A Life In Movies - Del 4

Här fortsätter min lista av personliga favoriter från åren jag levt. 2000-talet är helt klart färgat av alla de filmer jag stött på under de årliga besöken på Stockholms Filmfestival. Första inlägget i listan finner du här.

2000 - Almost famous (Cameron Crowe)

Kate Hudson som Penny Lane är helt magisk i denna film. Jag föll pladask och rankar fortfarande detta som en av mina absoluta favoriter. Känslan i filmen, upplevd, skriven och regisserad av Cameron Crowe är underbar. Alla skådespelarinsatser är fantastiska, med extra guldstjärna till Frances McDormand och jag får för första gången träffa den underbara Zooey Deschanel. C Crowe är dessutom en mästare på soundtracks. En komplett film.

Övriga filmer jag funderade på var "High fidelity", "Battle Royale" och "Crouching tiger, hidden dragon".




2001 - Lord of the rings: The fellowship of the ring (Peter Jackson)

År 2001 var ett speciellt film då det är helt överhopat med favoritfilmer. Mitt val måste trots allt gå till den film jag sett fram emot mest i hela mitt liv. Jag vet att detta är ett "osexigt" filmval, men Sagan om ringen var en av de mäktigaste filmupplevelserna jag haft. När jag var liten och läste böckerna tyckte jag att det var lite sorgligt att man aldrig skulle kunna göra långfilmer av böckerna. Jag trodde i min enfald att det aldrig skulle gå... Men filmtekniken utvecklades och till slut kom de. Jag tycker att första filmen är suverän, men de övriga två klart sämre.

Övriga filmer detta stenhårda filmår: "Mulholland drive", "Donnie Darko", "Hedwig and the angry inch", "Lost and delirious", "Black hawk down" och sist men inte minst "Le fabuleux destin d' Amelie Poulain".




2002 - Love Liza (Todd Louiso)

"Love Liza" är en liten indie-pärla som jag och Plymen såg på Filmfestivalen. Huvudrollen var skriven för och spelad av Philip Seymour Hoffman. Jag hade lagt märke till honom tidigare, men det var med denna film som han blommade ut till fullo. God, I am so sick of your gas hang-over.

Jag måste ge "The Bourne identity" ett hedersomnämnande eftersom den filmen och dess uppföljare definierade om action-genren.




2003 - The shape of things (Neil LaBute)

Ytterligare en underlig indie-film från Filmfestivalen. Jag, Plymen och Josq såg "The shape of things" med den förhäxande Rachel Weisz förförandes Paul Rudd. Efter filmen utbröt en livlig och intressant diskussion om filmen. Plymen tyckte att den var ok. Josq hatade den. Jag älskade den. Från flera håll i tunnelbanan tillbaka in mot Skandia hörde jag flera andra grupper livligt diskutera samma film. Enighet om filmens förträfflighet uppnåddes inte i en enda grupp. Det är filmkonst, mina vänner, konstig film...

Detta år var också starkt då jag var tvungen att lämna "The station agent", "In America" och "Lost in translation" utanför festligheterna.




2004 - Eternal sunshine of the spotless mind (Michel Gondry)

Åh, filmen som gäckade mig under flera år och som levererade till fullo trots att jag hade så höga ställda förväntningar man tänkas kan. Detta var också det allra svårast året/valet i hela listan. Jag har flera gånger bytt mellan "Eternal sunshine of the spotless mind" och Linklater's "Before sunset". Egentligen gillar jag den ännu mer, men "Eternal sunshine" är ju så annorlunda, men det är ju "Before sunset" också, men... Argh! Fan!

Guilty pleasure: "Eurotrip"



2005 - Serenity (Joss Whedon)

Om 2004 innehåll det svåraste valet på hela listan är detta kanske listan lättaste val. Min absoluta favorit-tv-serie slaktades innan den knappt hunnit starta, men fansen var ihärdiga och 2005 fick Joss chansen att visa sin muskler med denna uppföljare, en helt normal sci-fi-western. "Serenity" kom ut samma år som George Lucas missfoster till film. Enkel match för Captain Malcom Reynolds och hans besättning. Jag såg "Serenity" fem gånger på bio.




2006 - Casino Royale (Martin Campbell)

Ett svårt år, men jag väljer re-booten på Bond-serien. Jag såg filmen hemma först och sedan en gång till när jag var på backpacking-resa i Vietnam och Kambodja. Den bizarra miljön höjde filmupplevelsen.





2007 - No country for old men (The Coen brothers)

Detta är filmen som blåste iväg mig på Filmfestivalen och som gjorde att the Coen brothers seglade upp i toppskiktet bland favoritregissörer. "No country" är otroligt bra. Notera att filmen nästan helt saknar filmmusik.

Om "No country" gör dig deppig kan du lätta upp stämningen med "Juno" med Ellen Page.







2008 - The dark knight (Christopher Nolan)

Svårt att välja! Pixar's "Wall-E"? Aronofsky's "The wrestler"? Mila Kunis coming-out party i "Forgetting Sarah Marshall"? Nä, Heath Ledgers oförglömliga Joker i "The dark knight".

2009 - 500 days of Summer (Marc Webb)

Kanske de senaste årens mest personliga film för mig. Av personliga skäl. Zooey och Joseph (från kultfilmen "Brick") gör mycket starka insatser. De är helt perfekta i sina roller.

"500 days" vinner lätt från ett annars bra filmår som gav oss "Moon", japanska "Avsked" och "Inglourious basterds".





2010 - Never let me go (Mark Romanek)

Ah, förra årets personliga favorit måste givetvis vara den film som jag hade som nummer ett på min första Tio-i-topp årslista, "Never let me go". Filmen är dramatisk, obehaglig och tänkvärd. Den stannar med dig en lång tid efter du sett filmen.




Mitt sextio- och sjuttiotal finner du här.