denna film. Bond använder sig av en kombinerad kassaskåpsöppnare och kopiator som var mycket innovativ. Bond hittar till och med lite lektyr att läsa medan han väntar på att maskinen ska knäcka kassaskåpets lås. Filmen har en egen feeling!

Dessutom får vi en skön scen då Bond städar ur sitt skrivbord och vi får se gadgets från tidigare filmer samtidigt som bondlåtar från de filmerna spelas i bakgrunden. En kärleksfull liten scen som är en av många favoriter i denna film.

Quotes: 7

Bond som Sir Hilary har en hel del roliga kommentarer med tjejerna

Bond: Call me Hilly.

När Bond tar av sig kilten inne hos Ruby
Ruby: It's true!
Hihi.

När Ruby skriver sitt rumsnummer på Bond's lår under kilten
Irma Bunt: Is anything ze matter, Sir Hilary?
James Bond: Just a slight stiffness coming on.


Angel of Death girl: What's a gynaec... genealogist?
LOL!

Bond om Blofeld:
James Bond: He's branched off.


Bond hos den riktiga Sir Hilary:
Hillary Bray: Arms of Sir Thomas Bond, Baronet of Peckham. Died 1734. Argent on a chevron sable. Three bezants. Good motto, eh? The world is not enough.


James Bond: It's becoming quite a habit, isn't it, Contessa Teresa?
Tracy: Teresa was a Saint; people call me Tracy.


Draco: She likes you, I can see it.
James Bond: You must give me the name of your oculist.
LOL!


Bond till Tracy:
James Bond: I know l´II never find another girl like you.


På Bond's bröllopsdag:
Q: Look, James, I know that we haven't always exactly seen... well, anyway, don't forget, if there's anything you ever need...
James Bond: Thank you, Q, but this time I've got the gadgets and I know how to use them.



Mrs. Bond: Well youe HAVE given me a wedding present. The best I could have. A future.

Sista scenen: 10

Otrolig sista scen. Är den inte orimligt bra för att bara vara en bondfilm?

James Bond: It's all right. It's quite all right, really. She's having a rest. We'll be going on soon. There's no hurry, you see. We have all the time in the world.

Jakt i udda fordon
De jagas på skidor, det åks ikapp i bob och Tracy vinner racet mot ett gäng stock cars.

Sammanfattning

Trots att jag visste vad som komma skulle togs jag med total överraskning av hur stark sista scenen var. Ögonen fylldes till bredden, jag insåg att jag snart skulle börja gråta, ett kort ögonblick kunde jag knappt se på grund av alla tårarna som ännu inte gett sig iväg. Sedan brast fördämningarna. Med den avslutningen på filmen känns det het naturligt att det bara blev en enda film med Lazenby. De hade med honom tagit Bond till en punkt som är unik i serien och som endast kan utmanas av den enda film jag har kvar att se.

Totalsumma: 82
Betyg: 5/5

Trailer
Trailer (fan made)
Trailer (fan made)