You're my best friend, Ida.
Julius Cesar blev lönnmördad av sina politiska motståndare den 15:e mars 44 f. Kr. Den dagen kallas Idus Martiae på latin och Ides of March på engelska. George Clooneys nya politiska thriller handlar om intriger och svek i de politiska korridorerna i Washington. Ett passande ämne inför den stundande amerikanska politiska stormen vi alla kommer följa under kommande år. Jag gick och såg filmen med min vän Kitty och vi hade ganska liknande upplevelse av filmen.
Detta var en film som jag trodde kunde bli hur bra som helst. Clooney har blivit bättre och bättre med åren, som om han vore ett lagrat vin. Motspelare i denna film är en av de hetaste unga manliga skådespelarna just nu, Ryan Gosling. En av mina manliga skådespelarfavoriter, Philip Syemour Hoffman, spelar också en tämligen stor roll. Skådespeleriet skulle därmed antagligen hålla hög nivå. Det gick givetvis inte att inte tänka på The West Wing och jämföra filmen med tv-serien. Jag hoppades att denna film skulle efterlikna den älskade serien, och kanske ta ämnet om amerikanska presidentvalskampanjer till nya höjder.
Filmen har två halvor. Den första delen var ganska tråkig och jag nickade till flera gånger. Sova på bion? Ofattbart! Lyckligtvis var den andra halvan engagerande och spännande. Jag kom mer och mer in i historien och flera av scenerna mellan Clooney, Gosling och Hoffman var mycket starka. Tyvärr saknade jag hela tiden en äkta känslomässig kontakt med karaktärerna. Figurer förblev ganska tunna och grunda och de förtjänade aldrig åskådarens sympatier. Denna film blev mer fokuserad på själva processen än människorna i densamma. Det är mycket som står på spel i denna film, men utan en känslomässig kontakt med dem blir det liksom inte så viktigt vem som vinner och vem som förlorar.
Jag tycker att de flesta skådespelarna gör ett gediget jobb, men jag blev inte "blown away". Det är så tydligt när en skådespelare gör en insats utöver det vanliga, då kan det kännas ända in i märgen. Detta skedde inte här. Den jag kommer ihåg bäst från de tre huvudnamnen är nog PSH. Och även om Gosling är bra hade denna film vunnit mycket på om Josh Lyman tagit den rollen istället. Då jäklar hade det blivit åka av!
Det finns en scen där Clooney tar emot Hoffman i en bil. Jag tycker att det var synd att vi inte fick se den dialogen. Kameran dröjer sig kvar utanför bilen och vi ser bara Hoffmans min och kroppsspråk efter han klivit ur bilen. Det var en scen jag gärna velat se inifrån bilen.
Tyvärr nådde inte "The ides of March" ända fram. Mycket av det som filmen handlar om hanteras bättre i "The West Wing" och jag kan rekommendera er att se om några av era favoritavsnitt från tv-serien istället för denna film. Men "The ides of March" är ett gediget hantverk med gedigna skådespelarinsatser i en film som behandlar ett intressant ämne och som har många knivskarpa dialoger och repliker.
Sista scenen med Ryan Gosling är otroligt bra och jag älskar filmer med öppna slut, där inte allt är helt och hållet tillrättalagt. Filmen får tre ovärderliga eller ovärdiga kandidater av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Jag gillade filmen, men är å andra sidan svag för filmer i den här genren. West wing som du nämner gillade jag fram till efter 9/11 den blev helt enkelt för pro-amerikansk efter detta (vilket iofs inte var så konstigt) och jag släppte serien.
SvaraRaderafilmitch: Jo jag gillade filmen ganska mycket jag med. Jag håller dock West Wing som mycket, mycket bra, mest på grund av de härliga karaktärerna (Josh, C J, Tobey, Sam osv). Intressant koppling till 9/11 du gör, jag hade inte tänkt på den tidigare.
SvaraRaderaOj! för mig var det väldigt uppenbart det var många avsnitt där man fick den amerikanska "verklighetsuppfattningen" skriven på näsan. Nu släppte jag som sagt serien och detta fenomen kanske lungnade ned sig efter ett par säsonger.
SvaraRaderaDet går ju inte att undvika jämförelser med West Wing och där tycker jag väl att TV-serien går ut som segrare, i alla fall de bästa avsnitten, men så ger ju TV-serien ett helt annat utrymme att lära känna karaktärer närmare. Och så skrev ju Sorkin så förbaskat smart och kul dialog.
SvaraRaderaHåller med om slutet. Det var klockrent, ett av de mest minnesvärda sluten från 2011 års filmrepertoar.
Jessica: Sorkin är bra, där kan vi ta varandra i hand! :-)
SvaraRaderaSista scenen höjer helt klart behållningen av filmen. Och då menar jag hela sekvensen inklusive mötet med Marisa Tomei's karaktär. Det är från den dialogen jag tagit revyns citat. Gosling är så fylld av hämndbegär i dessa sista minutrar. Eller är han bara helt avtrubbad, död i själen, nedbruten av systemet? Har han "sålt sin själ till djävulen"?
filmitch: angående West Wing. Det är helt klart att producenterna av serien sympatiserar mer med Demokraterna än Republikanerna (som är ganska vanligt bland film- och tv-folk tror jag). Seriens president är ju Demokrat till att börja med... Men att serien skulle dras ned av orättfärdiga amerikanska hyllningar ser jag inte. Du får kanske ge serien en chans till?
SvaraRaderaGillade verkligen The Ides Of March! Ryan Gosling som en naiv nybörjare till politiken, som verkligen älskar sitt parti. Men med bara ett enda telefonsamtal så totalkrossas hela hans syn på paritet och Ryan och hela filmen vänder 180 grader. 4 av 5 =)
SvaraRaderaVälkommen Markus. Jag gillade filmen en hel del, men det var något som ändå fattades. Jag håller med om att Gosling var naiv och lät sig snärjas på det vise. Lite synd för att han presenterades som en erfaren veteran inom gamet, vilket inte stämde...
SvaraRaderaHenke: Fast oftast är det likadant i verkligheten som i filmen. En ny "hot shot" kommer och utan erfarenhet tror han/hon att de kan allt och är lite för självsäker. Det var lite det som han drabbades av. Och det var det de gamla rävarna utnyttjade...
SvaraRadera