Requiem for a Dream (2000)

Marion: Harry, can you come home today?
Harry: Yeah...

Darren Aronofskys film Requiem for a dream är en film om droger. Man kan få svar på några frågor då man ser denna film... Ska man ta heroin? Nej! Ska man ta amfetamin? NEJ. Kan man ta kokain? NEJ. Men röka gräs då? NEJ, NEJ. Äta socker? Nej. Äta god mat? NEJ. Andas? Nej. Leva livet? NEJ. NEJ. NEJ. NEJ. NEJ. NEJ...

Oj då, jag gick visst för långt där. Blev medryckt. Kunde inte sluta. Så är det för filmens fyra huvudpersoner också. De kunde inte sluta. De tar sin grej till överdrivna proportioner. Man kan kanske tycka att Aronofsky också går lite för långt, blir lite väl övertydlig i denna film. Men jag antar att det är ok i ett fall som detta. Och även om filmen är riktigt bra, mer om det nedan, når inte budskapet fram lika starkt som det kunde gjort känner jag såhär några dagar efter jag sett filmen.

Filmen börjar med en galen idiot (heroinist) som rånar sin egen mor. Hon i sin tur verkar redan vara mentalt störd. Av ålder, ensamhet eller bara för att hon är sådan vet man inte och får heller inte veta. Alla individer i filmen, förutom Marion eventuellt, är i mina ögon redan junkies när filmen startar. Jag tror filmen hade blivit ännu hårdare om Aronofsky lagt lite tid på att visa de fyra innan de kastade sig ner i kaninhålet och inledde sin färd mot det oundvikliga slutet.

Men gott folk, låt oss inte nedslås. Detta är en grymt bra film. Jovisst sörru. Aronofsky vet verkligen vad han gör. Med bildspråk, musik, ljud och snabba klipp får han fram de känslor han söker med högsta effektivitet. Filmen är i vissa delar precis så som mardrömmar kan upplevas. Till det kommer genomgående bra skådespeleri där Jennifer Connelly och Ellen Burstyn står ut. Visst Jared Leto är också helt ok. Men det är ändå Jennifer Connellys Marion Silver som lämnar det starkaste intrycket på mig. Ass to ass. Hennes karaktär genomgår den största bergochdalbanan. Ellen Burstyns Sara Goldfarb var en tv-junkie redan när filmen startade och hennes fall blev därmed lite kortare kan jag tycka.

Men man kan ju i alla fall trösta sig med filmens ljusa glimtar... Nähä, det gick inte. Det finns inte en gnutta hopp i denna film. Allt är grått, mörkt, svart elände. Harrys drömsekvens är olycksbådande och verkligheten är än värre. Hur slutar det (spoiler alert!); lobotomerad via elchocker (varför är det alltid dessa elchocker??), en svart kille fast i ett rasistiskt sydstatsfängelse, frivillig sexslav åt en knarklangare samt Harry som förlorade sin frihet, sin tjej, sin arm och sin dröm. Requiem for a dream.

Betyg: 4+/5

Filmens starkaste scen? Det vet båda att han inte kan...

Insomnia (2002)

Damn, vilken hög lägstanivå Christopher Nolan har! Jag gillar karln. Nu tog jag tabberas på långfilmer regisserade av honom. Insomnia är hans remake på den norska filmen från 1997. Det är en supersnygg thriller. ett mordfall uppe i Alaska, ovanför polcirkeln där solen lyser hela tiden under den årstiden. Al Pacino spelar den ärrade FBI agenten som jobbar på fallet, Martin Donovan är hans partner, Hilary Swank är den unga polisen som bistår och Robin Williams är den misstänkte. Ännu en dramatisk roll för Williams. Han är mer intressant som potentiell mördare eller störd ensamvarg än när han spelade i fåniga komedier. Insomnia påminner lite med ""One hour photo" i "feeling" och bildspråk, även om de utspelas i vitt skilda miljöer.

Al Pacino är ju filmens stora stjärna och han brukar sluka allt och alla runt sig med sina bombastiska rolltolkningar. WOAH! Men här är han lite mer dämpad i alla fall. Jag kan acceptera honom och han förstör inte filmen i alla fall. Han har en intressant karaktär som ska brottas med hans intre demoner om vad som är rätt och fel. Det framgår helt ok, men det är klart att det hade varit intressant att se en mindre dominant skådespelare i rollen.

Hilary Swank var bra. Ok, hon lär inte gå till historien som en ny Marge (blink, blink alla Fargo fans) men hon gör sin oerfarna och i inledningen lite naiva polis bra. Hon står för filmens hjärta och det är en tacksam roll. Måste vara tämligen oduglig för att fucka upp en roll som denna.

Det jag tar med mig från denna film är den grymma stämningen. Nolans säkra hand har en del i detta men också naturen och den fantastiska miljön från Alaska. Dit vill jag åka! Scenen när Pacino jagar Williams över ett vatten fullt med timmer var en av filmens starkaste scener. Känns mycket rimligt att originalet handlade om norra Norge. Miljöerna påminner om varandra. En annan vibb jag fick under filmen var från Twin Peaks...

Som vanligt var det dock inte speciellt mycket glimten i ögat nu när det gäller en film från Nolan. Man får ta det onda med det goda när det gäller honom. Detta var bra men den är ändå i undre halvan av hans filmografi. Äsch, jag slänger väl ihop en topplista då. På allmän begäran...?

Jag var mycket nöjd och jag ger Insomnia tre ljusa nätter av fem möjliga. Med ett plus!

Betyg: 3+/5 

Ok, nu har jag sett Nolans nio filmer... Här kommer en flyktigt ihopsatt topplista över hans filmer:

1. Interstellar
2. Inception
3. The Dark knight
4. The Dark knight rises
5. Batman begins
6. Memento
7. Insomnia
8. The prestige

9. Following

The Man From Earth (2007)

Månadens fjärde gemensamma film är över oss. Vad är detta? Jag hade aldrig hört talas om filmen när Christian föreslog den. Men den är taggad som "Drama, Sci-Fi" på imdb och den har dessutom ett betyg på 8,0 där så jag tog tacksamt emot förslaget med öppna armar.

Även om jag gillar idédriven science fiction som denna var detta tyvärr något av en besvikelse. Hela filmen utspelas i en villa som verkar ligga ute på landsbygden någonstans i USA. En populär lärare på det lokala universitetet har sagt upp sig för att flytta till annan (okänd) ort. Hans kollegor anländer "en masse" för att å ena sidan ha en liten avskedsfest (mot värdens vilja), å andra sidan försöka förmå honom att omvärdera sitt beslut och stanna. Som för att göra sina gäster förbryllade säger läraren att han är odödlig...

Personligen tror jag att det är ytterst svårt att göra bra "teater-film". Detta kunde lika gärna framförts på teatern. Tyvärr utnyttjar man väldigt få av möjligheterna med filmmediet. Om sladden till kameran är så kort att man bara kan filma i huset och trädgården får man skaffa en kamera som går på batterier istället!

Men det största felet med denna film är de svaga skådespelarinsatserna och den erbarmligt dåliga dialogen. Det är en gymnasial nivå på filmen. Som om en tonåring skrivit manus. Banalt och simpelt i dialogen som går stick i stäv med de ganska högtflygande filosofiska idéerna som kastas ut i filmen. För grundstoryn är inte alls dålig. Det finns något där. Det är mest genomförandet som fallerar.

Å ena sidan... å andra sidan...

Vad säger man till en odödlig man? Vilka frågor vill man ha svar på? Tror man på honom? Hur bevisar man att han ljuger? Hur bevisa att han talar sanning? Mot slutet blir frågeställningarna i den lilla gruppen mer och mer existentiella och det är lite småroligt att följa de inblandades tankebanor. Gästerna är experter inom olika discipliner och de tolkar alla sin värds svar på olika sätt. Intressant idé, men manus verkar vara skriven av en nybörjare, extremt ung eller bara ganska dålig författare.

Jag ger The man from Earth två "tillfälle att be om en autograf" av fem möjliga.

Betyg: 2/5

PS, fann denna info om författaren på imdb... "The last work from screenwriter Jerome Bixby before his death." 

Hoppa nu över och kolla vad decennie-bröderna Christian och John hittat på. Har de den rätta tron?
Movies- Noir
Jojjenito

United 93 (2006)

Vissa filmer är otroligt fascinerande eller intensiva just när man ser dem, men sedan bleknar de relativt snabbt efter titten. United 93 kan mycket väl vara en sådan film. Paul Greengrass film om det fjärde kapade planet under "9/11" är gjord som om den vore en dokumentär. Man får följa passagerare samt trafikkontrollerna i NYC, Bostan och Cleveland under de ödesdigra timmarna måndag morgon den 11:e september 2001.

Filmen är rent tekniskt perfekt. Känslomässigt är den dämpad. Inga flaggviftande amerikaner eller skrikande terrorsiter synes. Den kan kallas "understated". Men detta gör också att filmen glider undan i minnet. Händelsen som sådan är otroligt spännande, men eftersom eftervärlden vet mer om vad som hände i flygkontrollrummen än inne i det kapade planet ligger fokus på kontrollrummen. Jag antar att ett visst mått av spekulation över vad som egentligen hände i planet föreligger.

Som film var den olidligt spännande (som den store Frans brukar säga). Jag var exalterad en lång stund efter filmen. It's powerful stuff, people. Men nu någon vecka efter jag såg filmen har jag nästan glömt den helt. Den känns mest som en mindre kuriositet i decennier-månaden. En favoritfilm? Nja, tycker nog inte det egentligen.

Ändå gör de flesta skådespelare bra ifrån sig och filmen känns mycket trovärdig. Paul Greengrass kan detta med spänning. Han har både två Bourne-filmer och drama som Captain Phillips och Green Zone på sitt samvete.

Vad är det jag saknar? Vet inte riktigt, men i denna film får man i alla fall ingen bakgrundsstory på varken terrorister eller offer. Ingen kontext alls. Den förväntas man själv ta med sig till upplevelsen. Ingen skuldbeläggs, ingen döms, ingen vinner, ingen förlorar. Jag förstår nog varför han gör dessa val, Greengrass, men jag vet inte om filmen blev bättre för det. Var det kanske för tidigt att endast fem år efter katastrofen göra denna film? Kanske.

Jag ger United 93 tre obegripliga gärningar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Mad Max: Fury Road (2015)

Alltså. Vilket ös! Högoktanig renodlad action. "Action utan slut". Förväntningarna var höga inför lördagens titt på den nya Mad Max-filmen. Trots att jag hade försökt undvika att läsa om filmen eller titta på trailers hade det nått fram till mig att filmen fick bra betyg lite överallt. Jag var förvirrad. Hur kunde detta ske? En actionfilm som får högsta betyget av gammelmedia? George Miller har väntat länge på att göra en uppföljare till sina säregna Mad Max-filmer från tidigt åttiotal. Nu har han tagit de ösigaste scenerna från The road warrior och givit dem en rejäl adrenalinkick och dragit iväg i tangentens riktning. Han har skalat bort allt "överflöd"... Här har vi en film som bara innehåller actionscener. Karaktärer? Intet. Handling? Intet. Skön dialog? Intet.

Jag var underhållen en lång stund. Men efter ett tag började den ena actionsekvensen flyta in i den andra. Det är bara samma sak om och om igen. Det är som John Cameron Mitchells omtalade sexfilm "Shortbus" där de har sex på riktigt om och om igen. Efter ett tag ser man förbi allt sexet och börjar se karaktärerna och filmens kärna. På samma sätt ser man till slut genom all action i Mad Max: Fury Road och börjar leta efter karaktärer och kärnan. Man finner intet.

Trots att filmen heter som den heter är detta Imperator Furiosas film. Hon är filmens protagonist. Charlize Theron gör henne riktigt bra och om den nu ofrånkomliga filmserien skulle välja att handla om henne istället för Max vore det kanske lika bra. Max försvann nästan helt för mig. Mel Gibson har bytts ut till Tom Hardy. Tyvärr får man inte se Tom Hardy skådespela speciellt mycket. Han gavs liksom aldrig chansen att göra Max till sin egen figur. Han är bara en blek kopia av Mel Gibsons version. Första halvtimmen var Hardy dessutom beklädd med en mask över ansiktet. Det har vi aldrig sett förut... (obs sarkasm). Det funkade inte ens i den andra filmen. Enough with the mask already! Sen kan man ju bara garva åt hur de löste problemet med att få av sig masken... En metallfil. Really? REALLY? Det hade varit coolare om någon av tjejerna hade fått klippa upp masken med avbitartången under vild färd eller något sådant.

Och då kommer vi in på tjejerna. Gillade inte hela filmens fokus på missbildade människor kontra de friska. Det är exakt sådana saker som passar bäst som en del av världen som presenteras, som en fond vilken filmens verkliga handling utspelas framför. Men som huvudsaklig konflikt blev det fånigt till slut. Men i övrigt gillade jag världen en hel del. Den post-akopalytiska världen. Någon spekulerade i att denna skulle vara en prequel till The road warrior men det var den uppenbarligen inte. Den måste utspelas efter den gamla klassikern.

Filmen var ösig och den var en häftig filmupplevelse, men den hade en hel del svagheter också. Så här kommer mina issues med filmen. Det blir nit pickande som jag vet att fler av mina filmspanarkompisar älskar så...

1. Filmen etablerar mycket dåligt hur elaka de onda är. Eftersom ingen tid alls läggs åt någon av karaktärerna i filmen, varken goda eller onda, får vi aldrig se varför vi bör frukta någon av de tre war lords som vi strider mot. Filmen saknar det så viktiga "stakes". Bryr jag mig om någon av de goda går åt? Intet.

2. Filmen är dålig på synka med åskådarens mentala "resa" under filmen. Saker händer som jag satt och väntade på att få se en upplösning av. Men de kom aldrig. Intet. I en scen klättrar Nux obemärkt upp på tankern och jag tror då att han ska skapa oreda eller dyka upp vid ett olämpligt tillfälle. Men inget händer. När han till slut dyker upp ligger han och gråter och har helt plötsligt bytt sida till de goda. WTF? En annan liten mini-tråd som bara pyste ut som luften i ett skadat cykeldäck var krigarkillen som pratade med Furiosa genom att klättra fram och tillbaka på förarhytten. Det var lite pirrigt hur han skulle reagera och agera så fort han förstod att hon hade lurat alla. Men det gjorde de heller inte något större av. Nu några dagar efter filmen kommer jag inte ens ihåg hur han blev "avpoletterad".

3. Anfallen mot tankern var kaotiska och dåligt koreograferade. Det är svårt att förstå var alla krigare och bilar befinner sig i relation till de övriga. Onda krigare hoppar över till tankern stup i kvarten men det verkar inte vara speciellt svårt att putta bort dem. Till slut blir spänningen lättviktig. Om de goda inte har svårt att värja sig (egentligen) varför då hetsa upp sig i biostolen...

4. Snygg cgi, men för mycket explosioner som visar hur människor flyger iväg. Dessa supersnygga scener ser helt overkliga ut. Det känns inte på riktigt då det inte är på riktigt.

Men till syvende och sist är detta en supersnygg actionfilm. Om man glömmer logik, krav på karaktärer eller behov av spänning så är detta en riktigt najs popcornrulle. Filmen står sig inte alls mot The road warrior men så är den inte tänkt att göra det heller. Tom Hardy är inte speciellt bra, ges inte heller chansen. Som Max är han otroligt mycket svagare än Mel Gibson. Handlingen är i nivå med Mad Max Beyond Thunderdome. Humorn är det glest emellan och när den väl dyker upp känns den mest krystad.

Avslutar på en positivare not. Fyra saker jag gillade med filmen:

• Miljön är skön, den post-apokalyptiska världen
• Nux var kul
• Kyskhetsbältena var bad-ass
• Scenen när de slet ut masken ur Immortal Joes ansikte var en bra scen. Vem var det som stod för slitandet? Max? Furiosa?

Vill jag se om filmen? Javisst för tusan. Den var så fullmatad av information att jag absolut vill se om den. Jag ger filmen tre ansiktsmasker av fem möjliga efter första titten.

Betyg: 3+/5

Fler som skrivit om filmen:
Jojjenito
Fiffis Filmtajm
Vrångmannen
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord
Den perfekta filmen
Plox (bästa revyn hittills)
Steffo
The nerd bird

The Road Warrior (1981)

Narrator: And the Road Warrior? That was the last we ever saw of him. He lives now... only in my memories.

Såg The road warrior i lördags natt. Det var minst 25 år sedan jag såg denna film senast. Max har levt i mitt minne ända sedan dess. Två saker slog mig ganska omgående. Det första var hur otroligt bra denna film är. Den är ett mästerverk. Man dras direkt in i filmen och greppet släpper inte en sekund under filmens 95 minuter. Det andra som slog mig är lite mer personligt. Att se denna film är som att göra en tidsresa till en yngre version av mig själv. Jag kände igen mig i mina känslor. Precis som en doft kan kasta en tillbaka i tiden till en svunnen tid eller bortglömd plats kan kära återseenden av film också göra det. Och trots att jag inte sett filmen på år och dag kände jag igen alla scener, såg miner och hörde repliker i mitt huvud ögonblick före de kom på skärmen.

Det är svårt att se den utan det nostalgiska filtret, men filmen är suverän. Halo som jag såg filmen med var också impad av hur bra den är och han verkar inte ha haft den som en lika stark ungdomsfavoritfilm som jag.

Rent generellt sett kan det vara vådligt att se om film som man älskade för länge sedan. Antingen blir det pannkaka, filmen håller inte idag och minnen om filmen är för alltid förstörda, eller så håller filmen och då blir det glatt i stugan. Jag går ibland och längtar efter att se om den ena gamla favoriten efter den andra och jag när en idé om att kanske börja se om fler av de gamla godingarna. Med tanke på hur kul det var att se om The road warrior får jag vatten på min kvarn där.

Filmen inleds i svartvitt och i liten 4:3 format. Bakgrunden till apokalypsen beskriv i kortfattade drag. Bland materialet finns bilder och korta sekvenser från första Mad Max-filmen. Jag blev lite orolig först men sedan startar filmen på riktigt och då är det i färg och bredbild. Skönt.

Vi kastas efter detta intro direkt in i en actionscen där Max jagas av ett gäng busar med tomahawk-killen Wes och hans lover boy på motorcykel i spetsen. Max går segrande ur striden. Han får till och med tag på lite extra bensin ur en av de kraschade bilarna. Sen byggs filmen upp tämligen långsamt. Världen vecklas ut och fylls. Jag älskar denna post-apokalyptiska värld. Var det kanske i och med denna film som min fascination för denna typ av värld startade? Kan ha varit denna och Flykten från New York som ligger bakom fablessen.

The road warrior gjordes långt före CGI tog över på gott och ont. Actioninnehållet i denna film är väldigt bra. Mest för det är på riktigt. Filmen tillåts också att "andas". Vi introduceras till Max, The Gyro Captain, Wes, The Humungus, Pappagallo, The Warrior Woman i lagom takt. Absolut inte för långsamt, men ändå så att man som åskådare hinner förstå dem.

Mel Gibson är riktigt bra i denna film. Han har inte så många repliker men han kommunicerar med minspel på ett förträffligt sätt. Kolla bara in scenen i början av filmen när han hittar en liten speldosa. Han spelar och minns.

Strukturen i filmen är mer eller mindre perfekt. Actionscen i början introducerar både Max och Wes. Sen träffar vi The Gyro Captain. Vidare till att de ligger och studerar oljekällan och ser hur de "goda" skyddar sig mot de "onda". Sen är det några turer där Max bland annat förkunnar att han bara bryr sig om sig själv. Till sist startar den så ikoniska avslutningsscenen med jakten med den stora tankern. Mitt minne sa att den scenen var ganska lång men den startar inte förrän det är ca 10-15 minuter kvar av filmen. Där hade minnet förvrängt scenen och pumpat upp den i längd.

Vad är det som är bäst med The road warrior?

• Underbar miljö och feeling i filmen.
• Bra action. Den är ganska rå i vissa delar (våldtäkten med mera). Det är riktiga "stakes" i filmen. The bad guys are really bad.
• Bra koreograferad action. Man vet alltid var alla karaktärerna är i förhållande till varandra.
• Underbar humor. Flera sköna repliker utan att bli pajjigt (jag var lite orolig för detta innan jag såg om filmen).
• Flera bra relationer ges tid i filmen för att byggas upp och underhållas, framför allt mellan Max och The Gyro Captain, men också med The Feral Kid, med The Warrior Woman osv.
• Jag älskar den avslutande jaktscenen med den stora tankern, men jag älskar anfallen mot oljekällan, "fortet", minst lika mycket. Heck, jag älskar scenen när Max försöker fly ensam i sin grymma bil, The Humungus tal till massorna (flera gånger om), att de onda slösar bensin på joy rides i natten, scenerna mellan Max och The Feral Kid, när han smyger med sitt gnissliga ben, när han möter kaptenen för första gången... Alla scener är helt underbara...
• Spännande på riktigt.

Ja, vad mer kan man säga? Säkert en massa. Men jag avslutar bara med att fundera på betyget. Om jag sett den för första gången skulle jag säkerligen inte reagerat lika starkt, men jag tror ändå att jag gett den ett riktigt najs betyg. Med en liten, liten nostalgibonus kan jag med gott mod ge den fem bumeranger av fem möjliga.

Betyg: 5/5

PS, var The Humungus egentligen Max's gamla kollega Jim Goose?

Den Ultimata Årsbästalistan - 1997

Här kommer sammanslagningen, den ultimata årsbästalistan, för filmåret 1997. Denna lista bygger på åtta bloggares listor över personliga favoriter från året. Nu ska vi se hur denna lista ordnar sig. Kommer din favorit med i toppen?

När vinnaren utkristalliserats brukar jag leta efter snygga posters, oftast ritade av fans. När jag stöter på en guldåder, som med vinnaren av årets UÅBL, känner jag mig säker på att vi träffat rätt med vårt gemensamma val. Filmer som är så universellt älskade att fans lägger ner tid på att ska egna posters känns rimliga i toppen.

Som vanlig får filmerna poäng efter placering på de underliggande listorna. 10 poäng för en förstaplats ner till en poäng för en tiondeplats. Vi lika totalsumma efter summering premieras antalet listor filmen funnits på i första hand, därefter bästa placering.

De åtta bloggarna som listan grundar sig på kommer från dessa eminenta filmexperter; Rörliga bilder och tryckta ord, Fiffis Filmtajm, Jojjenito, Flmr, We could watch movies, Filmitch, Movies-Noir samt undertecknad.

8 bloggare, vår gemensamma lista ser ut som följer:

1. The fifth element (Besson) 30 poäng (fem listor, en förstaplacering)
2. Titanic (Cameron) 28 poäng (tre listor, en förstaplacering)
3. Jackie Brown (Tarantino) 25 poäng (fyra listor, en förstaplacering)
4. The ice storm (Lee) 25 poäng (fyra listor, en andraplacering)
5. L. A. confidential (Hanson) 25 poäng (tre listor, en förstaplacering)
6. Starship troopers (Verhoeven) 22 poäng (fyra listor, en fjärdeplacering)
7. Contact (Zemeckis) 20 poäng (två listor, två förstaplaceringar)
8. The game (Fincher) 19 poäng (fyra listor, två fjärdeplaceringar)
9. Grosse pointe blank (Armitage) 19 poäng (tre listor, två tredjeplaceringar)
10. Funny games (Haneke) 18 poäng (två listor, en förstaplacering)

Listan skapad söndagen den 17:e maj 2015.

Totalt sett nämndes 42 filmer på någon av de åtta listorna. Här följer resten av listorna i poängordning; Boogie nights (2 listor), The full monty (2), Cop lan (4), Gummo (2), Good Will Hunting (2), Lost highway (2), Con Air (3), As good as it gets (2), Winterschläfer (2), Henry fool (en förstaplacering), Donnie Brasco (3), Livet är underbart, Men in black, Austin Powers: International man of mystery, The sweet hereafter, Gattaca, Prinsessan Mononoke, Mitt liv i rosa, Event horizon, Wag the dog, The butcher boy, Mrs. Brown, Anaconda, Perfect blue, Face/Off, Alien: Resurrection, Vegas vacation, Breakdown, Scream 2, Dante's Peak, Nothing to loose, The Spanish prisoner.