Britt-Marie var här (2019)

Jag valde att se Britt-Marie på Stockholms Filmdagar. Kul att se åtminstone en svensk film tänkte jag. Detta är inte en ren uppföljare till En man som heter Ove, men för tusan visst är det något av en uppföljare till En man som heter Ove? Båda bygger på böcker av Fredrik Backman.

Jag har inte sett en man som heter Ove, men jag har förstått att den är familjeunderhållningskompatibel. däremot såg jag en intervju med Britt-Maries regissör, den underbara Tuva Novotny. Hon berättade så engagerat om sin film att jag blev sugen på att se den. Tuva har jag mest sett som skådis, framför allt i den magiska norska tv-serien Dag.

Men ack, vad hände här egentligen? Britt-Marie var här är inte speciellt bra. Vid sidan av en bisarr story som måste tillskrivas boken var filmen allt för svag i genomförandet. Det är en sentimental sörja som är smärtsamt övertydlig i de flesta känslosamma eller centrala scener. Det är som att teamet bakom filmen inte vågar lita på att åskådarna skulle känns så som man ska. Filmteamet har öst på med kletighet. Det är en mycket svår konst att göra dramakomedier med ett budskap i botten utan att skriva åskådarna på näsan eller tvångsmata dem med "rätt" åsikter. Dessa åsikter skulle i mina ögon bli så mycket starkare om åskådaren själv fick närma sig dem organiskt och långsamt via en bra berättad historia.



Dels har filmen en berättarröst som är noggrann med att berätta allt. Men också en massa scener som är övertydliga. Ett exempel är då Britt-Marie får ett samtal från sjukhuset om att hennes man fått en hjärtinfarkt. När scenen utvecklas, vi ser Britt-Marie på ICA där hon handlar städprodukter. Jag insåg vad telefonsamtalet handlade om utan hörbar dialog. De borde ha klippt där. Nästa scen var i vilket fall att britt-Marie anländer sjukhuset. Ingen risk finns att någon missförstår vad telefonsamtalet betydde. Men istället förlängdes scenen på ICA och Britt-Marie säger något i stil med "en hjärtinfarkt!". Denna scen var bara ett exempel på en övertydlighet som genomsyrade hela filmen. Scenen som sådan avgjorde inte om filmen var bra eller ej, den fick bara stå som exempel för ett grovhuggenhet i det filmiska hantverket. Ibland kändes det lite för ängsligt.

Jag var ganska uttråkad mest hela tiden. Ingen av skådespelarna gjorde intryck på mig heller, varken uselt eller glimrande, väldigt alldagligt. Flera verkade vara nybörjare och jag önskar dem allt väl i fortsatta karriären. Handlingen var dock extremt genomskinlig. Överraskningsmoment saknades helt. Den passar säkert perfekt som allmän familjeunderhållning. En film som snart kommer gå på TV4.

Jag ger Britt-Marie två fotbollscoacher av fem möjliga. Nej du, ta och se tv-serien Dag istället!

Betyg: 2/5

Filmen har premiär imorgon fredag den 25/1.

Annihilation (2018)

Jag har alltid funderat på vad som skulle kunna hända om utomjordiskt liv skulle komma ner på jorden. Och vem har inte funderat på dessa frågot? I min ungdom läste jag all möjlig science-fiction av författare som Isaac Asimov, Arthur C. Clarke, Greag Bear och Stanislaw Lem. Annihilation är en ny film från Alex Garlands kreativa sinne. Han har både skrivit manus och regisserat filmen även om den bygger på boken av Jeff VanderMeer med samma namn. Garlands förra film Ex machina var otroligt intressant, tankeväckande och bra! Klart man hoppades på att Annihilation skulle kunna vara lika bra.

Spoiler Alert! Ni som inte är rädda för spoilers är välkomna att scrolla ner för mer om Annihilation! Ni som vill se filmen ospoilade bör sluta läsa här.



Något faller ner från skyn och borrar sig in i marken inne i och under en fyr på amerikanska kusten. Snart därefter bildas en bubbla som en kupol över nedslagsplatsen och ingen vet vad som händer därinne... Klart spännande koncept. Snart visar det sig att det är farligt att gå in i kupolen. Ingen radiosignal kommer ut eller in. Alla soldater utom en har försvunnit. Vad har hänt och varför? Fem modiga, eller desperata, kvinnor äntrar scenen och låt oss gå in. Slurp och vi är inne.

Jaha, det ser ut som ett träsklandskap från Florida. Tiden går inte i takt. Växterna ser gravt missbildade ut. DNA flödar och blandas hej vilt. Alligatorn har hajtänder, björnen pratar som ett av sina offer. Vem är hon, damn, jag känner igen henne så. Wow, en svenska i casten! Svårt att placera då hon dök upp här så oväntat för mig, men till sist ser jag att det är Tuva Novotny.

Varför ser alltid Jennifer Jason Leigh så sliten ut nu för tiden? Kräftan? Ja kanske. Gina Rodriguez blir hyllad men hon var knappast det bästa med denna film.



Kul grepp och man kan inte klaga på för lite fantasirikedom här. Garland verkar ha en läggning åt att se pessimistiskt på både teknikutveckling (Ex machina) och besök från rymden (Annihilation). Organismen eller vad det nu är som skapat kupolen verkar initiera kloning av allt levande och det är högst oklart vad organismen har får mål eller syfte.

Jag tänker ganska snart på den gamla klassikern The Thing (som är bättre än denna). Men filmernas slut är kusligt lika. Slut som antagligen ska tolkas som slutet för människosläktet. Också Ex machina har ett ödesdigert slut där livet som vi känner det idag hotas.

Jag gillar Annihilation mycket. Den är spännande och fantasirik. Karaktärerna är hyfsat intressanta men jag känner att filmen inte tar steget fullt ut att fördjupa dem. Det är lite trist då fullt utvecklade karaktärer mer eller mindre alltid behövs för att en film ska bli fullständig. Denna film verkar vara mer intresserad av handlingen, men ändå stannar den innan det blir ännu mer intressant. Vad som händer tiden efter filmens slut skulle mycket gärna kunnat vara med. Man hade kanske inte behövt spendera så mycket tid med den botaniska expeditionen om man ändå inte hade för avsikt att visa vad som hände med människornas kroppar på ett tydligare sätt. Det känns som att filmen slutar efter tre fjärdedelar av ett komplett manus. Jag gillar öppna slut men här fanns det mer intressant att ta tag i...



Natalie Portmans, Tuva Novotny och Tessa Thompsons karaktärer (och skådespelare) var de mest intressanta. Tyvärr försvann två av dem längs vägen och i mina ögon för kvickt. Portmans Lena kämpade väl i slutet men förlorade en fajt hon aldrig kunde vinna. Både Lena och hennes man Kane dog väl därinne och blev ersatta av "klonade" aliens. Intressant teknik att ta sig in på en ny planet!

Jag ger Annihilation fyra utrotningshot av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Läs mer tankar om filmen hos Jojjenito.

Nobel - Season 1 (2016)

Nobel är en norsk politisk thriller som närmast kan jämföras med tv-serien Homeland och kanske lite filmen Zero dark thrity. Den handlar om Norges insats i Afghanistan och efterföljande politiskt spel om olja, pengar, ära, svek och förräderi. Det är en riktigt spännande, välspelad och välproducerad serie som ligger på SvtPlay månaden ut.

Seriens tre huvudpersoner är Johanne Riiser, PA till Norges utrikesminister, hennes man Erling Riiser soldat i de norska specialtrupperna samt hans kollega Jon Petter Lie. Johanne spelas som alltid förträffligt av svenska Tuva Novotny känd från serien Dag. Erling spelas av Aksel Hennie och Jon Petter av Anders Danielsen Lie. De är alla riktigt bra i sina roller. Allra bäst är Anders Danielsen Lie. I en minnesvärd mindre biroll ser vi Samuel Fröler som Erlings heroinberoende far. Mycket bra även han. Till sist vill jag nämna Danica Curcic i rollen som Adella. Hon är bad ass.



I första scenen ser vi Erling, Jon Petter och deras team på uppdrag i Afghanistan. Sedan tar historien vid när teamet just kommit hem till Oslo. Under seriens åtta avsnitt (varav de två första är sammanslagna i ett dubbelavsnitt) får vi se "flash backs" till tiden i Afghanistan medan historien utvecklas. Vi åskådare får följa Erling på hans väg till att förstå hur det hela hänger ihop. Det blir som att skala av lager efter lager på en lök.

Det är en spännande serie som passar bra för en rejäl "binge watch". Jag rekommenderar den.

Betyg: 3/5 

Smala Sussie (2003)

Ulf Malmros är en välkänd svensk regissör. Men när jag nu sätter mig ner för att se Smala Sussie inser jag att det är första filmen från Malmros jag kommer se. Filmen blev tidigt inbokad i Decennier då jag fått många tips om filmen, inte minst från min gamle kompis Danne. Han har tjatat ner mig. Nu skulle jag äntligen slå till och se "that damn movie"...

Men detta var ju trevligt. Malmros har fått till en Pulp fiction pastisch av bästa slaget. Han balanserar på en slak lina. Att efterapa ett så känt verk är ju riskabelt. Störta till döden eller lyckas och hyllas? Här är det bra, jag lyfter på hatten. Jag är underhållen mest hela tiden. Det är en galen historia som innehåller småskurkar, knarklangning, försvunnen tjej, försvunna pengar och sådana saker. Dessutom är historien berättad med bruten tidslinje, just som Quentin vill ha det.

Största lockelsen för mig var självklart Tuva Novotny. Hon är briljant i tv-serien Dag och henne gillar vi. Tyvärr är hon inte med i så många scener i filmen här, men när hon är med dominerar hon. Speciellt den korta scenen där hon dansar i pizzerian var härlig.

Hela filmen är som en glad mört. Inte den viktigaste fisken i sjön men kul ändå. Blanding av komedi, action och crime. Precis som i föregångaren Pulp Fiction. Den lever på en skön stämning, underhållande karaktärer, galna situationer och pigga skådespelarprestationer. Den så förhatliga svenska styltiga dialogen, importerad från Dramaten, hörs inte här. Det är görbra.

Fler av skådisarna är okända för mig som inte ser allt för mycket svensk film eller serier. Men en gubbe känner jag igen i alla fall. Kjelle Berqqvist. Han spelar en polis och hanrej. Han är lite av en joker i filmen. Hade han någon betydelse för historien egentligen? Kanske var med mest för komisk lättnad? Jag skrattade i alla fall åt honom några gånger.

Jag måste säga att detta blev en positiv överraskning. Jag älskar att filmens galna karaktärer är filmnördar. Hehe. Känns igen. Svensk film är sannerligen inte dålig per definition. Så känner jag ärligt, men empiriska studier visar att det finns anledning att vara skeptisk till en hel del av det som pumpas ut ur den svenska fabriken. Denna film måste dock läggas i högen med positiva upplevelser. Den var så bra att jag säkert kommer vilja se om den en vacker dag.

Jag ger Smala Sussie fyra överraskande dödsfall av fem möjliga.

Betyg: 4/5