fredag 23 april 2021

Vertigo (1958)

 

Detta var nog andra gången jag såg filmen, men det kan ha varit tredje gången gillt också. Nu föll i alla fall polletten ner fullständigt. Vilken fantastiskt spännande film. De psykologiska förvecklingar som James Stewarts karaktär Scottie och Kim Novaks karaktärer snärjs in i är mycket tilltalande. 

Filmen är både obekväm som attans och mysig på ett sätt. Det obekväma är den blåsning Scottie råkar ut för, hur han och Judy faller för varandra utan möjlighet till lyckligt slut. Konsekvenserna av hennes medhjälp till mord är inte det lättaste att skaka av sig. Filmen är inte ens en moralkaka, men denna typ av brott tendera komma upp till ytan... Samtidigt har filmen en skön stämning och under första halvan är den drömsk till en grad som får mig att nästan tro att den har element av magisk realism.

Filmen lovordas med rätta av både recensenter och branschfolk och vi pratar oss också varma om filmens förträfflighet i veckans avsnitt av Shinypodden. Vi sjunger med i hyllningskören trots att vi faktiskt lyckas ha en hel del olika tolkningar av vad som händer i filmen, mestadels på det psykologiska planet. Det handlar om Scottie, Madeleine/Judy och Midge, samt relationerna dem emellan. Lyssna på avsnittet för bövelen.

Efter första titten var jag avvaktande positiv men inte blown away, men denna gång uppskattade jag den fullt ut och jag kund med glädje möta mina poddbröder i det högsta betyget.

Betyg: 5/5





2 kommentarer:

  1. Jag såg Vertigo när jag hade ett litet Hitchcock-temma på bloggen, och då blev det tredje gången jag såg den. Den är bra men jag föll inte alls för den på samma sätt som du. Miss Ellie var jag t ex inte speciellt road av alls. Nå, alla kan inte tycka om allt.

    https://jojjenito.com/2013/05/18/hitchcock-vertigo/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd att den inte föll dig i smaken. Men även värdens bästa film kan tydligen inte vara för alla. :)

      Miss Ellie, LOL. Tala om ikonisk roll som överskuggar alla andra roller...

      Vet inte om du lyssnat på podden, men jag var nog den av oss som var minst förtjust i den karaktären. Jag förstår Hitchs idé med henne, men fann henne trots det ganska enkelspårig som den där trygga och stabila men trista kompisen som vill vara mer än kompis men bara blir behandlad som en kompis hur mycket hon än försöker... Been there, done that.

      Radera