The Adventures Of Tintin (2011)

How's your thirst for adventure, Captain?

Häromveckan bjöd jag med min systerson Melker, åtta år, på bio. Vi såg "Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet" och vi valde att se filmen i 3D och med svenskt tal. Om jag sett filmen i vuxet sällskap hade jag valt 2D och med engelskspråkiga skådespelare i röst-rollerna.

Det är synd när 3D bara blir en ploj! Jag kommer inte ihåg en enda scen där 3D-effekterna förbättrade historien. När man dessutom inte kände igen en enda av de svenska rösterna är jag rädd för att upplevelsen blev mindre än om den setts med engelskt tal (alla talar engelska!). Jag hade gärna hört Simon Pegg och Nick Frost som the Thompson Twins (Dupond och Dupont) till exempel.

Jag är ingen fanatisk Tintin-älskare, men jag läste alla album jag kom över när jag var ung. De hade en skön känsla som jag inte fann i något annat seriealbum. Andra favoriter var "Johan och Pellevin", "Lucky Luke" och "Asterix". Givet den gamla känslan jag bar med mig blev jag lite villrådig under denna film. Det verkar som att paret Jackson-Spielberg tror att Tintin är någon kusin till Indiana Jones, men det stämmer inte in alls. I så fall är han mer besläktad med Ture Sventon tycker jag! Filmens action-innehåll blev därmed lite malplacerad.

Vad som var bra med filmen är animationen som lyckas väl. Gubbarna och deras näsor blir precis så roliga som de borde vara. En del av Haddocks humor från böckerna kommer fram i filmen, även om den fokuserar allt för mycket på action som sagt. Dessutom har de förvrängt vissa scener till det mer fåniga, vilket kanske uppskattas av den yngre publiken, men det faller inte mig i smaken. Att avgöra hur mycket komiska inslag det ska vara i en action-komedi är alltid en mycket svår avvägning.

Allt som allt var det ett mycket trevligt biobesök med Melker, och han verkade uppskatta filmen en hel del, men jag var inte helt övertygad. Jag ger "The adventures of Tintin" två bomber och granater av fem möjliga.

Betyg: 2/5