Security Guard: You can't get a address without an address. You can't get a job without a job.
Kommer ni ihåg Meek's cutoff? Den långsamma men så spännande westernfilmen från Kelly Reichardt. Hon har gjort en fyra-fem långfilmer totalt sett. Jag har varit nyfiken på henne sedan jag hörde om henne på Filmspotting och nu med 2008 i fokus tog jag och såg hennes Wendy and Lucy. På annan tid och plats såg filmbloggarkompisen Fiffi också denna film och vi bloggar båda om denna idag i en liten mini-blogathon.
Filmen har en mycket enkel handling. Indie-drottningen Michelle Williams spelar Wendy en ensam ung tjej på drift genom nordöstra USA på väg mot Alaska och förväntat jobb inom fiskeindustrin. Alaska representerar den sista platsen man kan ta sig för att bygga ett liv. Förr var det "go west" mot Kalifornien.
Med sig på sin resa har hon sin älskade hund Lucy. I en liten håla i Oregon rasar bilen ihop, Wendy åker dit för snatteri och Lucy försvinner medan Wendy sitter inne på polisstationen en hel dag.
Det händer inte så mycket i denna film. Wendy går omkring och letar efter sin hund. Hon pratar med en vakt utanför ett shoppingcenter. Detta är amerikansk diskbänksrealism i högsta grad vilken inte är samma sak som den svenska diton, men vissa likheter skönjs. Wendy har en mycket snål budget för sin resa och det verkar som att hon inte har en enda person att ty sig till i världen. Hon ringer hem till sin syster och svågern men det verkar som att den relationen inte är på toppen. Hur gammal är hon? Är hon ens fyllda arton?
Stämningen i filmen är sorgsen, känslor av hopplöshet och melankoli. Allt eftersom kryper Michelle Williams tolkning av Wendy in under huden på mig. Filmen växer obemärkt och jag blir indragen i historien mer. I filmens första scen nynnar Lucy för sig själv, som om att hon försöker trösta sig. Den lilla melodin återkommer under filmen och dess innebörd blir till slut klar. Wendy lever inte ett bra liv. Hon är hela tiden precis på gränsen att bryta ihop känns det som. Som en stor anspänning ruvar under ytan.
Den enda gång fasaden rämnar är då hon flytt in på en toalett på macken efter ett nattligt möte med en massmördare. Efter att hon förlorat sin bil har hon tvingats sova ute i en liten skog. Plötsligt vaknar hon av att han står över henne och pratar för sig själv, resonerande om han ska slå ihjäl henne eller ej. Bilden av total utsatthet är brutal.
Det är som att så länge Wendy känner att hon kan ta hand om hunden, Lucy, är allt "under kontroll". Åtminstone kan hon lura sig själv att tro det. Sedan slarvar hon bort hunden och till slut tvingas hon till ett svårt val efter insikten kommit ikapp henne.
Usch. Ett miserabelt öde för flickan. I denna film kastas vi in i Wendy's historia mitt i, precis som i Meek's cutoff. Den gången funkade det bra. Allt vi behövde veta fanns i historien och i karaktärerna. I Wendy and Lucy har vi mycket mindre att arbeta med. Denna gång hade jag velat veta lite mer om bakgrunden för att helt grunda mina sympatier med Wendy. "Varför" och "hur" är inte helt ointressanta frågor givet det vi fick se i filmen.
Filmen slår sig knappast in på min topplista från året men den var helt klart en bra film. Jag ger Wendy and Lucy tre hjärtskärande scener av fem möjliga.
Betyg: 3+/5
Vad tyckte då Fiffi om denna bistra historia om den desperata unga tjejen? Skulle Fiffi ge henne några dollars om hon mötte henne på gatan? Sju dollars kanske? Kolla här.
Jag hade nog gett henne sju dollars och mer än så men jag hade samtidigt försökt prata med henne och få reda på några hur och varför. Själva grundhistorien ÄR intressant, det som stör mig är att den görs ointressant i filmen. Hade det kastats ut liiiiite smulor om varför hon var i denna situation så hade jag köpt filmen mer, jag behöver inte _alla_ svar men i alla fall nåt litet avskavt hundben att gnaga på. Och kanske lite mer ljud. Nu fick man sitta med maxljud och en trätratt mellan örat och TV:n för att höra nåt. ;)
SvaraRaderaMen Michelle Williams var bra. Väldigt bra. :)
Men, men hon nynnade ju fram filmmusiken lite då och då. Och så ljuden från den glesa biltrafiken och frakttågen borta vid horisonten!
RaderaLOL, jag förstår precis vad du menar. Och jag håller med om det du säger även om jag fann spänningen under ytan lite mer fascinerande än vad du kanske gjorde.
Varför spelar "hur" och "varför" roll? Det kan finnas en miljon anledningar till att man desperat söker sig till den sista utposten och det intressanta är väl inte att du skall sitta och bedöma om det är en anledning värdig sympati, utan att du skall känna och förstå utsattheten och desperationen. Och att hon just är på bristningsgränsen men håller ut för att hon har någon som är beroende av henne. Och sedan den krypande insikten om det här beroendet. Som du säger förmedlas allt det här av Michelle Williams skådespeleri. Bakgrundsinformation kan nästan bara göra det sämre.
SvaraRaderaAhh, du berör en av de mest intressanta frågorna med denna film. Räcker det att bara visa det emotionella resultatet framkallat av hennes situation, eller skulle filmen vinna på att man får kontexten till densamma?
RaderaDu verkar ha missförstått varför jag som åskådare är intresserad av hur och varför. Det var inte för att bedöma/fördöma hennes anledning till att resa till Alaska, vilket är en random aktivitet och inte över huvud taget viktigt för karaktärsstudien.
Nej, det är för att får kontext på hennes emotionella resa... Varför är hon på bistringsgränsen? Utgår du från att hon flyr/lämnar en situation hon ej kan vända åter till? Jag vet inte jag, kan hon det? Hon har 500 dollars i resekassa, hur och varför har hon dem?
Jämför med Meek's cutoff vilket är en film där Reichardt enligt vad jag kan bedöma vuxit som filmare. Där finns hur och varför i berättelsen via karaktärerna, utan att det berättas rakt ut. Detta saknar jag lite i Wendy and Lucy.
Vet inte om det blev klarare av mitt svar... :-/
@Carl:
RaderaOm man som åskådare inte får en enda smula som kan anas till ett "hur" eller "varför" så kan man nästan inte kräva av åskådaren att orka ta till sig historien eller bry sig om Wendys öde.
Det är som att prata med någon som man ser mår jättedåligt men som inte vill berätta något alls om varför. Hur ska man kunna hjälpa? Ska man gissa? Hur ska man kunna förstå någon annan fullt ut om man inte får reda på något? Ska man helt enkelt nöja sig med att "tycka synd om" och inte tänka på följdfrågor eller svar.
Jag kan känna sympati för Wendys utsatthet men för mig gör det stor skillnad i hur mycket av mina egna känslor jag investerar i filmen beroende på _varför_ hon försatt sig i den situationen hon är i nu. Så för egen del skulle bakgrundsinformation - om än nog så liten - hamna enbart på plus.
Jag förstår men är inte övertygad om att det skulle vara en bättre film. Jag håller verkligen inte med om att man behöver bakgrund för kontext. Vi kan föreställa oss en hel drös möjliga scenarion som känns övertygande och det spelar egentligen ingen roll vad som är sant.
RaderaJag föreslår alltså att det som händer under filmens tidsramar är den kompletta historien för den karaktärsutveckling som sker i filmen. Vad som händer före och efter behövs inte för att ge detta mening, utan kunde rent av vara begränsande för tittaren. För mig alltså. Synd att det inte är samma upplevelse för er.
Jag har tyvärr inte sett Meek's Cutoff än.
Tja, om du gillar filmen är allt nice and dandy. Det är det enda som betyder något. Jag gillar den också.
RaderaSamtidigt är det självklart så att preferenser om hur mycket man som åskådare vill ha i bakgrundsstoryn varierar. Men jag förstår suget efter att hävda att man har "rätt".
För mycket information så blir det övertydlig och mindre intressant på grund av det. För lite information blir filmen inte mycket mer än en spegel, vilket ibland är allt man vill ha. De filmer som jag tycker är riktigt bra brukar dock han något för mig som åskådare att "tugga" på.
Som jämförelse kan man tänk sig fotokonst från filmen. Ett foto på Wendys ledsna ansikte. Det är också något... Något om man kan föreslå innehåller den kompletta historien. Men det är också rimligt att man kan vara mycket nyfiken på vad som gjorde hennes så bedrövad... I film har man möjlighet att ge kontext på ett annat sätt än i ett foto och det tycker jag är bra.
Personligen tycker jag att Reichardt lyckas bättre med i princip samma typ av film i Meek's cutoff än Wendy and Lucy. Om du gillar W+L så mycket tror jag att du skulle få en mycket trevlig stund med Meek och hans olycksaliga genväg. Ge den en chans vetja. :-)
Det skulle inte bli så mycket diskussion om ingen ville argumentera för sin sida. Det vore tråkigt.
RaderaHaha, det är helt sant. Tyvärr är det så förbaskans svårt att föra ingående diskussioner via bloggen. Det om något är enklare IRL.
RaderaMen för diskussionens skull ger jag dig rätt om denna film. Den kanske hade blivit ännu bättre om man tagit bort hunden och vakten? Skojjar bara!
Den intressantare diskussionen kanske vi har framför oss när du sett Meek's cutoff! Då vi kan analysera och diskutera vilken av dem vi tyckte var bäst och valen som regissören gjorde i de olika filmerna. Jag ser det ju som att K R utvecklats ganska rejält, men det är inte säkert att alla håller med om det rakt av.
Den har legat och skvalpat på min watchlist länge och väl. Får prioritera upp den. Jag håller med om att det kan vara bättre att ha något att jämföra med istället för att bara diskutera hypotetiskt om en film i ett vakuum, men det är vettiga synvinklar att ta med sig från denna diskussion också.
SvaraRaderaTar i hand på den!
RaderaSnacka Meek's cutoff på nästa filmspanartträff? :-)
Ja, jag har ju lite svårt att fastna för dessa "människoödes"filmer. Vill ha en mer matig historia, som iofs kan vara en del av en bakgrund som vi inte får så mycket av här heller.
SvaraRaderaJag fann dramat ligga under ytan, avkodat av Michelle Williams ansiktsuttryck och övriga skådespeleri. Men jag sökte också mer av bakgrunden ser jag i min egen text... :)
Radera