A Christmas Carol är skriven av Steven Moffat. Han ville göra något på Charles Dicken's klassiska saga. Han skrev också in en av sina egna rädslor från barndomen, den om att det simmar omkring hajar bland molnen och att de kan dyka ner och äta upp honom. Som antytts tidigare måste man tåla en del fånerier om man ska ta sig igenom Doctor Who som serie. Nu är i och för sig inte barns rädslor något att fnysa åt och med hjärtat på rätt ställe blir denna julsaga ganska bra ändå. Speciellt den andra halvan blev bara bättre och bättre och för mig som knaprar dödsångest och kan dricka mig full på vemod var avsnittet riktigt upplyftande!
Vi tar vid direkt efter Amys och Rorys bröllop och jag gissar att de är på någon form av bröllopsresa. Rymdtransporten som de är fast i påminner oroväckande mycket om Star Trek. Hur tänkte Moffat där egentligen? Amy springer omkring i sin porriga polisuniform hela tiden och showen kommenterar till och med hennes korta kjol. Kanske ett bra sätt att desarmera en explosiv fråga...?
Rory är lika menlös som alltid. Lyckligtvis handlar avsnittet mest om Doktorn. Här åker han jojo i tiden för att "programmera om" en kall gammal gubbes psyke så att han när det gäller ändrar på sitt beslut och inte låter alla passagerarna på Amys skepp gå under i ett hav av eld och lågor.
Den vresiga gamla gubben spelas av ingen mindre än Professor Dumbledore himself. Han har en behaglig röst men jag är inte lika slagen av att Gambon ställde upp för rollen som internet verkar vara. Då var det mycket mer roligt att James Corden var med i senaste säsongen till exempel.
Abigail Pettigrew är ljuvlig. Hon spelas av Katherine Jenkins som var (är?) en sångerska till yrket. Hon ställde upp i detta Doctor Who-avsnitt som en kul grej som det verkar. Men hon fungerar bra som avsnittets dramatiska centralfigur.
Efter julavsnittet ska man se minisoderna "Space" och "Time" som BBC sände en månad före Season 6 startade. Precis som "Meanwhile in the Tardis" är dessa skrivna av Moffat och mycket lustiga. Här gör de ännu tydligare en grej av Amys korta kjolar. En mycket lustig självrefererande metahumor. Karen Gillan är i sitt esse när hon flörtar med sig själv... Jag är inte mer än mänsklig och förstår Rorys tanke till fullo. Jag hade också fått en örfil av Amy, helt klart.
Tja, det blir tidsloopar som vanligt och ett tag har vi två Amys. Jag hänger inte med i hur Doktorn egentligen löste problemet med att TARDIS hade valt att gömma sig inne i sig själv, men det är nog inte poängen med dessa små episoder. Det är den karaktärsdrivna humorn som står i första rummet här. Mycket underhållande!
A Christmas carol får betyget: 3/5
Dubletten "Space" och "Time" får betyget: 4/5
"Space" och "Time"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar