Visar inlägg med etikett Kevin Reynolds. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kevin Reynolds. Visa alla inlägg

onsdag 3 mars 2021

The Count of Monte Cristo (2002)


Ojojoj, denna gamla rackaren? Javisst. Jag blev så himla sugen på att se filmen på självaste nyårsafton. Ensam i lägenheten på grund av pandemins tvingande begränsningar ville jag fly verkligheten med svärdfäktning, överdådiga kostymer och den mest grundläggande av banala känslor - hämnd.

Historien om Edmond som blir kungligt fuckad av trion Mondego, Villefort och Danglars är en av litteraturens stora historier. Boken är såklart skriven av Alexandre Dumas. Creme de la creme av äventyr i historisk tidsera, även om jag gillar de glada historierna om de tre, fyra musketörerna från samme författare ännu mer.

Filmen är mustig och som sådan lever den mycket på sina skådespelare och här har man lyckats ganska bra. Jim Caviezel spelar huvudrollen innerligt och bland hans antagonister ser vi en sliskig Guy Pearce och en bra castad James Frain. 

Edmonds käresta Mercedes spelas av den vackra men för mig helt okända polskan Dagmara Dominczyk. Intressant nog dyker en mycket ung Henry Cavill i rollen som Albert. Lite jarring. Geralt of Rivia ju!

Till sist spelas Edmonds kompisar Abbe Faria och Jacopo av Richard Harris och Luis Guzmán, båda gör sina roller till full belåtenhet.

Denna film är över två timmar lång och en stor del av tiden läggs på fängelseön. Oskönt! Jag hade helt klart hellre sett mer av hur Edmond konstruerar sin hämnd på de tre banemännen. Det är den delen av historien som är mest fängslande. Det jag saknar är mer av planering och genomförande av hämnderna, samt reaction shots på de olyckliga när de inser att Edmond har återgäldat sveket med ränta.

Filmen fyllde sin uppgift och resan mot ett nytt och förhoppningsvis bättre år upplevdes som kortare.

Betyg: 3/5

fredag 26 december 2014

Fandango (1985)




Sista filmen av de gemensamma slank in i projektet på ett bananskal då jag och Movies-noir hade svårt att hitta filmer som ingen av oss sett. Jag blev uppmärksammad om filmen via killen som startade A Life in Movies-blogathonen. Han har en blogg som heter Fandango Groovers Movie Blog. Han verkar hylla filmen som en besatt och jag blev nyfiken. Jag har gått och funderat på filmen en längre tid och undrat om det kanske var en bortglömd pärla bland åttiotalsfilmerna.

Filmen kom ut 1985 och vi ser en ung Kevin Costner som den extremt arrogante men ack så osäkera unge mannen Gardner som söker sin plats i den ömtåliga åldern runt 20 år. Han ser till att bröllopet mellan hans bästa kompis och hans före detta flickvän går om stöpet.  Gardner fuckar upp deras planer eftersom det inte handlar om honom själv. Därefter duperar han sina närmaste vänner att hänga med på en road trip. Han manipulerar därefter den svage i gruppen Phil, en underhållande Judd Nelson, att stå för bil och bensin. De ska åka och besöka en nedgrävd vän ute i öknen i södra Texas eller New Mexico.


Filmen har en vibb som påminner om den i Stand by me med nostalgin, vemodet och gamla vänskapsrelationer som håller på att omformas. I denna film är dock karaktärerna mindre älskvärda. Jag finner mig istället bli mer eller mindre irriterad på alla inblandade, från brudgummen som flydde sitt bröllop till Costners översittartyp. Han är verkligen inte en trevlig person, oavsett slutscenen i filmen.


På tal om slutscenen, bröllopsscenen. Det var länge sedan vi såg något så orealistiskt i en film som verkade ha ambitioner att vara realistisk. Eller hade den inte det? Även fallskärmsscenen var åt fanders orimlig. Jag förstår inte vilken ton filmmakarna ville sätta. Var detta en dramakomedi eller var det en svart komedi inom absurdismen? Om den var det första misslyckades den att få mig att tro på händelserna, och om den skulle vara det andra så misslyckades än mer gravt.


Jag fann inte mycket att hänga upp varma känslor om filmen på men den är inte genomusel. Road trips är oftast underhållande. Man vill se vart de är på väg och vad de finner när de kommit fram. Tyvärr gjorde inte svaren på min undran mig mycket klockare eller gladare.

Jag ger Fandango två svaga framtidsutsikter av fem.

Betyg: 2/5

Låt oss se vad vad de övriga Decennier-deltagarna tyckte om road trippen. Tyckte de att planen att åka snålskjuts med tåget var smart?
Movies-Noir
Jojjenito
Sofia
Fiffi (senare om dagen)