Les diaboliques (1955)

 

Som en del av förberedelserna inför poddningen om Vertigo gav Joel oss i uppgift att se Les diaboliques. Franske regissören Henri-Georges Clouzot lyckades knäppa Hitchcock på näsan och landa rättigheterna till boken som ligger till grund för filmen. Hitch hämtade sig och köpte rättigheterna till författarnas efterföljande bok och på gjorde Vertigo.

Jag hade hört talas om filmen då den finns med i Criterion Collection och då vet man att den anses som något av en klassiker, men det är långt från helt säkert att filmen är bra, i alla fall i mina ögon. Men denna gång föll det mycket bra ut. Detta var en mycket positiv överraskning! Tack Joel för extrauppgiften.

Filmen är en thriller och som sådan mycket nervpirrande. Det finns några scener i filmen som gjorde att jag glömde att andas när jag såg dem. Det var inte långt från hjärtinfarkt några gånger där. 

Utan att gå in på filmens handling kan jag bara konstatera att den är superintressant. Det känns som att den franske regissören kunnat ta sig något större friheter än vad Hitchcock antagligen skule kunnat gjort inom studiosystemet i Hollywood. 

Skådespelarna är överlag mycket bra med fokus på de två kvinnliga huvudrollsinnehavarna, Simone Signoret och Véra Clouzot. Den olyckliga frun i filmen spelas den senare och hon var också gift med regissören i verkliga livet. Hon var sjuk under inspelningen och dog fem år senare. Quelle tristess.

Filmen känns fräsch för sin ålder. Den går i partier lite långsamt men i mitt huvud känns den modern, kraftfull på gränsen till djurisk. En film som jag kan rekommendera helhjärtat.

Betyg: 4/5