söndag 24 mars 2019

Doctor Who - Series 6 (2011)


Det står klart att Doctor Who inte är superbra hela tiden. Series 6 är snarare tämligen svag och antagligen den svagaste säsongen hittills. Eller är det jag som tröttnat på konceptet? Men det är också klart att karaktärs- och relationsutvecklingen sker framför ögonen på oss i alla avsnitt, också de sämre. Därför är det svårt för mig att helt bortse från en svag säsong som denna. Helt plötsligt överraskar serien med ett pang-avsnitt då all investerad tid omvandlas till starka ögonblick. Så har serien varit och kommer säkert fortsätta att vara.

Denna säsong handlar om Doktorn, hans följeslagare Amy och Rory, den enigmatiska River Song, fienden The Silence och doktorns död. Även om jag håller med om att The Silence är en bra motståndare, så fort man inte ser dem glömmer man dem, är säsongen svag.

Trots att vi har en show som byter ut sina huvudpersoner i hjärtskärande avsnitt lite då och då kände jag nu att nästan alla "stakes" helt plötsligt saknas. Det är förödande för en show som denna, som lever på starka känslor om just det, "stakes". Med en strid ström av tidsresor och parallella verkligheter känns det aldrig som att någon egentligen är i fara. Hur många gånger har Doktorn, Amy och Rory egentligen dött de senaste säsongerna? "Show runner" Steven Moffat måste ta tag i detta och skärpa upp tonen i serien. Saker som händer måste ha betydelse, konsekvens måste finnas i vad som händer annars faller hela dramat.

Vid en snabb koll var det bara ett eller två avsnitt som var riktigt bra denna säsong, framför allt avsnittet "A good man goes to war". I det visade doktorn på lite ilska, vrede och jävlar anamma. Det var något som jag märkte att jag saknat när jag väl såg det i avsnittet. Avsnittet "The Doctor's wife" var också nämnvärt på grund av känslor.

Jag kan nu efter två säsongen med den elfte Doktorn konstatera att jag inte tycker att Mat Smith är speciellt bra i rollen. Jag gillade David Tennant som den tionde Doktorn mycket mer. Nåväl. Karen Gillan är bra som följeslagare men Arthur Darvill är mycket blek som Rory. Deras äktenskap tar för stor plats och börjar bli allt för trist att följa.

Säsongen höjdpunkt blir kanske att James Corden återsågs i det fristående avsnittet "Closing time"?

Nåväl, on we go.

Betyg: 2/5 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar