Jack Goes Boating (2010)

Cannoli?

"Jack goes boating" är en förtjusande liten film. Det är ett romantiskt drama med en hel del komiska inslag. Filmen hade kanske inte fångat mitt intresse om det inte vore så att allas vår favorit Philip Seymour Hoffman spelar huvudrollen. Nu visade det sig att detta är PSH's regidebut också vilket gör filmen än mer intressant.

Jack (PSH) är en limousinechaufför i New York och bästa kompis med Clyde (John Ortiz). Något motvilligt går Jack går med på en blind date med den nya kollegan till Clyde's fru Lucy (Daphne Ruby-Vega). Han inleder sedan en långsam och ömsint uppvaktning av den något bessynerliga Connie (Amy Ryan), ivrigt påhejad av sin kompis. Filmen följer sedan de två paren under en period och vi lär känna dem och dela deras drömmar, förhoppningar och besvikelser.

Detta är inte en film om en socialt handikappad kille som på ett mystiskt sätt får till det med en härlig tjej. Jack är inte som huvudpersonerna i "Adam" eller "Lars and the real girl". Istället målas en ganska ordinär kille upp. Jack må ha ett torftigt socialt liv, men när chansen ges lever han upp. Bland annat lovar han Connie att han ska ta med henne i en roddbåt till sommaren, och eftersom han inte kan simma måste han lära sig det under vintern. Clyde hjälper till. Scenerna i badhuset hör till filmens bästa.

Det är snarare Connie, Clyde och Lucy som får representera filmens socialt handikappade. Alla har sina problem och alla hanterar dem på sitt sätt. Filmen är bedårande men inte exstatiskt bra. Den passar in som en medelbra American Independent-film. Om man älskar PSH ska man självklart leta fram denna film och ge den en chans. Om inte får man väl titta på Jake Gyllenhaals muskler i Prince of Persia (har inte sett den, men antar att den är dålig som fan...).

Jag ger i alla fall denna lilla film tre besynnerliga kommandon i sängen av fem möjliga.

Betyg: 3/5