Neil säger "it's better to burn out, than fade away". Detta kan man säga om Marillion med sångaren Fish. De gjorde fyra studioplattor och tre live-skivor. Sedan sparkades Fish och killarna i bandet brände alla broar och gick vidare med en ny sångare. Man får vara tacksam för det lilla som kom ut från det "riktiga" Marillion. De bildades någon gång 1980 och under de första åren byggde de upp en ständigt växande skara fans genom ett idog framträdande på festivaler och turnéer. 1983 kom den första LP'n ut Script for a jester's tear. Jag skulle vilja utnämna den som en av de allra bästa debutplattorna som gjorts. Den innehåller sex långa låtar och alla är klassikers. Forgotten sons är en live-favorit, The web likaså. Garden party är den hyllade singeln med den underhållande texten. Jag väljer dock ut titelspåret, det känns som det är den låt Fish kände mest för från denna skiva: Script for a jester's tear
I stumble into town
And tremble like a flower
Colder than the moon
Modern love. Det var Bowies skiva Let's dance som gjorde mig till ett livslångt fan av The thin white duke med sitt stela öga. Denna sommaren gick jag och Sverker på Bowies stora konsert på Ullevi. Det var den första "riktiga" konsert jag varit på och jag flög upp till molnen. Vilken upplevelse. Detta var en helt ny sak. Med åren har jag sett fler konserter än jag kan räkna, och många har varit fantastiska upplevelser, men det skulle dröja 28 år tills jag fick uppleva upprymdheten och glädjen i att upptäcka något nytt igen, men mer om det senare. China girl. Bowies Serious Moonlight Tour var grymt bra. 1987 såg jag honom igen, då på Eriksberg på The Spider Glass Tour, men det var inte alls lika bra. The Sound and Vision Tour 1990 var dock ännu bättre än 1983... Let's dance.
På Let's dance ligger också Bowies nyinspelning av Cat people, men den är en skral version jämfört med orginalversionen från filmen. Lyssna själv: Cat people (Putting out fire)
1983 kom också Waterboys ut med sin första skiva. Jag gillar verkligen Mike Scott och hans Waterboys som alltid består av kompisar i olika konstellationer. De första skivorna var rockiga, men framåt 86-87 började Scott dra sig mot den irländska folkmusiken. De kändaste låtarna är nog A girl called Johnny och live-favoriten Savage Earth Heart. Jag väljer dock den medryckande I will not follow.
Pink Floyd var i upplösning. Ruttnandet hade till slut förintat allt det bra. Roger Waters släppte detta år ett av hans två återstående operor, The final cut. Han använde David Gilmour och Nick Mason endast som studiomusiker. Rick Wright avgick i avsky och deltar inte ens på skivan. Självklart blev den suverän ändå. Här några minuters galenskaper från den käre Waters: The final cut EP.
Då var det dags att avsluta kapitlet med The Police. Sista skivan blev Synchronicity. Nu var de hårda kanterna avslipade och vi lyssnare kunde kanske ana i vilken riktning Sting skulle ta sin musik? Han avslutade i alla fall projektet och gick solo, vilket allt som oftas betyder att det blev sämre. Jag tror att han behövde Summers och Copeland lika mycket som McCartney behövde Lennon. En av min ungdoms favoritlåtar var Every breath you take. Som vuxen kan jag kanske uppskatta denna lite mer... Tea in the Sahara. Hej då The Police.
Sista skivan för dagen är en av de mest sålda maxisinglarna någonsin. Legenden förtäljer att New Orders skivbolag Factory Records beställde ett så dyrt konvolut att de faktiskt gick lite minus på varje skiva de sålde. De ska ha tyckt att det inte gjorde något "den kommer ändå inte sälja så mycket...". Snacka om missberäkning. Detta är en given låt på alla blandbands moder: Blue Monday
Här kommer ett gäng bonuslåtar från 1983 som klippt och skurna för Sofia:
Min kompis Plymschens favoriter var "nya" Genesis, årets låt? Mama
Frankie goes to Hollywood Relax
Depeche Mode Everything counts (live)
Eurythmics Sweet dreams (Are made of this)
Årets musikvideo.
Nästa gång kommer vi behandla 1984 och då blir det Stalin, jul, ballonger och mycket annat. Ha de!
Årets musikvideo.
Nästa gång kommer vi behandla 1984 och då blir det Stalin, jul, ballonger och mycket annat. Ha de!
Just singeln Garden party gillade jag, b-sidan hade ngn folkmelodi som jag fann bättre än a-sidan.
SvaraRaderaJust Lets dance skivan anser jag vara en av Bowies tristaste.
Waterboys ljuvliga Waterboys :) Det finns alltid plats för en låt av det bandet.
Madonna är jag ganska kallsinnig inför men visst har hon släppt en o annan hit ;)
The Final cut lyssnar jag sällan på, låtarna är avsevärt bättre än sången som i vissa partier är rent plågsam att lyssna på.
Din historia om Blue Monday omslaget stämmer. Nu har du kommit till min favoritgrupp. Jösses vilka musikvirtuoser de är/var.
Filmen du nämner är en mycket underhållande skröna.
inte en enda skiva jag ens hort talas om; antar att det blir ett tema de narmaste aren. forsoker komma ihag vad man lyssnade pa i nian men minnet sviker. den har var en i alla fall.
SvaraRaderafilmitch: Du är den bästa kommenteraren till min musik-serie! Tack. Jag skriver för dig och mig.
SvaraRaderaB-sidan av Garden party är Marillions live-version av den traditionella Margaret och JA, den är suvve. Margaret (live in Edinburgh, April 7th, 1983)
Jag blir lätt chockad av din kommentar om Let's dance. Den är hans mest kommersiella skiva, så långt kan jag sträcka mig. JAg antar att jag blivit väldigt påverkad av att det var via den skivan jag upptäckte honom.
Waterboys! :-) Det är inte sista gången de är med på listan.
Lustig kommentar om Final cut. Jag har aldrig direkt funderat på Waters sång från den skivan. Den är bara bra har jag alltid tyckt. När jag var yngre var musiken viktigare är sången tyckte jag, nu för tiden är det nästan tvärtom. Ibland i alla fall.
New Order är mycket bra. Agreed.
Frans: nej du, så mycket Accept blir det inte på min lista. Arga pojkar blir det mer av under senare decennier.
SvaraRaderaMen vad bra att du inte kommer ihåg popmusiken från din uppväxt. Då får du ju här chansen att återskapa en "lycklig barndom", en musikalisk sådan! :-)
Inlägg av dett slag frestar till kommentarer :) tackar för Margaret - sitter och lyssnar på den just nu när skriver.
SvaraRaderaDet var inte meningen att chocka dig men jag finner Lets dance skivan trist och lite väl mainstream - jag kräver mer av Bowie. Inget större fel på låtarna men mjnae jag lyssnar hellre på något annat av Bowie.
Waters sång funkar så länge han inte tar i. Då spricker rösten och det låter illa. Jag har även lite svårt med växlingen som går igenom de flesta låtarna på skivan: Lungt - skrik - lungt - skrik men det finns en o annan pärla på The Final cut.
filmitch: jag ser vad du menar om The final cut. Jag håller nog Waters efterföljande opera The pros and cons som snäppet bättre än The final cut, mer om det i nästa inlägg!
SvaraRaderaÄven här ett fullmatat 80-årtal.
SvaraRaderaDet är så fascinerande, jag har alltid trott att jag gillar Marillion, men det visade sig bara vara väldig särskilda låtar.
Eftersom jag sällan fastnat för "svår" musik är förstås Let's Dance-Bowie min favorit. Då var nog China Girl min favorit, nu är det Let's Dance.
Sorry, Waterboys hade jag aldrig hört talas om och de var inte min kopp te.
Madonna är duktig och har ju haft en helt otrolig genomslagskraft, men har aldrig varit någon personlig favorit. Holiday upptäckte jag betydligt senare än Like a Virgin som dessutom först kom till mig i Weird Al's skepnad.
PF tror jag vi lämnar därhän ;) Fast skotten Alex McAvoy i videon, kan det vara James pappa?
Jag gillar iofs solo-Sting helt ok men du har rätt i att The Police är bättre.
New Order lyssnade jag aldrig på förrän i vuxen ålder men låten är förstås bra.
Yay, bonuslåtar bara till mig! Vad gullig du är :) Genesis-mnja. Frankie-Klassiker. Depeche-bäst! Eurythmics-bra, men fastnade aldrig. Då, alltså.
Ahhh, Girgio Moroder... Kan det bli bättre? Skulle kanske vara en vattendränkt Jennifer i så fall? ;)
Sofia; jo helt fullmatat, som många år på 80-talet kommer bli, sedan blir det mindre och mindre i krabborna under 90- och 00-talen.
SvaraRaderaMarillion måste man lyssna in sig på. Seriöst! :-)
Men Modern love då? Får den ingen kärlek av dig nu i modern tid?
"Waterboys hade jag aldrig hört talas om"? Det var sista gången du kunde säga det! Vänta du tills de byter musikstil...
Bonuslåtar ges bara ut till de som arbetar på helger!
Jennifer Beals? Hot or Not? Hot! ;)
Jo, det är klart att Modern Love också får lite kärlek. Inte bara lika nostalgiklassisk för mig.
SvaraRaderaMordern love får alltid lite kärlek!
RaderaDu kommenterade inte Suicide is painless? Missade du den? Bästa låten i hela inlägget kan man kanske tycka ibland...