Junip, Midlake och Säkert! på Popaganda, Eriksdalsbadet, Stockholm, lördagen den 27 augusti 2011.
Vi kom till festivalområdet vid halv fem på eftermiddagen. Jenny Wilson uppträdde borta på stora scenen framför en månghövdad publik. Efter en kort orientering av området släntrade vi bort och satte oss på badets läktare för att invänta "Stockholm Konstsim Herr".
Vädret var helt fantastiskt hela dagen och det pratades om tropisk natt. Läktaren fylldes snabbt med publik och snart fick de två söta tjejerna som låg och sov på raden framför oss maka på sig. Sömndruckna och med trolig huvudvärk (stekande sol och bakfylla?) fick de se nio herrar i sin bästa ålder, några smala, kliva in på arenan. Konstsimmet var helt bisarrt. Publiken var metsadels positiv och killarna, gubbarna, fick en massa applåder. Jag tyckte väl att det var mest en kul grej men inte speciellt bra. Mycket annorlunda (och det är ju bra iofs...).
Efter detta gick vi bort och kollade på "Säkert!" med Annika Norlin i spetsen. Jag och Lars-Ola har sett henne live i egen konsert för några år sedan så detta var andra gången jag såg henne. Det var ett helt ok framförande, men det är pretentiöst och otroligt PK. När till och med Plymen tyckte att det blev lite väl mycket politik och knutna nävar, blev måttet rågat. Det var en trist tillställning. Besvikelse.
Showerna avlöste varandra i en faslig fart och efter Annikas avsked gick vi bort mot den lilla scenen (lika stor som den "stora") och kollade in "Junip". Det var ett band jag aldrig hört (om). Tydligen ett gammalt band som Jose Gonzalez startade före han slog igenom som soloartist. Det var otroligt sköna. En soft sommarfestivalmusik löd över området. Tyvärr var ljudet inte rent, det brummade, men annars var detta en stor positiv överraskning för både mig och Plymen. Ibland påminde Joses mjuka stämma om Paul Simons dito. Mycket bra konsert i eftermiddagssolen. Quelle surprise!
Nästa show blev också en positiv överraskning. Texasbandet "Midlake" intog den stora scenen, med alla sina gitarrer och tvärflöjtar. Det var sju skäggprydda snubbar iklädda jeans och flanell som spelade en riktigt skön rock som påminde mig en hel del av vissa av Neil Youngs alster. De hade en stor plansch i bakgrunden som badade i olika färger, blått och gult. De gillar Sverige tydligen. Sångaren hade tagit en joggingtur i Stockholm på lördasgsmorgonen. Detta var också en ny bekanskap för mig och det blir ett band jag får kolla upp lite extra. Quelle surprise #2.
Efter "Midlake" spelade svenska "JJ", men det verkade inte vara så bra så jag och Plymen passade på att äta en bit mat. Valet föll på en "Langos de luxe" med gräddfil, röd lök, svart kaviar, räkor och kräftstjärtar. Mycket gott. Efter det gick vi bort och tog plats inför kvällens höjdpunkt Lykke Li. Mer om den konserten här.
Allt som allt var detta en mycket trevlig dag, fantastiskt väder och flera bra framträdanden.
Foto: Olof Plym Forshell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar