Nick Mason's Saucerful of Secrets, Cirkus, Stockholm, söndagen den 2:a september 2018
Highlights: nostalgi, psykedeliskt, fantastiskt
Vilken konserthöst! Först
Roger Waters och nu Nick Mason. Trummisen från Pink Floyd är faktiskt den enda personen som alltid varit med i bandet... Va? Jodå... Roger Waters hoppade av efter The final cut (1983). Därefter fick Gilmour/Wright/Mason rättigheterna till bandets namn och fortsatte med Floyd in på 2000-talet. David Gilmour då? Han anslöt till bandet 1968 efter att Syd Barrett flugit iväg till Jupiter. Dave missade de första åren. Men Rick Wright var ju med från början! Javisst, men han ruttnade på Roger efter The Wall och lämnade bandet inför The final cut men återkom när Roger inte längre var kvar. Nick var den enda som alltid var en fullvärdig medlem i Floyd.
Nick Mason's Saucerful of Secrets är något av ett hobbyprojekt som fokuserar på Pink Floyds första år. Låtarna på konserten var alla från den allra tidigaste perioden. Ingen låt kom ut efter 1972! Både Waters och nya Pink Floyd (när de fortfarande höll på) spelade inte många låtar som kom ut före Dark side of the moon (1973). Låten som är bryggan mellan Nick Masons sak och de övriga är One of these days från Meddle (1971).
Mason var drivande i arbetet med den magnifika boxen Pink Floyd The early years 1965-1972 som kom ut 2016. I den får vi en otrolig mängd livematerial och annat outgivet från eran. Nu spelar han låtar från de åren på sin turné. Jag är i himlen.
Konserten hölls på klassiska Cirkus på Djurgården. Vi satt på tredje raden på sidan och det var helt fantastiskt. Ljudet var otroligt bra vilket det ofta är på Cirkus. Men framför allt var det häftigt att vara så nära legenden Nick Mason. Var det ens 20 meter mellan oss och hans trumset? Scenshowen var avskalad men ändå tidsenlig med psykedeliska mönster och filmer på den stora duken bakom bandet plus en massa ljus i olika färger.
Bandet var kanske inte superduper. Nu måste man betänka att vi såg turnépremiären och jag gissar att de kanske kan bli mer tajta under senare shower på turnén. Vid sidan av Nick Mason stod basisten Guy Pratt ut. Han spelade bas i Pink Floyd på turnéerna 1987-89 och 1994 så han är en liten legendar på egna meriter. Till det har vi Dom Beken på keyboards och de två gitarristerna Gary Kemp och Lee Harris. Kemp är känd från popbandet Spandau Ballet.
Jag har alltid gillat Nicks trumspel och denna kväll fick mig att bli ännu mer imponerad av hans spel. En av mina favoriter helt klart. Många av de äldsta Pink Floyd-låtarna är helt galna, men i en modernare tappning och med ett tungt trumspel tillsammans med en suggestiv basgång levde flera låtar upp och kändes mycket fräscha.
Men vilka låtar spelades då? Låt oss titta på det. 100% gamla Pink Floyd-godingar...
Klicka på länkar för videos på Youtube som jag tog på konserten.
Konserten inleddes med en lång tape med "konstiga" ljud. Många av ljuden kändes igen från Floyds historia som helikoptern som åker genom rummet och som det lät en outtake från intervjun med galningen som hörs under Speak to me från Dark side of the moon. Det var en lång ljudfil, lite för lång kanske. Men till slut drog de igång med en bang!
1. Interstellar overdrive
Showen inleds med en mäktig version av Syd Barretts märkliga Interstellar overdrive från Floyds debutalbum The piper of the gates of dawn från 1967. Låten spelades ofta live under sextiotalet.
2. Astronomy domine
De gick direkt in i
Astronomy domine, ännu en låt av Barrett och från The piper of the gates of dawn. Den spelades av nya Pink Floyd på 1994-turnén.
3. Lucifer Sam
Tredje låten i rad från The piper of the gates of dawn. Ytterligare en Barrett-låt. En av många
udda låtar från första skivan.
4. Fearless
Fjärde låten tar oss fler år framåt i tiden med
Fearless från skivan Meddle från 1971. En låt som Fish gjorde cover på och ofta spelat live.
5. Obscured by clouds / When you're in
Showens yngsta låtar! Detta är de två inledande instrumentala låtarna från den underskattade skivan
Obscured by clouds från 1972. Dessa spelades live av Floyd under en kort era under 1972 för att sedan försvinna från repertoaren. En höjdpunkt från konserten.
6. Arnold Layne
Singeln från 1967. Ytterligare en låt av Syd Barrett. Detta är en låt som David Gilmour har spelat på 2000-talet.
7. Vegetable Man
Wow. Crazy. En outgiven låt från 1967 som släpptes legalt för första gången i boxen The early years 1965-1972. Nick introducerade låten med en liten lustig anekdot om att låten blev förbjuden (?).
8. If / Atom heart mother / If
Absoluta höjdpunkten i showen för mig. Helt otroligt att få se stora delar av
Atom heart mother live! En fragil If går över i en kortad version av Atom heart mother! Elva heliga minuter. Betänk nu att Atom heart mother tar upp hela första sidan av LP'n med samma namn från 1970. If är en Roger Waters-låt från andra sidan av albumet.
9. The Nile song
Kom ut på singel 1969. Ytterligare en låt av Roger. Guy Pratt berättade en lustig anekdot om att han förslagit låten för Gilmour när de planerade Gilmours soloturné 2006. Dave hade inte tyckt det var roligt tydligen...
10. Green is the colour
Från soundtrack-albumet More från 1969. Skriven av Roger.
11. Let there be more light
Från Floyds andra skiva A saucerful of secrets från 1968.
12. Set the controls for the heart of the sun
Min favoritlåt från A saucerful of secrets... Ännu en höjdpunkt från showen.
13. See Emily play
Singeln från 1967 som Bowie gjorde ännu mer berömd på hans covers-platta Pin ups.
14. Bike
Bökig låt från The piper at the gates of dawn.
15. One of these days
Den fantastiska
inledningslåten från Meddle. Alltid suverän i live-version, så även denna kväll.
Encore:
16. A sucerful of secrets
En version som innehöll både kaos och innerlighet från låten som namngav Floyds andra skiva.
17. Point me at the sky
De avslutade med singeln från 1968. "Goodbye!"
Detta var en riktigt stor överraskning. Vilken fantastisk konsert vi fick se. Det hade jag faktiskt inte väntat mig. Det kändes som en ynnest bara att få se Nick Mason livs levande för kanske sista gången, men att det skulle vara så bra också! Livet.
