I Confess (1953)

"I confess" är sista Hitchcock-filmen för ett tag här på bloggen. Shinypodden säsong sex avslutades med denna film. Ni kan lyssna och kommentera på avsnittet här.

Filmen i fråga är inte en muntergök direkt. Detta är tungt och helt humorbefriat till skillnad från Hitchcocks vanliga stajl. Hitchcocks lite ironiska anslag saknas här vilket känns som en svaghet. Det är kanske hans katolska uppväxt som lagt sordin på hans arbete med denna film?

Filmens huvudsakliga konflikt, den om prästen som inte får eller kan eller vill yppa vem mördaren är, är ganska intressant. Han har fått reda på vem mördaren är under bikten och när prästen själv ställs inför rätta för mordet blir det en prekär och tillspetsad situation.

Fast nu vill jag bekänna att det egentligen inte är speciellt intressant, om jag ska vara helt ärlig. Det är galenskaper alltihop, vuxna män med vanföreställningar och ett invecklat regelsystem runt deras hittepå. Desto fler regler desto lättar att tro på? Men så som det spelas upp i filmen är det vagt intressant i alla fall.

Sidohistorien om prästen och hans kärleksliv är inte intressant tycker jag. Manusförfattaren har antagligen adderat den sidohistorien för att skapa mer konflikt och den känns onödigt helt enkelt. Hade varit renare om det bara handlat om prästen och hans inre kamp. Vem vet?

Filmens styrkor ligger i ett snyggt svartvitt foto och en massa snygga "shots" från Quebec då mycket av filmen spelades in "on location". Till fotot kommer en vass insats av Montgomery Clift. Han spelar prällen med sparsam dialog och uttrycker ångest, rädslor och inre konflikt via ansiktsuttryck och specifikt via ögonen. Det var spännande att se honom metodskådespela.

Som helhet var dock filmen trälig och jag ger den en tvåa.

Betyg: 2/5

Red River (1948)

Cherry: There are only two things more beautiful than a good gun: a Swiss watch or a woman from anywhere. Ever had a good... Swiss watch?

Howard Hawkes och John Wayne. Dessa två namn ihop betyder Rio Bravo för mig. Det är en suverän western och en klockren 5/5. Men den första av totalt fyra samarbeten mellan dessa två herrar inom westerngenren var Red River från 1948. Det blev också vår fjärde gemensamma film från 40-talet. Det står i filmens förtexter att den bygger på verkliga händelser men det är inget jag har kunnat verifiera efter lite sökande på internet. Låt oss tro att de menar att liknande händelser utspelades i västra USA i mitten av 1800-talet.

Handlingen är enkel för en film på dryga två timmar. John Wayne spelar Tom Dunson en ranchägare i Texas som på grund av fattigdomen där nere vill driva en gigantisk hjord av nötkreatur upp till Missouri för att få sälja dem till ett bra pris. Med sig har han sin adoptivson Matt Garth samt sin gamle vapendragare Groot. Övriga i gänget är cowboys från ranchen plus revolvermannen Cherry Valance. Under Macahianska vedermödor kämpar sig gruppen norrut tills osämjan och trycket från yttre faror gör situationen omöjlig och en klassisk uppgörelse seglar upp.

Red River är en vilda västern av gammalt snitt. Indianer är onda och hojtar när de attackerar oskyldiga vita. Männen bär pickadoller och sover under bar himmel. Sadeln blir givetvis till kudde. Kvinnor suktar efter de tuffaste männen och springer omkring i vildmarken i balklänningar. Principer och anseende är ibland viktigare än sunt förnuft.

Kärlek vid första ögonkastet

Denna film förvånade mig på flera plan. Dels blev jag ganska bestört under inledningen över hur kallhamrat Dunsons flickvän blev avpolletterad. Det var bistrare än vad jag väntat mig från en så gammal film. Sedan blev jag lite överraskad när en viss händelse sker i filmen. Jag trodde att mest kändaste namnet var filmens huvudperson men jag är inte så säker längre. Detta är en variant av den kända historien som utspelas på de sju haven. Till sist tyckte jag att det var riktigt spännande inför avslutningen faktiskt, jag visste inte alls hur det skulle gå. Filmen kändes väldigt enkelspårig länge, men eftersom den gjort några saker lite annorlunda än förväntat var jag inte säker på hur de skulle få till slutet. Det finns ju flera varianter på hur det kunde gå, där på gatan i Abilene. Vissa varianter skulle kanske vara med minnesvärda och göra filmen mer mörk.

Som det blev nu var detta en till hälften seg, till hälften underhållande gammal western i traditionell stil. Det var trist att våra hjältar inte tog den farliga vägen "mot Missouri" och utmanade de onda männen som man fick höra så mycket om under stora delar av filmen. Det blev liksom en pyspunka på filmen. Visst, vi fick en uppgörelse mot slutet men den var inte lika spännande som en shoot out mellan två gäng kunde varit. Jag tycker dessutom att den är på tok för lång och jag känner inte att John Wayne var så bra som han är i andra westerns jag sett (Stagecoach och Rio Bravo). Nu har jag sett två av Hawks-Waynes fyra western. Jag får väl ta och se de övriga två också antar jag, El Dorado (1966) och Rio Lobo (1970).

Jämför storleken på sina... pistoler

Filmens intressantaste skådespelare var istället Montgomery Clift, denna supersnygge yngling. Kolla bara hur elegant han hoppar upp på och kliver ner från hästarna! Denna mörkhårige snygging verkar ha varit en färgstark personlighet. Han dog i förtid naken på en säng i New York! En något diffus mini bio på imdb berättar om hans homosexualitet, vänskap med Elizabeth Taylor, psykisk sjukdom och alkoholism. Han var med i Härifrån till evigheten och Red River var han första film efter många år inom teatern.

Ok, slutord. Red River var helt ok. Lite tråkig, lite intressant. Jag ger Red River två revolvermän av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Movies-Noir och Jojjenito har också begivit sig ut på den långa färden. Tog de den säkra vägen till Abeline eller vågade de livet rakt upp i Missouri?

Uppvärmning inför Rio Bravo?