Det är en jädrans bra kille det där.
Efter blivit så positivt överraskad av Peter Magnussons andra film "En gång i Phuket" blev jag lite sugen på hans debutfilm. Och när den som på beställning gick på tv häromkvällen slog jag mig ner i soffan och gav den en chans.
Det skulle jag inte ha gjort. Sommaren var mest blåst och regn (bokstavligen!). Men det är faktiskt slående hur mycket bättre Magnusson blivit som manusförfattare mellan första och andra filmen. "Sommaren med Göran" har allt det som är sämst med dålig svensk komedi. Lyteskomik, farsartade "slap stick"-scener (snubblanden, viftanden med armarna och drattandes på ända). Bra komik bygger i min värld på karaktärsdriven humor och elegant situationskomik. Det intressanta är att Magnusson lyckas mycket bättre i "En gång i Phuket". Däri påvisade han också ett större och varmare hjärta. Så man kan lugnt säga att han har utvecklats med stora steg mellan dessa två filmer och det ska han ha full cred för.
"Sommaren med Göran" bjuder dock en hel del kul också. Framför allt skrattade jag gott åt hans drift med teknologen från "KUNGLIGA TEKNISKA HÖGSKOLAN", med hans tokroliga nubbesånger (dåliga!), teknologsnobberier och hans totala avsaknad av charmighet ("måste läsa min mail").
Jag gillade också den "goa gubben" från Göteborg, han med segelbåten, dvs Alex's (David Hellenius) farbror. Det fanns några guldkorn där i scenen då Göran och Alex ska låna den lilla segelbåten.
Båda filmerna handlar om att göra sig fri från ett ofritt liv. Att kapa trossen, och följa sitt hjärta. Många jäktade storstadsmänniskor mitt i karriären kan nog känna igen sig i hans beskrivning om längtan efter ett liv som man en gång i tiden såg fram emot. Tyvärr var denna film inte distinkt nog, utan den var vag och lite fladdrig i kanten.
Jag ger "Sommaren med Göran" två midsommarnätter på västkusten (tag höger vid skylten) av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Ahh, svensk komedis främsta varumärken: buskis och driva med stereotyper. Det första är i princip aldrig roligt, medan det andra kan bli riktigt bra.
SvaraRaderaSofia: klockrent, fasen det är ju så jag skulle skrivit. Du har helt rätt. Buskisen kommer förfölja oss ända tills Hasse Alfredsson, bröderna Eriksson, Stefan&Krister och Robert Gustafsson är glömda. Det kan inte ske en dag för tidigt, om jag får välja.
SvaraRaderaStereotyper finns det gott om i filmen ovan och en del av skämten därom är ganska bra...
Jag erkänner glatt att jag gillade Sommaren med Göran skarpt. Tycker den är ett modernt exempel på bra svensk (buskis) humor a la de första tre sällskapsresan filmerna.
SvaraRaderaMed tanke på vad du antyder om "uppföljaren" så får jag nog se till att hålla utkik efter den.
Joel: Jo, mitt omdöme om Sommaren gavs i perspektiv av att jag sett Magnussons anda film först. Om Sommaren är en modern buskis, är En gång i Phuket en komedi som bygger på drama i botten, mer likt tex Masdjävlar.
SvaraRaderaKlart du måste se Phuket!
Will do, hur lyckades du se den? Test/förhandsvisning?
SvaraRaderaDen visades ju på Stockholms Filmfestival i November.
SvaraRadera