Bond, James Bond: For Your Eyes Only (1981)

 

Bond nr 12: For your eyes only

Utgivningsår: 1981
Regissör: John Glen
Locations: London, Madrid, Cortina, Korfu, Albanien

Plot: Ett brittiskt spionskepp har försvunnit utanför fientliga Albaniens kust. Bond får i uppdrag att undersöka var skeppet ligger samt försöka hämta hem en superviktig kodmaskin, the ATAC. I sökandet stöter Bond på dottern till marinbiologen som dödats av skurken, en sprallig isprinsessa, en farbroderlig grekisk gentleman, en iskall östtysk skidskytt och en gäng burleska smugglare.

Cast
James Bond - Roger Moore
Aris Kristatos - Julian Glover
Emile Leopold Locque - Michael Gothard
Erich Kriegler - John Wyman
Melina Havelock - Carole Bouquet
Milos Columbo - Topol
Bibi Dahl - Lynn-Holly Johnson
Jacoba Brink - Jill Bennett
Countess Lisl von Schlaf - Cassandra Harris
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
Q - Desmond Llewelyn
Bill Tanner - James Villiers
Sir Frederick Gray - Geoffrey Keen
General Gogol - Walter Gotell
Rubelvitch - Eva Rueber-Staier


Revy
Min gamle gode vän Plymschen var på besök för grillning på terrassen, bondfilm och listskapande. Först hade vi tänkt se Goldfinger, men vi valde till slut For your eyes only, den sista Moore-filmen kvar att se. Det var passande att se filmen med en vän från mina Skövde-dagar då denna film är en av de mest nostalgiska för mig i hela serien. Älskade spion var min första bondfilm, och som ens första kyss, glömmer jag den aldrig. Ur dödlig synvinkel var min första förälskelse om man drar ut på liknelsen.

Jag har verkligen inte varit snäll mot Roger Moore i detta projekt, men här i For your eyes only faller allt på plats perfekt. Moore spelar den stilige agenten till perfektion. Filmen har en sober ton och det underliggande temat är hämnd, och i första hand Melindas hämnd. Det börjar stå allt mer tydligt att bondfilmer som behandlar karaktärers personliga hämndmotiv alla håller hög klass. Vad som är så skönt är att det farsartade är hållet till ett minimum i denna film, jag kan inte minnas en enda scen då det känns som att det skaver och skämskudden saknas. Javisst, Bibi Dahl är en hysterisk Tonya Harding-liknande figur som ibland känns lite fånig, men det är hennes karaktär som är tokig, inte tonen eller scenerna i filmen.

Prologen: 9

Prologen är en av seriens klart bästa. Den startar med Bond vid sin frus grav och redan där känns filmen annorlunda än flera av dess föregångare. Prästen som förrått Bond och ger honom välsignelsetecknet när han åker iväg är bara en av många fina små detaljer. Allvar och känslor i en bondfilm!

Sedan har vi hela actionsekvensen med Bond och Blofeld som utspelas i fabriksområdet med de stora skorstenarna som gjorts så berömda av Pink Floyds Animals. Hela scenen är perfekt. Och dialogen är guld. Blofeld bönar och ber Bond att släppa honom och erbjuder något fasligt värdefullt:

Blofeld: Mr Bond! We can do a deal! I'll buy you a delicatessen! In stainless steel!

Jaha, en delikatessdisk? I rostfritt stål? Ja men då gör det inget att du mördat min fru! Hahaha, manusförfattarna måste garvat läppen av sig! Det lustiga är att jag och Mr. Magic länge hade för oss att Blofeld skrek: I'll give you the world. I give you five millions! Var vi fick det ifrån vet jag inte än idag.

Bondlåten + Titelsekvensen: 8

Sheena Easton? Vem är det egentligen? Hon framför titellåten till denna film. En ljuvligt melankolisk ABBA-inspirerad ballad som är så bra att de svider i ögonen på mig. Jag älskade denna låt så mycket att jag köpte den på singel! Nu pratar jag om 45 rpm vinylsingel. Unga läsare av denna blogg får googla. Nåväl jag gillar låten. Mycket. Titelsekvensen är standard Bond med tjejer och pistoler i siluetter, men vi ser också Sheena Easton's ansikte i bilderna sjungandes låten. Ett något ovanligt grepp som piffar upp tillställningen.

Storyn: 7

Jag tycker storyn håller ihop någorlunda bra. Bond får ett tydligt uppdrag och han utreder faktiskt fallet även om denna film som många andra Bond inte direkt överraskar med supersmart spionthriller. Det finns till och med en liten, illa dold, vändning i denna film som kan få en och annan att höja på ögonbrynen lite lätt. Melinas törst på hämnd är en bra sak med filmen. Bonds hämnd för hans trevlige kollega Luigi Ferrar synkar perfekt med filmens tema. Och Kristatos och Locque's historik som innehåller allt från hjältemod till förräderi och fiendskap adderar en trevlig dimension till filmen.

Bondskurkarna: 6

Här har vi en Moore-film som saknar en storskurk som vill ta över världen. Kristatos (spoiler?) vill bara tjäna pengar och sälja ATAC till ryssarna. Det är ett ärligt och rimligt mål. Han ser snäll ut och är för övrigt väldigt lik farbror Yngvar till utseendet, men han är ond i denna film. Vid sidan av pengar suktar han efter en stycke ung stjärt i sin protegé Bibi. Filmmakarna etablerar honom som usel. Han står dock inte ut som en speciellt minnesvärd bondskurk.

Bästa skurken är istället underhuggaren Locque. Han ser ut som en ondskefull nazist som tagen ur en Indiana Jones-film. Han var för övrigt med i den nyligen diskuterade "Ivanhoe"-filmen som en svagsint riddare. Här har han läderrocken, åttakantiga glasögon och ett allmänt sliskigt utseende. Bra skurk.

Till sist har vi den östtyske skidskytten som uppenbarligen inte spelas av en skådespelare som har åkt speciellt mycket på längden. Det ser ganska lustigt ut när han hasar omkring på laggen. Han är en tidsmarkör från det kalla kriget mellan väst och öst, och en påminnelse om det östtyska sportundret som vi beskådade under 80-talet.

Till allra sist måste här rapporteras att självaste Tywin Lannister skådas som en av tyskens under-underhuggare. Han syns bland annat i beach buggy-scenen och på bilden ovan.

Bondbrudarna: 5

Melinda är den primära bondbruden och även om hon är vacker är hon ganska intetsägande. Hennes bidrag blir hämndperspektivet och det lyfter hela filmen så hon funkar i filmen, men i övrigt ger hon mig ett platt intryck. Jag vet nu inte om jag både vill ha kvar kakan och äta den. Om hon varit mer levande, mer varm, hade hon kanske inte kunnat representera den sorgsna dottern som söker hämnd för sina föräldrar lika bra? Vad tror ni? Diskutera i kommentarfältet.

Den andra bondbruden är grevinnan Lisl von Schlaf. LOL, vilka namn de hittar på. Och mycket riktigt, Bond "sover" med grevinnan. En liten detalj som poppade ut vid denna titt. Nakenhet. Ni vet, lika mycket som bondfilmerna bygger på en huvudpersonens kvinnoaffärer, lika lite visas något naket. Har vi någonsin sett ett naket kvinnobröst tidigare? Är Lisl von Schlaf den första kvinnan eller mannen som visat så mycket i filmerna? För i scenen mellan Bond och grevinnan tittar något ut när hon böjer sig fram för att kyssa Bond.

Jag ser inte Bibi Dahl som en bondbrud. Men man kan inte anklaga henne för att inte försöka. Scenen i Bonds hotellrum är mycket lustig. Lägg speciellt märke till Bonds (Moores) min när Bibi säger något i stil med: Uncle Ari thinks I am still a virgin!

Medhjälparna: 7

Äntligen en film med en vettig medhjälpare igen. Den grekiske smugglaren Columbo som kommer med i andra halva av filmen är en riktigt skön typ. Hans smugglargäng påminner mig om ett gäng som Modesty Blaise och Willie Garvin skulle kunna sätta ihop. Observera killen som ser ut som John McEnroe!

Vi får också några roliga scener med den ryske spionchefen General Gogol, både i Moskva och i slutscenen. Han är en nästan lika viktig del av filmerna runt denna tiden som Penny, Q och de övriga på MI6. Gogols min när han kastar ut armarna i slutet och ger Bond kred är skön. Detta var på den gamla goda tiden då väst visste vem deras fiende var och då någon form av "regler" runt det kalla kriget fanns.

Actionscenerna: 7

Filmen har adekvata och allt som oftast älskvärda actionsscener för en film från tidigt 80-tal. Scenerna i Madrid och Cortina lägger grunden. Det är i Cortina vinmannen dyker upp igen. Halo gjorde ju oss uppmärksamma på att han återkommer efter sin bejublade entré i Älskade spion.

Skidscenen när Bond jagas ner i en bob-bana är en klassiker. Vattensscenerna är bra och spännande. Men jag kan inte låta bli att störa mig på att Melinda släpper sina tuber på botten. Varför gör hon det? Lämna dyr dykarutrustning? Känns allt för mycket som en sloppy manusgrej. De återvänder ju till tuberna senare i filmen.

Den bästa sekvensen är dock den stora avslutningsscenen. Den står på egna ben som en liten film inom filmen, som en mini-Örnnästet-film. Columbo, Melinda och Bond intar ett ointagligt fort på toppen av ett svampformat berg. Det påminner mig om Modesty Blaise och Alistair MacLean. Jag undrar stilla varför BBond tar på sig en tjock stickad tröja när han ska friklättra uppför en vertikal bergsvägg? Opraktiskt!

Gadgets: 4

Jag tror att till och med producenterna av bondfilmerna insåg att de gått för långt med gadgets och tekniken i Älskade spion och Moonraker. I denna film går de tillbaka till en mer jordnära stil och Bond har väl i princip inga gadgets alls i denna film? Hans första bil sprängs när skurkar försöker penetrera den. Senare får han en ny Lotus men de gör ingen stor sak av det. Däremot får vi några mycket roliga scener mellan Bond och Q i labbet. Som vanligt får man se Q-branch's tekniker testa ut bisarra sätt att ta död på fienden. How's your arm?

Filmens gadget får bli maskinen Bond och Q arbetar med, The identigraph. Långt ifrån dagens GUI, men funkar det så funkar det!

Quotes: 6

Det finns en hel del roliga citat, men för att inte bli allt för långrandig har jag valt ut några få.

Blofeld får sin sista spydiga kommentar. Hopas att han trivs där det är varmt, Blofeld.
Blofeld: I trust you had a pleasant "fright"!

Filmens huvudtema, hämnd:
James Bond: The Chinese have a saying; "Before setting off on revenge, you first dig *two* graves"!
Melina: I don't expect you to understand, you're English, but I'm half Greek and Greek women like Elektra always avenge their loved ones!

Den jovialiske medhjälparen bedömer Bond:
Columbo: I'm a good judge of man. You have what the Greeks call "thrausos" - guts!

Mycket av humorn i filmen kommer från Bonds försök att värja sig från den unga Bibi:
James Bond: Now put your clothes back on, and I'll buy you an ice cream.

Sista scenen: 7

Hahahaha. Jag måste nog ta tillbaka mitt påstående att vi slipper det farsartade i denna film. Slutscenen är en ploj, en sketch, en blinkning till publiken. Bond och Melinda är ombord båten och de blir uppringda av MI6 som kopplar ihop Bond med The Prime Minister. Men Bond tar istället en simtur med Melinda och låter papegojan prata med Järnladyn. Give us a kiss! 

Jakt i udda fordon
Som tidigare nämnt är jakten i Cortina spektakulär. Bond på slalomskidor och bovarna på motorcykel respektive längdskidor.

Sammanfattning

Efter att varit otroligt positiv i hela denna revy vill jag nu balansera ner lite. Jag håller denna film som en mycket stark bondfilm, men den når inte den absoluta toppen. För även om de flesta elementen finns där, är det lite för lite av dem. Och det femte elementet saknas helt.

Den har hämndtemat, men inte lika mycket som vissa andra. Den har bra action och en bra bundsförvant, men filmen tar inte språnget inom dessa områden. Till sist har den väl fungerande skurk och bondbrud, men ingen av dem är så starka att de blir personliga favoriter. Totalt sett är det jättebra, men precis under toppen.

Totalsumma: 66
Betyg: 4/5

Trailer
Trailer (fan made)
Trailer (fan made)

Bond, James Bond: The Spy Who Loved Me (1977)

Bond nr 10: The spy who loved me

Utgivningsår: 1977
Regissör: Lewis Gilbert
Locations: Österrikiska alperna, Kairo, Sardinien

Plot: Bond tvingas samarbeta med ryska agenten Triple-X i jakten på ett atomubåtsspårningssystem. Under äventyret hinner Bond både förhindra världskrig, stoppa Strombergs ambitioner att döda alla på jorden och starta en ny mänsklighet under havets ytan samt lägga Triple-X på rygg i sänghalmen.

Cast
James Bond - Roger Moore
Major Anya Amasova (Triple-X) - Barbara Bach
Karl Stromberg - Curt Jürgens
Jaws - Richard Kiel
Naomi - Caroline Munroe
Sandor - Milton Reid
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
M - Bernard Lee
Q - Desmond Llewelyn
Fredrick Gray - Geoffrey Keen
Anatol Gogol - Walter Gotell


Revy
Älskade spion har en speciell plats i mitt filmliv. Det var antagligen den första barnförbjudna film jag såg då far och son for in till sommarbion i Skärhamn någon gång i slutet av 70-talet. Jag kommer ihåg kvällen som något mycket speciellt, det var inte så vanligt att jag och far gjorde saker tillsammans, och filmen var så fantastisk att jag knappt kunde tro att det var sant. Kanske lades grunden redan där för min livslånga kärleksaffär med film som konstform?

När jag nu såg om filmen var det en resa nerför minnenas aveny. Det som gjorde filmvisningen än bättre var att jag såg den tillsammans med min gamle gode vän från Skövde Olof; mannen, myten, legenden, Mr Magic helt enkelt. Olof var den STORE bondexperten när vi växte upp nere på västgötaslätta. Jag kände mig hedrad att få se filmen med honom.

Så efter denna inledning förstår du kanske att detta är en film som jag kommer ha mycket svårt att förhålla mig objektiv till. De flesta filmerna i serien har jag sett med "nya ögon" och bedömt dem efter vad jag tycker och känner om dem idag, som vuxen och låt oss säga litet mer erfaren filmtittare. Men The spy who loved me kommer för alltid att ses genom ett tidsfilter. Så är det bara.

Filmen är speciellt på det sättet att detta är höjdpunkten på Roger Moores stint som Bond, och höjdpunkten på de storslagna och bombastiska bondäventyren som hade sin storhetstid under 70-talet med en storskurk som vill förgöra världen, en lysande hench man, en vacker bondbrud och bilar, action och explosioner. Ack hur kan man inte älska spektaklet?

Prologen: 9

Detta är alla prologers moder. Den är kort men briljant. Introduktionen av Agent Triple-X (hysteriskt namn) görs med en liten twist. Man ska tro att det är mannen i sängen som är agenten, men nej, det visar sig att det är kvinnan i Barabara Bach's skepnad som är den fruktade agenten. Sedan följer den ikoniska skidscenen som slutar i ett av actionfilmens stora stunt. Bond åker ut över stupet och faller handlöst. Neeeeeeeeej. Jo. Fallskärmen! Intro nya versionen av bondtemat. Rysningar!

Bad girl: James, I need you!
Bond: So does England.

Bondlåten + Titelsekvensen: 8

Jag kanske inte höjer så många av 70-talslåtarna till skyarna men denna är ju helt fantastisk. Carly Simon har en pipa som heter duga. Låten är smäktande, pompös, den lovar bättre tider och inger hopp. Titelsekvensen är ytterst ordinär med pistoler och brudar i siluett. Har vi sett det förut?

Storyn: 5

Det är en enkel story, Bond hinner bara utföra en enda "task". Han åker till Egypten och letar och sen till Sardinien. Bonds uppdrag är att söka efter dem som tagit fram tracking systemet för atomubåtsjakt. Han samarbetar med Triple-X som i sin tur svurit på att döda sin älskares mördare. Hon samarbetar med Bond utan att veta om att det är han som är mördaren. Som vanligt får vi inte träffa storskurken förrän sent in i filmen. Och som vanligt är det skurkens hench men som Bond måste tampas med. Jag kan väl hålla med Joel om att en film som Licence to kill har ett manus på en helt annan nivå än en film som denna, med lite fler förvecklingar och händelser som påverkar senare handling etc. Men det är inte fokus på en invecklad handling i en film som denna. Det är inte det Bond är än (vid detta laget).

Bondskurkarna: 7

Stromberg har några guldkommentarer. Han spelas bra av en sliskiig Curt Jürgen, men han är inte med så mycket. Istället är detta till mångt och mycket Jaws film. Richard Kiel gjorde entré som den gigantiske mannen i denna film. Och my gosh vad stor han är. Vad kan man tycka om Jaws som karaktär? Han säger inget och ger ett ganska korkat intryck i de flesta scener han är med i. Han inger en viss respekt för sin råstyrka men ser jag honom som en riktigt farlig motståndare? Nej, han är ingen Grant direkt.

Vid sidan av Jaws har vi förstås Sando, denna korte men breda muskelknutte i samma form som en kortlek på bredden. Han ser ut som en linebacker från NFL. Scenen när Bond besegrat Sandor på taket är underbar. En mörk sida av Bond kommer här fram som vi inte får se så ofta från denna era av Bond. Sandor hänger i för glatta livet i Bonds slips och efter Bond fått veta den information han söker rycker Bond brutalt undan slipsen så att Sandor faller till sin död. Tjaboom.

Till sist har vi den mycket underhållande helikopterpiloten Naomi. Även henne tar Bond död på men där kan man åberopa att om någon försöker döda dig ska du försöka döda dem tillbaka (försvenskning av känt uttryck på amerikanska, känner du igen det? Någon?)

Bondbruden: 4

Jag har för mig att jag tyckte att Barbara Bach var het som attans när jag var yngre? Kan det stämma verkligen? Nåväl, ex-Beateln Ringo Starr tyckte i alla fall så och gifte sig med henne. Tyvärr tycker jag inte att Triple-X funkar. Jag hyllar producenternas ambitioner med att ha en stark kvinnlig motpol till Bond, men jag känner inte att Bach fyller de skorna. Det finns bättre bondbrudar som har bättre personkemi med Bond både före och efter Amasova. Nej, detta var en svaghet som trängde genom mitt nostalgiska filter.

Medhjälparna: 3

Konstigt nog har inte Bond några medhjälpare alls i denna film förutom Penny, Q och de övriga hemma på kontoret. Det beror såklart mycket på att Triple-X inte bara är brud utan medhjälpare också. Men denna kategori blir mycket kortfattad i denna film. Även om Q har nån rolig scen om jag inte missminner mig.

Actionscenerna: 6

Bond mot Jaws vid pyramiderna sticker ut. Kul scen med lite smygning först och sedan slagsmål. Senare gör de om den kända tågkupéscenen från From Russia with love. Det var en trevlig lite vink, men den scenen når inte upp till sin föregångare. Fast slutet är ganska lustfyllt när Bond elektrifierar Jaws i tänderna.

Slutscenerna när Bond fritar ubåtskillarna och de fajtas inne i Strombergs supertanker är av de klassiska actionsscenerna. Jag tyckte att det var höjden av action när jag var liten. Numera har jag större krav på finesse, men jag kan inte låta bli att sitta och le när jag återser scener som denna.

Gadgets: 7

Jag brukar inte lista Bond's bilar i denna kategori men för denna film måste man ta med hans Lotus Esprit. Bilen med missiler som skjuter ner helikoptern och undervattensfunktion. Mycket läckert. Filmens bästa och mest kända scen i konkurrens med fallskärmsscenen i prologen är när Bond och Anya åker upp med bilen på badstranden och mannen med vinflaskan. Torr brittisk humor med fisken som Bond släpper ut genom fönstret. Film ska vara kul och detta är jättekul!

Annars ser vi en klocka som kan ta emot textmeddelanden. Är det inte en sådan Apple håller på att utveckla nu? XXX har en farlig cigarett som får Bond att sova.

Quotes: 7

En av seriens tyngsta citat finner vi i dialog mellan Bond och Stromberg:
James Bond: Your time is running out, Stromberg!
Stromberg: Yours too, Mr. Bond. Yours too. And faster than you think.

Från prologen:
M: Moneypenny, where's 007?
Moneypenny: He's on a mission sir. In Austria.
M: Well, tell him to pull out. Immediately.


Ett axplock av kul lines...

Sheikh Hoseim: What can I offer you? Sheep's eyes? Dates? Vodka martini?
James Bond: When one is in Egypt, one should delve deeply into its treasures.


Q: Right. Now pay attention, 007. I want you to take great care of this equipment. There are one or two rather special accessories...
James Bond: Q, have I ever let you down?
Q: Frequently.


James Bond: [Amasova has just used a Bond car gadget to kill an enemy] How did you know about that?
Major Anya Amasova: I stole the plans to this car two years ago.

James Bond: [in the Lotus Esprit, just before destroying one of Stromberg's helicopters with a missile] It's time we said goodbye to an uninvited guest.

James Bond: Which bullet has my name on it? The first or the last?
Major Anya Amasova: I have never failed on a mission, Commander. Any mission.
James Bond: In that case, Major, one of us is bound to end up gravely disappointed, because neither have I.


James Bond: Mmm, maybe I misjudged Stromberg. Any man who drinks Dom Perignon '52 can't be all bad.

Lite humor mot slutet:
Major Anya Amasova: But James, what will our superiors say?
James Bond: They're never going to know.

M: 007!
General Anatol Gogol: Triple X!
Sir Frederick Gray, Minister of Defence: Bond! What do you think you're doing?
James Bond: Keeping the British end up, sir.

Sista scenen: 4

En ganska förväntad sista scen. Bond och Anya hamnar i en räddningsflotte och börjar värma varandras kroppar. De tror att deras potentiellt omvälvande aktiviteter sker i det dolda men då lyfts flotten upp på ett krigsfartyg och M, Gogol och de övriga tittar in. Kul, men jag kände inte att scenen ringde sann.

Jakt i udda fordon
Lotusen har transformerat sig till en liten ubåt och Bond och Anya blir jagade av andra undervattensfarkoster.

Sammanfattning

Denna film skulle väl inte gått hem idag, men sedd med så neutrala ögon jag kan, det vill säga inte alls, måste jag säga att jag dras med i det storslagna äventyret. Jag har varit hård mot Roger Moore tidigare i detta projekt, men denna gång kan jag säga att han passar bra i rollen. Med en bättre skådespelerska i rollen som Triple-X hade denna film kunnat stå sig än bättre idag.

Totalsumma: 60
Betyg: 3/5

Trailer
Trailer (fan made)
Trailer (fan made)
Bond 77 theme

Bond, James Bond: The Man With The Golden Gun (1974)

Bond nr 9: The man with the golden gun

Utgivningsår: 1974
Regissör: Guy Hamilton
Locations: London, Hong Kong, Macau, Beirut, Bangkok

Plot: Bond jagar notriske lönnmördaren Scaramanga som enligt MI6 har ett kontrakt på Bond.

Cast
James Bond - Roger Moore
Mary Goodnight - Britt Ekland
Andrea Anders - Maud Adams
Sheriff J. W. Pepper - Clifton James
Scaramanga - Christopher Lee
Nick Nack - Hervé Villechaize
Hai Fat - Richard Loo
M - Bernard Lee
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
Q - Desmond Llewelyn


Revy
Även om jag inte kommer ihåg speciellt mycket från flertalet av de gamla bondfilmerna som jag inte sett på många år, kan jag ibland komma ihåg ungefär hur jag kände om dem. The man with the golden gun har aldrig varit en favoritfilm, kanske den jag minst ville se om. Oinspirerande film helt enkelt. Jag gillar inte Scaramanga med hans tre bröstvårtor. Osexigt. Filmen har inga direkta fel men den sticker heller inte ut på ett positivt sätt. Roger Moore gör sin grej och jag har väl växt ifrån den. Det bränner till i en scen med Maude Adams då Moore håller på att vrida hennes arm ur led, men i övrigt är det mest lättsam farsartad humor i denna film.

Prologen: 4

Prologen utspelas på Scaramangas ö. Nick Nack har hyrt in en lönnmördare som har fått i uppdrag att mörda Scaramanga, men allt är endast en sorts lek där Scaramanga utmanas, som ett träningspass. Scenen ska väl visa hur svår Scaramanga är och måla upp honom som ett stort hot mot Bond. Det lyckas inte speciellt väl. Den ärrige gamle mannen från Chicago var i och för sig klädd som en gangster men han var inte en värdig motsståndare. Detta är ännu en prolog där Bond inte är med och jag tycker att de är lite tråkigare, men denna var långt bättre än densamma i Live and let die i alla fall. Här fick man se något som fick filmen att kickstartas och det är en trevlig bookend till avslutningsscenen.

Bondlåten + Titelsekvensen: 3

Låten är sprättig! Jag gillar de bryska stötarna och 70-talsvibbarna, men tyvärr är den lite för orolig för att bli riktigt medryckande. Låten sjungs av Lulu, en okänd artist för mig. Titelsekvensen är mer traditionell än exalterande, pistoler och brudar som speglas i vatten.

Storyn: 5

Även om filmen inte är så värst bra är storyn faktiskt helt ok, tom ganska bra. Dels har vi hotet mot Bond. Att MI6 får en kula i guld med 007 ingraverat kan ju aldrig vara en dålig start på ett äventyr. Sedan "får" Bond tjänstledigt och han ger sig ut på en personlig vendetta. Den andra delen i storyn var lite grumligare för mig. Jag förstod knappt vad som var problemet. Man måste här förstå att filmen kom ut året efter den stora energikrisen med skenande oljepriser som startade 1973. Bond ska alltså försöka få tag på en mojäng, en "solex agitator", för att förhindra att det kommunistiska Kina får tag på den. Älskvärt.

Bondskurkarna: 3

Den store skurken, Dracula, Sauroman, Christopher Lee måste ju vara bra, men jag rycks inte med alls. Han är bara creepy med sin tredje bröstvårta. Ska han vara elak och hotfull som en Grant? Ska han vara excentrisk som en Hugo Drax? Eller ska han vara oberäknelig som en Silva? Nej han blir platt. Av handlingen framgår att han i princip ska vara Bonds överman i pistolskytte men det etableras inte speciellt väl i filmen. Jovisst jag vet att han skjuter prick några gånger, men jag känner inte att han är en expert i maggropen.

Hans lille medhjälpare Nick Nack är än värre, en mycket malplacerad lustigkurre som mest förstör filmen för mig. I slutet blir det dessutom lyteskomik när Bond tar hans om Nick Nack på djonken. Som ni vet är detta inte den enda scenen i denna film där humorn övergår i fars.

Bondbrudarna: 4

Det anmärkningsvärda här är givetvis att vi har två svenskor som bondbrudar i denna film. Maud Adams spelar Scaramangas ovilliga flickvän Anders. Jag förstår inte alls varför hon fick denna och dessutom ännu en roll i bondserien (Octopussy). Hon är inte ens snygg och så värst speciellt är väl hennes skådespeleri inte. I denna film är hon stentrist. Hon spelar en extremt undergiven kvinna som mest går och väntar på att bli ett offer. Det uppfylls i alla fall till slut. Jag tycker inte sådana bondbrudar blir speciellt spännande.

Lite roligare kan vi då ha med Goodnight som spelas av Britt Ekland. Detta är inte heller en jättefavorit men hon är i alla fall festlig, ja till och med sprallig i flera scener. Hon stjäl scenen mellan Bond, Goodnight och Anders på hotellrummet. Mycket lustig scen. Britt får mig att tänka på glada partyn från 60-talet som man ser i filmer som Breakfast at Tiffany's och The Party.

En av de bästa scenerna i hela filmen är när Bond ska montera bort agitatorn från Scaramangas maskin i slutet av filmen och Goodnight slår på maskinen av en olyckshändelse och nästan bränner ihjäl Bond. Hela den scenen är kul.

Medhjälparna: 4

Sheriff J. W. Pepper var tydligen så populär i Live and let die att han fick återkomma i denna film. Med honom blir Bond helt plötsligt ren fars och jag känner mig bara förvirrad. Om man kan kasta ambitioner om en agentfilm ut genom fönstret och titta på filmen som en komedi så går det inte att förneka att sheriffen är underhållande. Sheriffens gapande på de topphuvade thailändarna är hysteriskt. Hade inte varit PK idag. En annan scen som var kul är den då Bond och sheriffen blivit omringade av lokal polis och sheriffen ska prata dem till rätta och sliter fram en plånbok med alla idhandlingar och rabattkort eller vad det är.

Actionscenerna: 4

Det har nu gått några dagar sedan jag såg filmen och jag kommer bara ihåg en enda actionsscen och det är den då Bond och sheriffen jagar Scaramanga med bil. Det är i den scenen det grymma stuntet med skruvhoppet med bil utförs. Det måste de gjort på riktigt och då är det minst sagt imponerande.

Vad var där mer? Ett slagsmål back stage i Beirut? Synd bara att de inte hittade en snyggare magdansös. Jo, just det! Det var den där orimliga scenen då High Fat fångat Bond och istället för att döda honom i trädgården (oschysst?), låter de honom sova ut och bli ompysslad av tre geishor för att sedan få titta på en kung fu tävling. Till slut ska de få Bond att ställa upp i tävlingen, förmodligen med dödlig utgång, men Bond kör några tjuvknep och sedan hoppar han ut genom risväggen och flyr.

Gadgets: 4

Bond klär ut sig till Scaramanga med en konstgjord bröstvårta. Det var endast marginellt snyggare på Roger Moore än på Christopher Lee. Resten av filmens gadgets användes av skurken; en guldpistol, guldkulor och en solenergiomvandlare - the solex agitator. Det är väldigt ont om gadgets i denna film, men jag måste ge ett godkänt betyg ändå bara för namnet på prylen - the solex agitator!

Quotes: 5

Denna film är kanske inte starkast på klatchiga one-liners, men de finns några fyndiga dialoger.


James Bond: Who'd want to put a contract on me?
M: Jealous husbands! Outraged chefs! Humiliated tailors! The list is endless!


Andrea Anders: Ow! You're hurting my arm!
James Bond: I'll break it unless you tell me what I want.


Francisco Scaramanga: Ours is the loneliest profession, Mr. Bond.

Francisco Scaramanga: I like a girl in a bikini. No concealed weapons.

Hai Fat: [Preventing Nick Nack killing 007] Not here. This is my home. Take Mr Bond to school.

Sheriff J.W. Pepper: You're that Secret Agent! That English secret agent! From England!

James Bond: Good morning. How's the water?
Chew Mee: Why don't you come in and find out?
James Bond: Sounds very tempting, Miss...?
Chew Mee: Chew Mee.
James Bond: Really? Well, there's only one small problem. I have no swimming trunks.
Chew Mee: Neither have I.

Sista scenen: 8

Goodnight och Bond åker djonk mot Hong Kong. Nick Nack dyker upp och Bond slåss lite. Det slutar med att han hänger upp Nick Nack i masten och sedan kan han ligga med Goodnight. Plötsligt ringer M oroligt och frågar efter Goodnight och vi får en lustig sista dialog.


M: [over the phone] Bond? Bond, are you there? Goodnight?
[Bond picks up phone]
James Bond: She's just coming, sir.
[Bond sets phone back down]
M: Goodnight? Goodnight? Goodnight!
[Bond pick up phone again]
James Bond: Good night, sir.

Jakt i udda fordon
Vi får se en jakt med thailändska kanalbåtar, sådana grunda med en motor med fasligt lång hals ner till propellern. Bond lyckas klyva fiendens båt. Han är smart vår käre James.

Sammanfattning

Oinspirerande film. Den är mer tråkig än dålig. Och den blir därmed till och med sämre än andra bondfilmer som egentligen ÄR sämre, men som i alla fall bjuder på en kul skurk eller något annat att "hänga upp det på".

Totalsumma: 44
Betyg: 2-

Trailer
Trailer (Bond 50)