Tror det var min lillasyster som tipsade mig om Ben Stillers Zoolander för länge, länge sedan. Passade bra att se den nu för komiska Söndagar. För att det är en komedi. Sagt och gjort, nu har jag sett denna galna komedi från 2001. Om hans mål var att få med så många kända skådespelare och vanliga celebriteter som möjligt kan man tycka att han lyckades ganska bra. Listan av cast på imdb är imponerande 146 stycken lång. Passande nog har till och med David Bowie en roll i filmen, något som hade gått mig förbi så det blev en positiv överraskning. Bowie spelar MoC för en "walkoff" mellan Derek och Hansel mitt i filmen. Bowie är alltid skön.
Filmen som sådan påminner mig lite om Wet hot American summer som jag nyligen såg i och med en tunn handling med scener staplade på varandra som om det vore en episodfilm. Idén i denna film är att fånigt snygga manliga modeller är ointelligenta och att de är så korkade att de lätt kan duperas till att begå mord på världsledare. Enligt filmen har alla kända attentat, från Lincoln till Kennedy och alla andra utförts av unga manliga modeller. idén är jättekul men blir lätt uttjatat också. den skulle kanske passat som en sketch på SNL lika bra?
Istället ligger mycket av humorn och underhållningen i alla kända ansikten som poppar upp i cameos eller små, små biroller. Jag roas lätt av sådana tilltag och jag satt hela filmen igenom och smålog. Men som fullfjättrad komedi var den trots allt ganska svag.
Typ av humor?
Detta är ännu en ren komedi som inte har något annat att erbjuda. Komedi är flamsig och simpel. Skämtet att Derek bara har en min är kul men den dras om och om igen till förbannelse. Den numera så välanvända "duck face" körs av Derek redan här 2001. den lilla kärlekshistorien kan vara en av filmhistoriens tunnaste.
I och med att det mesta är överdrivet och fånigt träffar inte humorn lika bra som om filmen gjort på lite större allvar. Det finns flera ämnen som Stiller hade kunnat fira stora satiriska triumfer med om han valt att göra filmen i en annan ton. Grundtemat om missriktad utseendefixering, hela modeindustrins absurditet, konkurrens mellan snygga män istället för verklighetens dito mellan snygga kvinnliga modeller hade kunnat dras längre och vassare.
Filmkvalité vs. humorkvalité
Zoolander är en rolig film som är ganska dålig om ni förstår vad jag menar. Filmen är inte speciellt bra... Men samtidigt kan man inte undvika att skratta åt några roliga scener. En lättviktare inom komedifacket helt enkelt.
Manus vs. skådespelare
Dialogen är bitvis mycket fyndig, men om man räknar in handlingen i filmens manus måste den få underkänt. Filmen är inte speciellt engagerande och dess värde består av de scener där den simpla humorn funkar. resten av filmen blir som små transportsträckor mellan de roliga bitarna.
Däremot är många av skådespelarna roliga att se i filmen. Flera skådisar i små biroller stack ut som Natalie Portman i en cameo som försöker dölja att hon vill bli ihop med Derek, David Duchovny som ex-modellen som lyckas slita sig från modellagenturens järngrepp, Alexander Skarsgård som snygg men stendum rumskompis till Derek (förs bensinolyckan) och Winona Ryder i cameo.
Bland de större rollerna finns både ris och ros. Denna films visar med tydlighet att Owen Wilson är en klart bättre skådespelare än Ben Stiller. Jag gillar ändå Stiller, han är en av "the good guys", men Owen är bättre.
A family affair! Filmens kvinnliga huvudroll Matilda spelas av Christine Taylor som senare kommer ses i Dodgeball. Hon är riktigt tunn och helt färglös i denna film. Att Stiller valde henne var dock kanske inte så konstigt då Christine och han var gifta. De gifte sig år 2000, imdb antyder dock att de håller på att skiljas. En bättre kvinnlig lead hade kunnat lyfta denna film ordentligt. Däremot spelas Dereks manager Maury Ballstein av Bens pappa Jerry Stiller. Vi känner igen honom som Georges skrikande far i Seinfeld och här spelar han en liknande karaktär. Mycket underhållande som alltid!
SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)
En sensmoral: kan vara att man blir älskad av sin far och lycklig på köpet om man öppnar en skola för barn som inte kan läsa bra.
Två stereotyper: Jon Voight i rollen som Dereks far är den stereotypiska arbetarklassen som inte accepterar sin sons val, men som egentligen älskar honom ändå (speciellt när sonen blir hjälte). Kul också att se Vince Vaughn i en liten roll som en av Dereks svarte bröder.
Den andra stereotypen är den demoniska gruppen av onda industrimagnater som styr världen (The Omniscient Council of Vagueness), som tagna från en Bondfilm eller Captain America.
Tre tropes
a. Big Damn Heroes: när anti-hjältar räddar dagen och blir hjältar ändå. Här är det Hansel och maury som tillsammans med Derek "räddar dagen"
b. Answer cut: Mugato undrar hur de ska kunna hitta någon korkad nog... scenen klipps till en fotosession med Derek.
c. En massa shout outs till kända filmer; hjärntvättsscenen i A clockwok orange, inledningsscenen från 2001: A space oddyssey inklusive Also sprach Zarathustra och en scen från Gudfadern 2 (I know it was you, FREDO -- you broke my heart -- you broke my heart!)
Favoritkarakärer?
Hansel är favoriten. Maury är kul. De tre rumskompisarna i inledningen är mycket roliga, kanske därför att de bara fick en kort tid i filmen och inte hann bli uttjatade. Duchovnys handmodell J.P. Prewitt hade en större tyngd än någon annan i hela filmen. Milla Jovovich spelade Katinka, den bästa dominatrixen sedan Madame Vandersexxx i Eurotrip.
Trivia
Några övriga kända namn som syns i filmen; Donald Trump, Melania Trump, Paris Hilton, Billy Zane, Will Ferrell, Christian Slater, James Marsden, Jennifer Coolidge, Justin Theroux, Fabio, Cuba Gooding Jr., Lenny Kravitz, Gwen Stefani, Tom Ford, Heidi Klum, Victoria Beckham, Emma Bunton, Sandra Bernhard, Karl Lagerfeld, Donatella Versace, Lil' Kim, Fred Durst...
Omtittningspotential?
Njae, vet inte jag. Kan kanske ses om i goda vänners lag med stor mängd alkohol?
Slutomdöme
Bitvis ganska kul men tunn historia och något repetitiv gör att detta bara blir "helt ok".
Betyg: 2/5
