Bill & Ted Face the Music (2020)

Tja, hur stor var chansen egentligen att Bill & Ted Face the music skulle vara bra? Kanske inte speciellt stor, men jag ger ofta komedier chansen. Dels för att det är så kul när de är ...kul, dels för att humor är i högsta grad subjektivt och imdb-betyg och kritikers utsagor är därmed extra svårbedömda just för komedier. Och till sist är ju ändå de två gamla "Bill & Ted"-filmerna nostalgiska klassikers, så klart jag ville ge den chansen. Och jag slog till och avnjöt denna komedi på min födelsedag.

Men ack, inte ens det hjälpte denna film i mål. Ouch, detta var inte kul. Nej det är en rejält svag och totalt harmlös film. Även om en komedi inte når hela vägen hem kan de i bästa fall erbjuda några bra skämt, gärna icke-pk eller så kallade slag under bältet. Men denna film har ett manus som skrivet av någon tant inom Hem och Skola från sjuttiotalet.

Keanu Reeves och Alex Winter ser bara gamla ut, deras manér och uppträdanden som Ted och Bill är inte nostalgiskt charmigt i mina ögon snarare bara gammalt på det dåliga sättet. Keanu ska nog hålla sig till sin John Wick ändå.

De två bra karaktärerna var William Sadler som Death och Anthony Carrigan, ni vet NoHo Hank från Barry, i rollen som mördarroboten Dennis Caleb McCoy. De var båda ganska roliga.

Sista scenen var så gullig att den nästan blev briljant. Alla sjunger om fred, kärlek och förståelse för alla människor på jorden...

Betyg: svag 2/5

Red 2 (2013)

Sarah: Should you eat that? Is that safe?
Marvin: It's before they had that, hrm, "sell before date" stuff.
Sarah: Oh.

Redan den första Red-filmen var en hejdlöst underhållande liten aktionkomedi som lättade upp i höstmörkret men som kanske inte direkt gjorde några djupare filosofiska intryck hos tittarna. Men inte minst för att kunna njuta av och uppskatta de tunga "viktiga" filmerna behövs dessa lättviktare också.

Nu har vi fått en uppföljare i Red 2 och åter igen möter vi Bruce Willis, John Malcovich, Mary-Louise Parker och Helen Mirren. Denna gång får vi också träffa Anthony Hopkins, Catherine Zeta-Jones, Brian Cox och David Thewlis.

Jag känner mig trygg med farbrorn Bruce Willis och även om han varit med i en rejäl dos ruttna filmer väljer jag fortfarande gärna filmer där han är med. Han levererar som vanligt på en hög nivå i denna film. Men den skådespelare som jag finner allra bäst är John Malkovich som balanserar på överspelets slaka lina men på något sätt lyckas landa på rätt sida. Han är helt underbar som den paranoide hemlige agenten Marvin.

Våra leading ladies sköter sig också bra. Mary-Louise Parker som vi gillat ända sedan hennes dagar i tv-serien The West Wing är kul som nyfiken nybörjare inom agentyrket och Helen Mirren som Englands farligaste kvinna har sina höjdpunkter. Scenen mellan henne och Brian Cox där fotfestishismen kommer i fokus är hysterisk.

De två tyngsta namnen bland nykomlingarna är dock besvikelser. Anthony Hopkins, var inte han bra förr i tiden? Nu verkar det som att han försöker tillaga en pytt i panna på gårdagens roller och insatser. Han balanserar likt Malkovich också på en slak lina, men han lyckas inte föra in något nytt eller fräscht i sin roll.

Även CZJ är tyvärr lite tråkig i denna film. Henne kan man kanske inte anklaga för att ha varit mästerlig inom skådespeleriet någon gång. Men när hon ålade sig bland laserstrålarna i en film med Sean Connery kunde hon i alla fall bidra med något gott för ögat. Här ska hon spela en yppig rysk agent men hon faller platt.

Roligaste nykomlingen blir istället David Thewlis som vi känner som Remus Lupin i Harry Potter-filmerna. Här spelar här den besynnerlige The frog. Han var med i en enda kort scen, men jag lade mycket väl märke till honom.

"Detta är vad det är" som man säger i podcast-världen. Detta är en rolig och i hög grad underhållande actionkomedi som passar perfekt när man är sugen på en sådan film. Och den är lika bra som ettan!

Jag ger Red 2 fyra massförstörelsevapnen av fem möjliga.

Betyg: 4/5