Booksmart (2019)

Fasen vilken bra film! Perfekta filmen för att visa upp vad vänskap är, kan vara eller borde vara. I detta fall vänskapen mellan två tjejer som just ska ta studenten.

Det första jag kom att tänka på när jag satt mig ner för att skriva några ord om ungdomskomedin Booksmart var hur mycket jag saknar John Hughes. Men denna film är kanske så nära man kan komma honom ändå. Som om John Hughes hade gjort en film 2019. Nu är det istället regidebutanten och tillika skådespelerskan Olivia Wilde som gjort Booksmart. Det är mycket kul.

Manus är skrivet av fyra veteraner från branschen. Båda delar är viktiga i en film som denna, en film som har hjärna, hjärta och så en hel del skämt under bältet. Det är inte en ren crazy-komedi, men heller inte tung som en indy-dramakomedi. Den känns besläktad med filmer som The Breakfast Club och Pretty in pink.

Filmer som denna lever också mycket på skådespelarna och denna film leds av duon Kaitlyn Dever och Beanie Feldstein. Kaitlyn sågs bland annat i Short term 12 och Beanie såg du i Lady bird. Båda två är väldigt bra, de känns helt äkta, en känsla som är så viktig i en film som denna. I filmen Lady bird som var så hyllad kände jag att just äktheten saknades. Booksmart är mycket bättre än Lady bird helt enkelt.

Birollerna är också besatta av riktigt passande och bra unga skådespelare. Jag tycker också att det var skönt att alla ungdomar var mer normala än vad de hade varit i en crazy-komedi. och då menar jag inte diversitet utan att de kändes mer troliga och naturliga i alla de former de kom i.

En av de mest slående sakerna med filmen var hur de har använt musiken. Det är modern hippety-hopp musik för nästan hela slanten och teamet bakom filmen har lyckats att lägga in låtar med texter som passar in extremt väl i handlingen. Men det är ändå när Lykke Li kommer på i slutet som jag skrek ut min förtjusning.

Allt som allt var detta en riktigt bra film. En stark fyra!

Betyg: 4+/5

Her (2013)

Samantha: Hello. I'm here.

Her är en helt galen film. Theo blir förälskad i sitt operativsystemet. Ja, du läste rätt! I en nära framtid bygger ett nytt operativsystem på AI, artificiell intelligens. Theo får hem sin nya dator och hon presenterar sig som Samantha. När hon startats upp börjar hon lära sig saker, utbildar sig och utvecklar en personlighet. Hon utvecklar känslor. Samantha och Theo blir förälskade. Andra människor blir vänner eller ovänner med sina operativsystem. Jag älskar detta. Det en fantastiskt spännande science fiction, inte fantasy-sci-fi med aliens som talar engelska, utan idébaserad sci-fi om en nära framtid där spännande filosofiska frågor behandlas.

Det var lite annorlunda att skriva denna revy då jag redan deltagit i grabbarnas podd och pratat om filmen, så denna text blir en liten repetition och kanske komplettering till podden. Vi hade ett skönt snack om denna film, gå gärna in och lyssna. Avsnittet hittar ni här på Har du inte sett den?. Vårt snack om Her är mellan 27:50 till 51:30, men lyssna på hela avsnittet när ni redan är igång för tusan.

Joaquin Phoenix är sannerligen inte en favoritskådis men han är magiskt bra i denna film. Han är med i princip varje scen och allt som ofta är han helt ensam i bild. Samantha voicas av Scarlett Johansson men henne ser vi alltså aldrig. Ändå är Joaquin så bra att han gör romansen mellan Theo och Samantha helt trovärdig. Jag skulle vilja säga att Phoenix faktiskt övertrumfar sin egen roll från The Master, så bra är han här.

Scarlett Johansson måste också få mycket beröm då hon endast med sin röst ger liv och kropp åt Samantha. Det känns som att hon verkligen är där hos Theo. Man lär känna henne i filmen. Som sagt, denna film kan ge en obehagskänslor när man tänker på den möjliga framtiden där människor till slut endast interagerar med maskiner. Isaac Asimov har skrivit en bra bok på det temat, The naked sun.

Jag hade inte läst på vilka som skulle dyka upp i denna film och en av de största överraskningarna var Amy Adams, en favoritskådis. Ni vet Amy Adams, från alla de där romantiska komedierna! Här i Her har hon blonderat hår och hon såg både yngre och smalare ut än hur jag kom ihåg henne och jag var faktiskt lite osäker på om det var hon först. Har Amy Adams en yngre syster tänkte jag. En snabb slagning på mobilen under filmens gång gjorde att jag slapp sitta och brottas med frågan. Tokigheter!

En skön detalj i filmen är att Theo egentligen inte är en enstöring. Visst, han är deprimerad efter en uppslitande skilsmässa i filmens inledning. Rooney Mara som spelar hans ex är dock helt normal, jobbar som advokat eller liknande. Filmen hade blivit sämre om Theo målats upp som en kuf för då hade konceptet att det i framtiden skulle vara helt normalt att bli ihop med sitt operativsystem kunna avfärdats för att han var en knasboll.

En av de häftigaste sakerna med bra sci-fi kan vara framtidsskildringarna i form av miljöer, kläder och hela städers utseende. I Her är det nästan som idag, men allt är lite off. Alla snubbar verkar vara hipsters som Markus var inne på. Byxorna är uppdragna till naveln. Filmen är inspelad i Los Angeles och Shanghai och jag älskade den lilla touchen med Shanghai och bilderna över nattens ljus fick mig att längta tillbaka dit. Fotot är mycket bra i denna film. Grymt stämningsfullt.

Filmen innehåller många favoritscener. Theos kompisrelation med Amy Adams är väldigt bra. Speciellt några scener i hennes lägenhet och i hissen minns jag väl. En av filmens roligaste scener är då vi får se dataspelet som hon designar, det om att vara en "perfect mom". Jag gillade också det spel Theo spelade, skärmen tredimensionell i rummet, han sprang genom att krafsa med händerna som om han gjorde "hundsim" och den lilla vita figuren som voicas av Spike Jonze själv.

Filmen har två sexscener vilka båda var mycket intressanta, dels den mellan Samantha och Theo, dels den med en tredje part inblandad. Speciellt den första var innovativ. En annan scen som jag tydligt kommer ihåg var dialogen mellan Theo och Samantha då han upptäcker hennes "otrohet". Mycket känslosam scen som känns så naturlig trots att den utspelas mellan en kille och ett os.

Scenen när Samantha och Theo spelade The moon song är nog ändå bästa scenen, i alla fall efter första titten.

Her är en film som gör att jag känner mig omtumlad, nyfiken, oroad, melankolisk och förhoppningsfull inför en framtid där filmmakare gör egensinniga och personliga filmer.

Och jag älskar slutet! Har du sett om filmen än Johan?

Med risk för en devalvering av högsta betyget följer jag mitt hjärta och ger Her fem fantastiska filmskapare av fem möjliga. Det är kanske Spike Jonze som ligger etta på "måste ses" listan?

Betyg: 5/5

Trailer.

Drinking Buddies (2013)

Drinking buddies var en komplex film. Jag fann det svårt att komma på vad jag vill säga om denna film. Slutet är öppet och det tolkades olika mellan mig och Fiffi som jag såg den med. När jag sedan träffade på Johan Sq någon dag senare hade han också sett den och han hade en tredje tolkning av filmens centrala budskap. Vad hände egentligen? Hur gick det för dem? Ska man se filmen "face value" dvs exakt det man ser sker, eller ska man söka sanningen under ytan, i det som inte sker eller inte uttalas? För mig slutade inte händelseutvecklingen där filmen slutade utan vi lämnade karaktärerna några steg före de rett ut sina relationer. Jag såg kanske något som inte fanns där. Såg jag något som Joe Swanberg (manus och regi) inte tänkt sig? Hoppas och tror inte det, filmen verkar tillräckligt genomarbetad för att innehålla lite mer tuggmotstånd.

Drinking buddies handlar om folk som dricker öl. Och jag som inte ens gillar öl speciellt mycket. Vad värre är att jag inte heller gillade de två huvudkaraktärerna Kate och Luke, kollegor på ett microbryggeri. De är mer än kollegor, de är bästisar på jobbet med en lite flörtig jargong pågående. Jag vet inte om de tänkt att vi i publiken genast ska gilla Kate och Luke, men jag fann dem båda ganska avskyvärda. Extremt jobbiga helt enkelt. Luke är bullrig, fysiskt närgången, oseriös och ganska äcklig i sitt skvättande med öl hit och dit. Kate är inte mycket bättre hon, en pojktjej i en manlig miljö som försöker passa in genom att vara mer vulgär och dricka mer än någon av grabbarna.

Kate och Chris

Filmen utvecklas till ett relationsdrama med Kate och Luke i centrum och där Kates pojkvän Chris och Lukes sambo Jill spelar avgörande roller. Chris och Kate bjuder med Luke och Jill på en weekend till Chris sommarstuga i Michigan. Där ute vid sjön sätts relationer, personligheter och känslor på spel.

Komplex film. Jag tycker att den var mycket intressant men jag har inte tagit den till mitt hjärta så mycket som jag kanske trott att jag skulle göra. Kate och Luke spelas av Olivia Wilde och Jake Johnson och allt eftersom under filmen börjar jag mjukna mer och mer inför deras karaktärer och skådespelarinsatser. Luke visar upp sidor som var helt klart trevliga. Den karaktär som jag gillade minst under hela filmen var Kate, och hon är något av en huvudperson så det blev lite knasigt.

Luke och Jill

De två birollerna Jill och Chris spelas av två favoriter i Anna Kendrick (Up in the air) och Ron Livingston (Office space) och jag tyckte att de var underbara båda två, både som karaktärer och i sitt återhållna skådespeleri. Filmens roligaste scen var när Jill och Chris var ute på hajk och de skulle äta lunch. Jill hade en arsenal av bra saker att ha på picknick i sin rygga. Hysterisk scen. Tyvärr missade jag vad som sades i slutet av den scenen och jag missade en viktig sekvens. Damn, dåliga ljudmixar på film!

Picnic med ostplattan

Olivia Wilde har helt klart fått den "stora" rollen i denna film och hon kliver på i stora steg och målar med den största penseln hon hittat i verktygslådan. Jag finner ibland dessa "showiga" prestationer lite falska och tröttsamma.

Drinking buddies var en av de filmer som man kan fundera mest på från årets festival och det är i min bok alltid ett bra betyg, men det funkade inte fullt ut för mig. Jag kan ändå rekommendera den och ge den ett riktigt högt betyg, men det är fanimej på håret att den fick ett snäpp lägre....

Jag ger Drinking buddies fyra arga bilförare av fem möjliga (visste du att den arga bilföraren är filmens regissör?)

Betyg: 4/5

Visningen gick ok. Filmen visades utan textning och speciellt under filmens första halva utspelades många scener i pubmiljöer eller liknande och då var det ibland svårt att höra vad de sa. Trist för en del av den viktiga dialogen gick då förlorad. Vi såg filmen på Park, aj det gör ont i rumpan bara jag tänker på det. Salongen var långt från full och jag trodde att jag skulle få fri sikt. Precis innan filmen kom igång dök de upp ett par och satt sig snett framför mig. Utan att bli allt för störd såg jag tydligt hur killen om och om igen skulle luta sig in och säga något till tjejen. Detta pågick under hela filmen. Det såg inte ut som att de var ihop, så jag kom fram till att han antagligen hårdraggade på henne. Lite synd om hon var sugen på att se filmen för han var både närgången och ivrig.

Kolla nu in Fiffi's revy. Drack hon upp sin öl eller lämnade hon halva kvar?

Alkoholister?