fredag 3 juni 2016

Il Grande Silenzio (1968)



"One of the greatest films of the genre" och "Corbucci's masterpiece" står det på Wikipedia om denna film. The great silence är en revisionistisk spagettivästern som överraskar mig trots min relativa ovana att se film från denna subgenre. Den går emot de vanliga konventionerna som gäller inom genren, inte minst i slutscenen. Musiken är dock komponerad av Ennio Morricone vilket gör att man känner sig hemma i spagettin, och filmen är på italienska vilket är coolt.

Corbucci spelade in denna film två år efter Django, en film som jag skrev revy om nyligen.


Jag blev varse och nyfiken på filmen när den dök upp på diverse bästa-listor över västernfilm, dessutom har den en snygg poster som lockade mig. Sen skadade det inte att filmens antagonist Loco spelas av ingen mindre än den galne Klaus Kinski.

Filmen handlar om en stum revolverman som tar på sig att beskydda ett gäng (snälla) brottslingar mot en korrumperad lagman och en massa hemska prisjägare. Filmen utspelas i ett snöigt och bergigt landskap i slutet av 1800-talet. Huvudpersonen bär likt många andra hjältar i denna genre på en våldsam historik och har en hämnd att utkräva. Temat påminner lite om det i Clintans film Pale rider (1985). I en nästan laglös värld går ingen säker och prisjägare går bokstavligen över lik för att kunna fånga in och leverera brottslingar med ett pris på sitt huvud. Att sedan de korrumperade lagmännen utfäst belöningen på de så kallade brottslingarna i maskopi med prisjägarna är en olycklig omständighet!


Filmen inleds väldigt starkt och avslutas ännu starkare. Däremellan återkommer många av samma saker som vi känner igen från regikollegans Leones filmer. Vi får bland annat en flashback som förklarar huvudpersonens bakgrund och motiv. Denna film utspelas dock helt i ett vinterlandskap och det adderar en speciell känsla av kyla och blött till skillnad från Leones varma och ökendammiga filmer. Även om denna film inte är riktigt lika våldsam som Django är den i alla fall mer våldsam än Clintans/Leones spagettivästerns. Det är lite vederkvickande då det bryter med mina förväntningar.

Skådespeleriet är som ofta i genren inte speciellt mycket att skriva hem om. Jean-Louis Trintignant i titelrollen klarar sig dock relativt sett bra. Han är lustigt nog mycket lik Clintan i flera vinklar. Roligast är nog ändå Klaus Kinski som spelar galen och han kan ju det där med att spela just galen.

Tillsammans med Django är kanske detta de två spagettivästern man bör se om man vill bredda sig det minsta utanför Serigio Leones kvartett av världskända filmer från 1964-67. The great silence är i vissa avseenden den mest imponerande av dem alla, Leones filmer inklusive.

Jag ger Il Grande Silenzio tre avskjutna tummar av fem möjliga.

Betyg: 3/5



6 kommentarer:

  1. Önskar dig trevlig helg och tackar för kicken i baken tror Movies noir nämnt denna. Kinski är alltid sevärd - ryslig filur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och en trevlig långhelg tillbaka!

      Klart sevärd film skulle jag säga. :-)

      Radera
  2. Ah härliga tider! Du fortsätter att gotta dig i westernträsket! Yes sir!
    Cred! Denna kan jag dock inte sätta upp på min sett-lista! Illa! Kanske måste åtgärda?

    Och som vanligt; Ha en GO HELG! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahh, har jag lyckats se en film som inte ens western-Steffo sett? Det var inte illa. den är väl värd en titt. Lite annorlunda.

      God långhelg tillbaka!

      Radera
  3. Mmm, denna har jag hört mycket gott om, dags att ta sig en titt. Men bara 3 av 5? Varför ändå bara mellanbetyg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt klart värd en titt. Mycket nöje! :)

      Jag har en skev betygsskala där filmer som är värda mellanbetyget får 2/5. Från och med 3/5 och uppåt är det bra betyg, bra film, film som kan rekommenderas. Jag tycker det är ointressant att gradera dålighet och lämnar hela tre betygsnivåer till de bra filmerna (betygen 3, 4 och 5).
      :-)

      Radera