fredag 12 februari 2016

Spotlight (2015)


Jag hade extremt höga förväntningar på Spotlight. Och alla dessa förväntningar uppfylldes med råge. Damn, vilken bra film detta är. Filmen är helt klart den bästa journalistfilmen sedan All the president's från 70-talet. Och precis som sin föregångare är det en BOATS, based on a true story. Spotlight är namnet på den del av stortidningen The Boston Globe där ett litet team av grävande journalister gör längre och mer djuplodande reportage. Vintern 2001-202 publicerade den en lång rad artiklar om pedofilskandalen inom den katolska kyrkan i Boston med omnejd. Detta blev snöbollen som kom i rullning och växte som en löpeld genom USA och övriga världen. En massa liknande härvor började nystas upp "all over the place" som man säger.

Som en klassisk journalistfilm är Spotlight en pratig och intellektuell film. Jag älskar miljöerna; samarbete, gräl eller firande på redaktionen, två luttrade journalister på baren efter en lång arbetsdag, de hårt arbetsbelastade journalisterna hemma med familjen när de mentalt är kvar på jobbet. Bilden av grävande journalister har sällan varit så romantiserat i mina ögon som i de bästa filmerna i denna genre, och Spotlight likaså.


Skådespeleriet är ypperligt. Jag älskar Liev Schreiber, Rachel McAdams, Michael Keaton, Mark Ruffalo och Stanley Tucci. Tala om en pretty fucking awesome ensemble cast. Rachel McAdams går från klarhet till klarhet. "The Station Agent"-regissören Tom McCarthy har regisserat filmen och jag tycker han lyckats suveränt. Jag var helt inne i filmen från första bildrutan.

Jag brukar inte prioritera filmer bara för att de är "viktiga" filmer. Ofta kan jag känna mig skriven på näsan när en filmmakare ska trycka ner sin politiska åsikt på mig. Detta problem uppstår dock inte för mig med Spotlight. Dels för att historien berättas så neutralt den kan berättas givet det underliggande ämnet. I mina ögon fick vi väldigt få pekpinnar från regissören och teamet bakom filmen. Jag skulle om något kunnat önska mig fler pekpinnar i detta fall. För att om någon film känns "viktig" så är det denna. Den visar hur ett genomruttet system tillät genomonda handlingar ske och ske om igen.

Som någon säger i filmen "If it takes a village to raise a child, it takes a village to abuse them. That's the truth of it."


Detta är en film som är bra både som film, en suverän film dessutom, och för att den har en viktig historia som den berättar.

Det intressanta är hur motarbetade journalisterna blev av alla delar av samhället, inte bara av dem som utfört de vidriga brotten. Det framkommer att i princip alla institutioner i samhället; polisen, politiker och rättsväsen visste om vad som hände, men man vände ryggen till. Någon motiverar detta med att kyrkan gör ju så mycket nytta för folk att ingen vill att kyrkan ska skadas. Dessutom gav sig prästerna oftast på barn ur fattiga familjer, oftast med en ensamstående mamma, oftast djupt troende. Som att plocka godis ur barns händer. Fast något annat och inte lika mysigt...


Sedan den katolska kyrkans hantering av alla pedofiler bland prästerskapet blivit känt efter artiklarna startades flera utredningar startats överallt i världen. I slutet av film listas fler städer där liknande härvor uppdagats. Hela  filmduken fylldes med en lista med städer skriven i liten font i fyra eller fem kolumner. Det var så många ställen att jag hajjade till, och en person i publiken bakom mig flämtade till ljudligt av chocken av hur lång listan var. Sedan byttes bilden till ännu en lika lång lista till. Och sedan byttes det till ännu en lika lång lista. Och till sist en fjärde sida helt fylld med ställen där pedofiler inom kyrkan kommit i dagen. Fyra fyllda sidor med liten font, städer över hela världen, inte bara i USA.

Skandalen i Boston visade att kyrkan hade hållit ett 70-tal pedofiler bakom ryggen bara i Boston med omnejd. I eftertexterna kunde vi läsa vilket "straff" den högsta ansvarige i Boston, kardinal Bernard Law, fick efter skandalen. Han var tvungen att sluta sin tjänst i Boston, men han fick snabbt en ny tjänst i Rom, utsedd av påven själv.

Nähä, det var kanske inte så farligt ändå då?

Betyg: 5/5 



Andra bloggar som sätter ljuset på denna film:
Jojjenito - om film
Rörliga bilder och tryckta ord
Har du inte sett den?
Movies-Noir
Fiffis filmtajm
The Nerd Bird




10 kommentarer:

  1. Oj, en femma att matcha Steffos -- kul! Vad var det du gillade med Rachel McAdams? Jag tyckte själv att jag fick ut rätt lite av hennes insats

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon var bara bra. Med små medel fick hon fram en person som kändes på riktigt. Vill gärna se om filmen och kan då kanske pin pointa mer. Men det var några scener om kvällen när hon var hemma och vände och träffade sin pojkvän några minuter som var starka kommer jag ihåg i alla fall. Sen några scener när hon sökte efter offer var också bra.

      Jag gillade alla huvudkaraktärerna, suveränt skådespeleri rakt över lag. En riktig filmfilm som Jojje brukar uttrycka det..

      Radera
  2. Vi är HELT eniga här! Damn vad bra detta är!!

    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul!

      Åtminstone en till som inte fegar bakom en fyra! ;-)

      Detsamma!

      Radera
  3. Svar
    1. Javisst. Tredje femman från 2015-skörden. :)

      Radera
  4. det blir nog en titt så småningom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter bra, såklart du ska se denna. :-)

      Radera
  5. Härlig text om en lika härlig BOATS-film. Journalist-nostalgin stod som kvastar ur öronen på mig, vilket myyyyys. Tyvärr finns få sådana där grävredaktioner kvar. Mycket gubbar med vita/rutiga skjortor, trots det blev det aldrig trist. Mest lyste Ruffalo, Schreiber och Tucci i mina ögon. Har du spanat in det riktiga "Spotlight"-gänget? Finns en del kul läsning om hur de gjorde filmen. Jag har länkar i min recension :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en underbar film som jag längtar efter att se om. Jag såg dina länkar och har kollat in några av dem. Kul med videon med Ruffalo och hans gubbe. :-)

      Radera