All I have are the choices I make.
Hur väljer man vilka filmer man ser? Tiden är knapp och det finns bara ett ändligt antal filmer man kommer ha hunnit se innan liemannen kommer och söker efter en. I mitt fall försöker jag bedöma en film utifrån olika parametrar samtidigt som jag försöker undvika att bli "spoilad". Jag kollar då efter vem regissören är, vilka skådespelare är med, vilken genre det är, vem har skrivit manus eller vilket material bygger filmen på, samt att jag får en hel del tips från min favorit-podcast Filmspotting. Filmtrailers används över huvud taget inte i min urvalsprocess.
När jag satt mig ner igår blev valet "The adjustment bureau". Jag kände inte till regissören, men Matt Damon gillar jag. Dessutom skulle det vara någon slags thriller (?) som i vissa läger jämförts med "Inception". Att filmen bygger på en short story av Philip K Dick var bara ett plus.
Men nej, nitlott. Jag blev inte speciellt lycklig över mitt filmval denna gång. Det är en otroligt spännande grundstory, och jag skulle gärna läsa orginaltexten vid tillfälle. Historien behandlar människans fria vilja, de val vi gör och effekten av dessa val, ödets existens, religion och gudens stora plan för oss alla. I detta skjuts en "episk" kärlekshistoria in. Det är här det slår slint för mig, eller hammaren på tummen om du vill. Matt Damon är suverän som den unge kongressledamoten som aspirerar på en plats i Senaten. Han är fullständigt trovärdig i rollen och jag skulle lätt rösta på honom. Men tyvärr lever inte hans motspelerska Emily Blunt upp till den nivå som satts av herr Damon. Jag köpte inte deras obrytbara kärlek, de har helt enkelt inte personkemin mellan sig som krävs. Jag börjar inse att jag inte gillar Emily Blunt speciellt mycket. Hon var med som den jobbiga systern i "Sunshine cleaning" där båda tjejerna var bra, men där Amy Adams insats är den som satt sig kvar i minnet hos mig. Faktum är att den snyggare tjejen faktiskt kan vara den bättre skådespelerskan!
Killarna på Filmspotting gav den ett blandat betyg. Adam gav den 2/5 och gästvärden Steve gav den 4/5. Jag befinner mig i Adams läger i detta fall.
Jag ger "The adjustment bureau" två livsavgörande val av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Jag har hört en hel drös med folk som säger att den här är JÄTTEBRA. Därför har jag låtit bli den - alldeles medvetet. Men nu när du gav lite mänsklighet åt filmen kanske jag ska ge den en chans? ;)
SvaraRaderaFiffi: Nu förstår jag inget? Är det management of expectations?
SvaraRaderaNåväl, TAB är kompetent gjord, så helt kass är den inte, därav att den hamnade i slaskbetyget tvåa som innehåller alla filmer från tämligen risiga med en gnutta hopp till ganska bra men ändock inte en film jag kan ge mitt seal of approval med hedern i behåll...
Tung inledning på texten. Men en sådan inställning måste det vara jobbigt att välja film ibland. ;)
SvaraRaderaNär det gäller den här filmen hade jag faktiskt inte hört någonting innan jag läste din text, men efter lite research måste jag ändå säga att den verker rätt intressant.
För övrigt är inte filmtrailers något för mig heller. Vi går nog tillväga på liknande sätt när vi väljer film.
Ibland blir jag bara så skeptisk, speciellt när jag enbart hör positiva röster om en film. Det blir lite...mycket och då brukar jag vänta ett tag med att se filmen så jag kan tänka klart, kritiskt och kreativt utan att ha mina vänners ord i öronen. ;)
SvaraRaderaSåg den nyss och jag gillade den aningen bättre av ett par skäl: Emily Blunt tackar jag sällan nej till ( Sunshine cleaning och Young Victoria båda mycket bra filmer) det andra skälet är just storyn som jag faktiskt sett tidigare. I ett avsnitt av the twilight zone använde de sig av samma grundstory men här har de utvecklat den avsevärt. Däremot håller jag med om att kärlekshistorien var lite påklistrad med det fick gå an.
SvaraRaderafilmitch: Jag menar att filmen faller platt om man som åskådare inte köper kärlekshistorien till 100%.
SvaraRaderaFiffi: det är bra tjejen, det är bättre att tänka själv och rätt, än att tänka lika och fel! :D
SvaraRaderaaddepladde: Hehe, ja det blev kanske lite domedagskänsla i texten... Men det är väl för att jag passerat de fyrtio, och då har en liten, liten förströdd tanke börjat segla omkring i mitt huvud, att liemannen kanske, men bara kanske, kommer snegla åt mitt håll någon gång "down the road"...
SvaraRaderaEller , så var texten helt enkelt anpassad till filmen, "the choices I make..."
Dick är lite intressant som författare. Det känns som att det finns en hel hög med filmer som är baserade på hans skriverier, men väldigt få följer dem till punkt och pricka. Han tycks ha varit bättre på att klämma fram idéer till filmer än färdiga historier.
SvaraRaderaJag gillar också Damon, så trots ljum text blev jag ändå lite nyfiken på filmen.
Kemin var magisk ju, det måste vara att du inte gillar blunt. Jag tror inte det handlar om religion eller val utan att det hela är en mycket enkel historia men mer om detta vid tillfälle. Slutorden passar inte alls in, har manusförfattaren lagt till dem själv? Om de finns i novellen blir slutsatsen att Mr Dick har missat poängen i sin egen historia, inte alls otänkbart. Filmen hade varit ännu bättre i svartvitt, gärna på tyska.
SvaraRaderaFrans: Vid tillfälle! Låt oss diskutera... i svartvitt och på tyska.
SvaraRadera