United 93 (2006)

Vissa filmer är otroligt fascinerande eller intensiva just när man ser dem, men sedan bleknar de relativt snabbt efter titten. United 93 kan mycket väl vara en sådan film. Paul Greengrass film om det fjärde kapade planet under "9/11" är gjord som om den vore en dokumentär. Man får följa passagerare samt trafikkontrollerna i NYC, Bostan och Cleveland under de ödesdigra timmarna måndag morgon den 11:e september 2001.

Filmen är rent tekniskt perfekt. Känslomässigt är den dämpad. Inga flaggviftande amerikaner eller skrikande terrorsiter synes. Den kan kallas "understated". Men detta gör också att filmen glider undan i minnet. Händelsen som sådan är otroligt spännande, men eftersom eftervärlden vet mer om vad som hände i flygkontrollrummen än inne i det kapade planet ligger fokus på kontrollrummen. Jag antar att ett visst mått av spekulation över vad som egentligen hände i planet föreligger.

Som film var den olidligt spännande (som den store Frans brukar säga). Jag var exalterad en lång stund efter filmen. It's powerful stuff, people. Men nu någon vecka efter jag såg filmen har jag nästan glömt den helt. Den känns mest som en mindre kuriositet i decennier-månaden. En favoritfilm? Nja, tycker nog inte det egentligen.

Ändå gör de flesta skådespelare bra ifrån sig och filmen känns mycket trovärdig. Paul Greengrass kan detta med spänning. Han har både två Bourne-filmer och drama som Captain Phillips och Green Zone på sitt samvete.

Vad är det jag saknar? Vet inte riktigt, men i denna film får man i alla fall ingen bakgrundsstory på varken terrorister eller offer. Ingen kontext alls. Den förväntas man själv ta med sig till upplevelsen. Ingen skuldbeläggs, ingen döms, ingen vinner, ingen förlorar. Jag förstår nog varför han gör dessa val, Greengrass, men jag vet inte om filmen blev bättre för det. Var det kanske för tidigt att endast fem år efter katastrofen göra denna film? Kanske.

Jag ger United 93 tre obegripliga gärningar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

The Darkest Hour (2011)

They can see us, but we can't see them.

Sommarklubben kan bjuda på positiva överraskningar också. Jag tog med The darkest hour på semesterresan. Trailern var lite inbjudande. Det verkade handla om något slags alien-attack mot Moskva. Coolers. Min syster med familj bor några år i Moskva och jag har varit på besök hos dem två gånger. Jag var nu lite nyfiken på att se hur de återskapat Moskva för denna film.

The darkest hour har Emile Hirsch (Into the wild), Olivia Thirlby (Juno) och vår svenske Joel Kinnaman i huvdrollerna. Inte väldens tyngsta cast, men helt ok. Kinnaman spelar en svensk entreprenör som blåser de två amerikanska datahackrarna på en affärsidé. Senare när aliens i form av osynliga elektromagnetiska mördarmaskiner anfallit Moskva slår sig de överlevande ihop. Kinnaman spelar ett regelrätt svin, men han får lite upprättelse innan slutet.

Vi i Filmspanarna hade tänk gå och se skräckisen Chernobyl diaries men det blev inte av. Denna film kan kanske vara något av kusin till Tjernobyl-filmen. Dess andra kusin skulle kunna vara Cloverfield. Efter den inledande kvarten då karaktärerna presenteras anfalls Moskva av konstiga aliens och de allra flesta människor stryker med. Resten av filmen är en katt och råtta lek på ödsliga gator i Moskva. Så om du gillar "efter apokalypsen"-filmer kan detta kanske vara något för dig.

Åter till Moskva. Jag vet inte om de spelat in hela, inget eller delar av filmen i Moskva, men jag tycker att de fått till miljöerna riktigt bra. Röda torget med det närbelägna köpcentret GUM är givetvis med, men även trådbussarna, Moskvafloden, byggställningar med nylonplast på och övrig arkitektur verkar vara otroligt realistiskt. Sen får vi se det vackra tunnelbanesystemet också.

Detta är inte världens bästa actionfilm, men den har något. Många sci-fi/action-filmer startar bra bara för att bli helt ologiska eller urballade. Även om det är en science fiction måste filmens logik hålla (den "världens" logik dvs). The darkest hour fallerar inte mot slutet, utan den är konsekvent. Inga nödlösningar, inga konstiga ologiska tricks. Därför tycker jag att den nästan får godkänt och kan rekommendera den till dem som vill se hjärndöd action med lite spänning. Dumb fun! 

En klart nöjsam film i Sommarklubben. Jag ger The darkest hour två Faradays burar av fem möjliga.

Betyg: 2/5