Doomsday (2008)

Homage? Eller ren stöld? Var går gränsen? Låt oss återkomma till den frågan lite längre ner.

Jag blev tipsad om denna actiondängare av filmbloggarkompisen Sofia. Neil Marshall har regisserat och det är klart att hjärtat klampar lite snabbare då. The Descent var en frejdigt svettig och mörk actionthriller. Neil Marshall har också haft framgång med två omtalade och spektakulära avsnit i serien Game of Thrones (S02E09 Blackwater samt S04E09 The Watchers on the Wall).

Miljön är ett postapokalyptsikt Storbritannien efter att halva kungadömet drabbats av ett dödligt virus. Hela Skottland är satt i karantän som upprätthålls med hjälp av en stor mur. När viruset landar i London en sådär 30 år efter engelsmännen övergav sina skotska bröder beslutar de onda politikerna att skicka upp en kommandogrupp till norr för att leta efter någon form av räddning emot viruset. Bad-ass polisen Eden Sinclair väljs ut att leda gruppen.

Miljön under inledningen av filmen påminner om den i 28 days later. Det är grådaskigt och brittiskt tråkrealistiskt. Men så snart gruppen tar sig in i Skottland börjar scener spelas upp som jag sett förut. Som jag sett på 80-talet. Först är det scener från Aliens då soldaterna åker bepansrade fordon, hoppar ut, letar, blir överfallna, dör, kämpar för att komma tillbaka till vagnen och sedan flyr. Till och med den scenen när the space marines skyttel crashar replikeras då en av soldaternas bandvagnar förstörs.

Efter besöket hos Aliens tar vi oss vidare till Flykten från New York. Här i Doomsday finns också en kultur av fritänkande individer i lustiga frisyrer och illa sittande kläder. En scen från någon sorts teater där en måltid ska tillagas påminner mycket om scenen i teatern i Flykten från New York. Hela konceptet att mura in ett område till fängelse respektive karantän återkommer i båda filmerna (Manhattan - London).

Efter ett tag hoppar vi vidare till filmen The warriors då vi får en scen i Doomsday som nästan replikerats bild för bild då några av våra hjältar flyr längst en gata och onda killar kommer åkande i en skolbuss. De har till och med en kille som sticker ut genom framdörren som svingar en baseball bat.

Senare under filmen möts vi av en annan gammal favorit, Mad Max 2: The Road warrior då vi får en biljakt mellan en Trans Am-liknade bil som försöker undfly hemmagjorda Road Warrior-kreationer. Även här utförs scenerna lika med kille som hamnar under fordon och går sönder, onda killar som hoppar över till de godas bil och så vidare.

Däremellan finner vi ett parti ur filmen som mer påminner om en blandning av Robin Hood och Game of Thrones inklusive en fajt på en slottsgård mellan hjälte och stor man i rustning. The Mountain and the viper någon? Jo visst, det avsnittet kom långt efter Doomsday, men de är lika ändå...

Hahaha, denna film går över alla tänkbara gränser för homage. Det är såklart ren stöld, men det görs så överdrivet och utan tvekan (känns det som) så det är helt ok.

Rhona Mitra i rollen som Eden är tyvärr inte ett bra val. Hon var inte helt trovärdig i rollen som bad ass. Sen har vi han, den där killen som var med i den där värdelösa Stanley Kubrick-filmen en gång för länge sedan. Fasen vilka risiga roller han får. Men det med rätta för han är ju helt kass. Med eller utan rödvinsnäsa.

Rödvinsnäsan!

Filmen är som Sofia sa mycket riktigt "hyfsad underhållning för stunden". Jag behövde i alla fall inte mota bort John Blund när jag kollade på filmen.

Jag ger Doomsday tre Ellen Ripleys av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Länk till Sofias revy på Doomsday.

Albert Runcorn från Harry Potter 7!