måndag 3 september 2018

The Hudsucker Proxy (1994)


Lika underbart som det det när bröderna Coens använder sitt fantastiska filmskapande till att göra bra filmer, lika frustrerande är det när de gör usla filmer på ett bra sätt. Jag menar, varför kasta bort bra foto, score, klippning och allt annat på smörja? The Hudsucker proxy är en bisarr komedi som bara gör mig mer vaksam mot brödernas tendenser till att vara elitistiska och pretto. Är det så illa att de hånar publiken? "Titta så smarta vi är. Ni fattar inget!" Låt oss hoppas att det inte är den känsla de söker med sin film, men det är ändock känslan jag får.

De har slagit på stort och som det verkar inte kompromissat på en endaste liten detalj - förutom manus då. Allt är som vanlig tipp topp med det filmtekniska men vad är det vi får se? Filmen misslyckas katastrofalt med att få mig engagerad eller känna sympati för någon av karaktärerna eller något som händer i filmen. Och i slutändan är en komedi som inte är rolig alltid ett misslyckande.



Jag och Carl försöker bena ut vad filmen innehåller i veckans avsnitt av Shinypodden. Den är som en mix av genrer, som om bröderna kommit ut från filmskolan och velat trycka in alla referenser de kände till i en och samma film. Enligt uppgift i podden skrevs detta manus före de gjorde sin första film (Blood simple).

Ibland känns filmen som en fars, ibland som en film noir, ibland som en screw ball comedy, ibland som en satir, ibland som en mörk tragedi. Inget i storyn är unikt eller speciellt roligt, allt är som hoprafsat på måfå. Karaktärerna är alla med ett undantag usla. Det gäller Tim Robbins byfåne till huvudperson vilken var långt från "the original jerk" (Steve Martin). Paul Newmans elake affärsman var chockerande blek och hade inget av Gordon Gekkos karisma. Jennifer Jason Leigh må ha övat på högklackat och att skjuta av snabba repliker men hon är ingen Hildy Johnson. Den enda karaktär som var roligt spelad och som gav mig en kittling av intresse var Mr Hudsucker själv, förträffligt spelad av Charles Durning. Hans flygfärd från översta våningen till gatunivån var en höjdpunkt. Tyvärr var han med mindre än fem minuter i hela filmen om jag skulle våga gissa.

Nej, alla kära lyssnare och läsare som gillar denna film. Tyvärr jag ser det inte.

Jag ger The Hudsucker Proxy en katastrof av fem möjliga.

Betyg: 1/5 

Lyssna eller ladda ner poddavsnittet här. Denna och andra säsonger av podden finner ni på shinypodden.se








6 kommentarer:

  1. Intressant... "Pretto" är det sista jag tänker på i samband med den här filmen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vara väldigt bra på en sak och sedan medvetet gör sämre än sitt bästa kan vara en variant av "pretto" i mina ögon... :-)

      Radera
    2. Då har vi olika definition av pretto :)

      Radera
    3. Ok, det är möjligt att jag har en för vid definition av ordet pretto (pretentiös). Jag skulle nog ha använt något av uttrycken tillgjorda eller poserande istället.

      Radera
  2. Åh, agree to disagree. Hudsucker Proxy tycker jag är jättefin, men jag håller med om att det är väl främst ett fint foto och fin stämning än ett särskilt originellt scenario. Det är en film som skapar en egen värld som är konsekvent och funkar, för mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att Sofia också är inne på att det är en saga och i sagans värld får det ju skapas nya världar. Det är fine, men det betyder samtidigt inte att det blir bra gjort per automatik. Och oavsett realistiskt eller en sagovärld så funkar det inte på mig. Agreed! :-)

      Radera