Young and Innocent (1937)

Veckans Hitchcock är Young and innocent som fick heta The girl was young i USA. Detta är nästan en kopia av The 39 steps förutom att det inte finns någon spionring som ligger bakom mordet. Istället är det en oskyldig man som anklagas för mordet, i detta fall på en filmstjärna. Han flyr polisen med hjälp av en ung kvinna och de två söker finna den riktiga mördaren för att rentvå vår hjälte. Den andra skillnaden mot The 39 steps är att Young and innocent är en mycket ljusare film, bokstavligen. Den utspelas mestadels på dagtid. Erica och Robert åker omkring på den engelska landsbygden i gassande solsken. Många av scenerna i The 39 steps utspelas om natten och den filmen har en mörk "aura" runt sig.

Erica spelas av Nova Pilbeam som vi såg som den unga dotter i The man who knew too much. Här gör hon ett gediget jobb som den kvinnliga huvudpersonen. Hon spelar dottern till den lokale polischefen, spelad av Percy Marmont som vi såg som olycklig alpinist i Secret agent. Robert spelas av Derrick De Marney. Han var såvitt jag kunnat se inte med i någon annan Hitchcock-film. Men han hade en liten roll i favoritfilmen The scarlet pimpernel från 1934.

Jag gillar Erica och Robert. De är frejdiga ihop. Precis som i The 39 steps ger hon sin hjälp till mannen på flykt högst motvilligt inledningsvis för att senare under filmen helt komma över på hans sida. Paret är dock mer jämställt än vad man ser ibland inom filmen värld. Hon räddar honom, han räddar henne och de har under hela filmens gång en bra balans i relationen.

Jag fann filmen charmig och småputtrigt fyndig. Dialogen är inte lika vass som i den efterföljande The lady vanishes kanske men den är bra ändå. Karaktärerna är dock mer likeable i denna.

Filmen har också en scen som kan vara den häftigaste enskilda scenen i alla Hitch's filmer före Hollywood. Det är den långa och komplicerade kameraåkningen och zoomningen i en av filmens allra sista scenen, inne i en danshall - från panoramabild till inzoomning på ögonen på en trummis. En fantastisk scen som gör hela filmen sevärd bara på grund av denna enda scen.

Scenen är omtalad och Frans och jag spenderar också en del tid på att analysera den i vårt podavsnitt. Gå in på Shinypodden för show notes och äldre avsnitt. Dagens avsnitt finner ni här.

Jag ger Young and innocent tre Drama Man av fem möjliga.

Betyg: 3/5

 

Hitch's cameo

On set

On set

On set

Designsketch

Designsketch

The Man Who Knew Too Much (1934)

Veckans Hitchcockfilm är The man who knew too much från 1934. Detta är filmen Hitchcock själv gjorde en remake på 1956, och då med Jimmy Stewart i huvudrollen. Men nu fokuserar vi alltså på den första "brittiska" versionen. Det är också något av en milsten för Hitchcock. En del menar på att detta är den första "riktiga" Hitchock-filmen. Då menar de säkert att det är hans första riktiga hit inom den genre hans kom att bli känd för. Den är också rent tekniskt klanderfri. De flesta tidigare filmerna är antingen rena experiment, lärostunder för den blivande mästaren eller filmer i genrer eller på grundmaterial som inte passade honom.

Jag fann filmen mycket njutbar. Det känns som ett klart steg framåt. En stor del i det är att jag hade glädjen att se den på min Criterion Collection-utgåva vilken blivit restaurerad och versionen var klockren. Många av de filmer vi tidigare pratat om i Shinypodden har haft mer eller mindre problem med bild eller ljud. Vi pratar om detta och många andra saker i veckans poddavsnitt.

Jag gillar framför allt känslan i filmen. Det är en thrillerkomedi skulle jag säga. Det blir aldrig riktigt nervpirrande men filmen bjuder på en hög mysighetsfaktor istället. Jag lät mig dras med och förkunnade ett högt betyg i podden, tror det var 3,5/5. Nu när jag skriver denna text känns det lite högt kanske. Men detta kommer säkert bli en trend under denna poddsäsong då det är enkelt att gilla en film som man sätter sig in i så fullfjättrat som vi gör i och med poddningen.

Jag har läst om filmen på nätet och i diverse böcker. Dessutom har den fina Criterion Collection-utgåvan en uppsjö av extramaterial. Där finns en intressant intervju med Guillermo del Toro där han förkunnar sin kärlek för Hitch och berättar om hur Hitch var en inspiratör till att han själv blev regissör (trailer för segmentet).

Det mest intressanta intressanta extramaterialet var nog en intervju av Pia Lindström med Hitchcock. Pia är dotter till Ingrid Bergman och hon har känt Hitchcock sedan hon var liten. Intervjun gjordes för amerikansk TV 1972. På skivan ligger också ljudupptagning från den famösa intervjuveckan mellan Truffaut och Hitchcock. Det är intressant men täcks också in av intervjuboken jag har liggandes bredvid sängen nu för tiden. Den korta filmen om restaureringen var också intressant. Däremot var jag besviken på kommentarspåret med filmhistorikern Philip Kemp. Han var torr som fnöske och pratade inte om speciellt intressanta saker. Jag kollade bara på den första halvtimmen och stängde sedan av.

Allt som allt blir filmen mycket mer intressant när man tar sig an filmen ur så många perspektiv. Hur effektivt Hitchcock introducerar filmens huvudkaraktärer, hur han arbetar med kameran, om filmens shoot-out under sista akten och hur den kopplas till "The Sidney Street siege", en verklig händelse i London 1911. Det är underbart att grotta ner sig i detaljerna!

I podden, hittas här, pratar vi om många aspekter som finns att fundera på. Lyssna på avsnittet för bövelen!

Jag ger The man who knew too much tre prickskyttar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Peter Lorre

Leslie Banks och Nova Pilbeam

Spioner och en man som visste för mycket.

Actionscen - slåss med stolar!

Humoristisk scen i inledningen

Hitch's cameo

Behind the scenes

Holländsk filmposter