Gustav Holsts Planeterna, Stockholm (2023)

Berwaldhallen, Stockholm, lördagen den 21:e januari 2023

Nästa besök till Berwaldhallen blev en bit in i januari. Även denna gången en matiné på lördagseftermiddagen. Jag såg mycket fram emot att få se och uppleva Planeterna, färdigställd 1917. Verket är omtyckt och ses som en föregångare till filmmusiken, speciellt för science fiction. Jag var stoked.

Tillställningen anfördes av Daniel Harding, chefsdirigent för Sveriges Radio Symfoniorkester. Konserten inleddes med den svenska sopranen Johanna Wallroth som framförde Sju tidiga sånger av Alban Berg. Det var mycket vackert. 

Efter pausen där gästerna kunde läska sig med vin, kaffe eller vatten och allahanda snacks strosade vi in i konsertsalen igen. Jag hade återigen funnit min plats på rad åtta på parkett men denna gång i mitten av raden. En helt perfekt plats som det kändes. Stolarna är stora och raderna står inte för tätt så även mitt i raden sitter man otroligt bekvämt. Det är en stor förbättring än de eländigt trånga raderna på parkett i Konserthuset.

Planeterna har sjusatser, sju planeter i vårt solsystem. Den inleds med Mars och avslutas med Neptunus. Alla planeter utom Jorden och Pluto (som upptäcktes 1930). En bit in i verket hade jag skönt embryon för the Imperial March. Det fanns fler passager som påminde mig filmmusik från Psycho och Jaws bland andra.

Planeterna är ett filmiskt verk, ett smörgåsbord för kompositörer av dagens filmmusik. Jag tyckte det var underbart att låta tankarna fladdra iväg och sjunka in i bilderna som bildades i huvudet till musiken. 

Hela konsertens mest spektakulära del var dock avslutningen, Neptunus, där en osynlig kör tar oss in i mål. De stod gömda uppe på hyllan bakom publiken. Jag vände mig om och spanade men de syntes inte från parkett. De sista tonerna från musiken och kören ebbar ut långsamt så att man till slut inte kunde avgöra när den sista tonen förbyttes till tystnad, som en disig horisont över havet under en solnedgång. Harding höll publiken i ett stenhårt grepp och vi jublade inte förrän han gav tecken. Extas!

Nästa besök till Berwaldhallen blir senare i vår då Beethovens femma ska segra. Det blir något annat!