You know it's not easy being your friend.
Sylvester Stallone har samlat ihop ett gäng med action-hjältar från 80-talet och producerat en hormonstinn adrenalinkick för unga pojkar. I "The Expendables" återser vi Stallone, Arnold, vår egen Dolph Lundgren, Jet Li, Bruce Willis, Mickey Rourke, Eric Roberts och "nykomlingen" Jason Strathman. Det är en gedigen samling ålderspensionärer med mer eller mindre skrovliga ansikten som leker krig med stora skjutvapen.
Precis som i Stallones förra film "Rambo" från 2008 är detta en överdriven våldsfilm som går över gränsen till "gore". Handlingen är usel, men underförstått helt betydelselös. Och ändå är det inte den som är filmens svaghet, utan mer den malplacerade sentimentaliteten som Stallone har en förkärlek till. Precis som i "Rambo" för övrigt.
Filmens ljuspunkter är trenne. Först har vi en kort men ack så underhållande scen med Arnold som slutar med att han går ut ur scenen i ett starkt motljus och Stallone säger "That guy wants to be the President". Sedan gillade jag också de korta men smått intressanta scenerna med Statham och Charisma Carpenter. Lite mer från de två hade varit bra. Konstigt nog var filmens bästa scen en sentimentalitet utan dess like. Det var där den återuppstådde Mickey Rourke med en innerlig känsla pratar om kvinnan på Balkan. "The Wrestler" visade att Rourke är tillbaka, och här levererar han filmens enda sanna scen.
Som summering måste denna film ändå kastas på soptippen. Den var vagt underhållande bitvis men i slutändan skulle kanske vissa av dessa gamla farbröder stannat i 80-talet? Filmen får två exploderande människokroppar av fem.
Betyg: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar