Baghead (2008)

She is glowing. She glows.

American independent har en undergrupp som brukar kallas "mumble core". Det är en samling sköna men mycket simpla filmer. Oftast med betydelselös budget, frånvarande hifi-teknik, slarviga ljudtekniker och ljusskygga ljussättare. De är perfekta att avnjutas på filmfestival där publiken är både nördigt förlåtande och pretentiöst blinda för filmernas svagheter. Om man har tur har filmerna en massa känsla och "hjärta". Har man otur är det bara dåliga filmer.

Regissörer och skådespelare som brukar simma i mumble core-dammen är bröderna Mark och Jay Duplass, Lynn Shelton, Andrew Bujalski, Joe Swanberg och Greta Gerwig. Några filmer ur genren som jag sett är Hannah takes the stairs, Beeswax, Humpday och Drinking buddies.

Nu när året 2008 var i fokus tog jag chansen att se två mumble core-filmer med Greta Gerwig i huvudrollen. Hon var med i hela fyra långfilmer detta år. Den första jag såg var indie-skräckisen Baghead. Filmen är skriven och regisserad av bröderna Duplass. Eller skräckis förresten? Är det kanske mer en komediskräckis? Den är inte speciellt ryslig, snarare lite obehaglig.

Filmen handlar om fyra "struggling actors" som bestämmer sig för att göra en egen indipendent-film för att på så sätt slå igenom i Hollywood. De åker ut till en "cabin in the woods" för att skriva manus och där blir de terroriserade av en man med en papperspåse på huvudet.

Ja men den här filmen var ju inte så bra. Jag ser idén bakom filmen och den är inte helt oäven, men förutom Greta Gerwig är inte någon av de tre övriga skådespelarna speciellt speciella. De är också helt okända för mig; Steve Zissis, Ross Partridge och Elise Muller.

Filmen är lite småruggig av spänningen med mannen som attackerar våra fyra vänner. Men mest av tiden spenderas, som vanligt i filmer från denna genre, med att sitta i soffor, på sängar eller på golvet och prata om relationer. Han är intresserad av henne men hon ser honom som en god vän, som en "bror". Hon är istället sugen på den andre och de hade en fling för ett tag sedan men han är kompis med den först så han vill inte vara illojal mot sin kompis. Och den andra hon är svartsjuk på den första hon om den andre han. Och så vidare.

Som vanligt i dessa filmer klär Greta Gerwig av sig naken. Det adderar en liten voyeuristisk krydda, men det gör inte filmen bättre. Inte sämre heller för den delen. Vad som alltid adderar till filmens styrkor är hennes vackra ögon och underliga personlighet. Allt det finns där i denna film. She IS glowing.

Jag älskade inte denna film, men den är bra mycket bättre än många filmer med mångdubbel budget som finns "out there".

Jag ger Baghead två filmidéer av fem möjliga.

Betyg: 2/5